onsdag 22 mars 2017

PSYKAKUTEN

Min finaste E sitter i detta nu på psykakuten och hoppas på att få hjälp. Det har ändå gått en månad sedan hon var inlagd sist så det är ju toppenbra. Men det skär i hjärtat på mig att hon blir så ångestfylld mellan varven. Vet verkligen hur det kan kännas då jag själv går igenom något sedan två månader tillbaka med nästan dagligen en typ av ågren. Tror att det blev för mycket till slut med dumma grannen som klagade på Albert så att jag fick sälja honom, med E som inte mår bra och för en och en halv vecka sedan fick jag åka in akut med Daisy för att ta bort henne. Fruktansvärt jobbigt och sorgligt. Det känns jättetomt och ensamt här hemma nu för tiden! Men jag funderar på att införskaffa mig en ny sheltie till hösten. Kan inte vara utan hund! Aldrig och återigen aldrig att jag gör mig av med fler hundar! Saknar Albert och Daisy fruktansvärt mycket!

Funderar också på att ta tag i flytten och dra till Spanien till hösten! Kollar efter ett annat boende närmare strand och restauranger då jag kommer att inte vilja köra bil där nere. Om tre veckor åker vi ned och blir visad flera bostäder av mäklare. Kan vara kul om inte annat!

Nu hoppas jag att min dotter får hjälp i kväll för sin ångest! Och att hon snart är hemma igen och mår bättre.



söndag 19 februari 2017

Så hände det igen

I går eftermiddag vid kvart över tre talade jag med min kära dotter som berättade att hon hade varit med en kompis under dagen och nu var hemma och väntade på att hemtjänsten skulle komma. Hon lät låg och deprimerad och jag försökte att muntra upp henne men lyckades nog inte för bra därför att senare på kvällen så ringde just hemtjänsten till mig och undrade om jag hade talat med E under dagen.

Hemtjänsten hade fått meddelande av E om att dem inte behövde komma till henne för att hon var i stan med en kompis. Detta var före mitt samtal med E! Därefter senare den dagen hade en sköterska på psykiatrin ringt till hemtjänstens VD och berättat att E var inlagd och knappast skulle bli utskriven i morgon men att dem skulle höra av sig under kommande vecka.

Allt detta fick oss att fundera och känna oro så jag traskade hem till min dotter. I hemmet låg det appdos påsar som hon har. Det visade sig att hon har överdoserat ännu en gång men bara några stycken. Hon förnekade det först när jag var i kontakt med henne men erkände sedan att jo hon hade tagit några tabletter extra.
Dock inte så farligt tack och lov men det händer alltför ofta från små doser till större som hon petar i sig och det är väldigt väldigt vanskligt. Detta hände förmodligen också förra gången hon åkte in trodde hemtjänstpersonalen.

Jag har redan ångest över allting som har varit och har faktiskt inte alls mått bra sedan min förbannade jävla granne ( ursäkta ordspråket ) anmälde mig ( min hund ) för upprepande skällningar ( OM det då hade legat någon sanning i det ), så jag fick sälja honom vidare. Den ångesten blir inte bättre av oron över min dotter och vetskapen om att jag också måste ta bort min hund inom en sinom tid.

Så är då läget nu och min känsla är att jag skulle vilja skälla ut E, ruska om henne riktigt ordentligt och fråga vad i helvete hon håller på med. Men det är inget som hjälper och det vet jag. Det är bara känslan som kommer över mig och vi kanske får ta upp det här med Lenagården igen med henne framöver.






tisdag 14 februari 2017

Hemma är bäst

E skrev ut sig i dag från psyket och är alltså hemma nu igen. Vi får se hur länge! Fick samtal ifrån dem som köpte Albert av mig och han berättade att vovvsingen har varit magsjuk i fyra fem dagar nu och kräkts bara i dag fyra fem gånger. Överallt! I sängen, på vardagsrumsmattan, i tvättstugan osv osv! Dem lät rätt less! Dessutom så berättade han att Albert äter bajs men det vet jag ju redan om! Jag var dum som inte nämnde det för dem det medger jag. Men tänkte väl inte direkt på det.

Dem har eller håller på att byta foder från Iams till Royal Canin bantningsfoder och jag tror men är inte säker på att det är orsaken till hans kräkningar för Albert har superkänslig mage och ska inte äta annat än sitt vanliga foder och Frolic i träningssyfte. Någon ostbit eller skinkbit går bra ibland men inte för ofta! Jag tror att dem är less för det lät så och det har jag full förståelse för. Att ta bort kräka överallt är inte kul men det är inte Alberts fel och han har typ en gång kräkts här under ett års tid. Hade diarre en gång! Vi får se hur detta slutar! Jag har skrivit till deras barnbarn att om dem lessnar och inte orkar ha kvar Albert så vill jag köpa tillbaka honom så klart. Han ska inte till någon annan!

Vad det gäller Daisy så fick jag höra av veterinären vi besökte i går att hur sorgligt det än är så för Daisys skull så bör hon få somna in. En operation med sövning är för tuff för henne med tanke på att hon mest troligt hade hjärtpåverkan i natt efter att hon fick lugnande inför röntgen. Det gör mig förbaskat ont men hon ska inte behöva lida på något sätt så mest troligt åker vi till veterinären på måndag kväll och låter vår älskade Daisy få somna in.

En trevlig alla hjärtans dag till er alla!


Dåliga tider

Nu är E inne i en sämre period som hon själv skrev till mig då hon hade åkt in i går kväll igen. Förra gången blev det bara en natt på psyket så var hon ute igen men vi får se nu om det blir bara denna natt eller fler. Mycket tråkigt att hon mår sämre igen efter en fyra månaders bra period. Jag undrar vad det beror på!

Daisy är inte pigg alls! I torsdags fick hon det där med knäet som for ur igen och hade ont hela dagen. Halv åtta på kvällen stämde vi träff med jourhavande veterinär som inte gjorde mer än att ge Daisy en spruta smärtstillande och rådde oss att kontakta en sjukgymnast för hundar. Morgonen där på ringde veterinären och hade funderat under natten. Hon tyckte nu att vi borde boka in en tid för att låta vår älskade hund somna in.

I går kväll for vi till vår egen veterinär med Daisy! Hon röntgade henne och såg tyvärr en hel del fel. Korsbandet är av, patella luxation, benpålagringar och kraftig artros i knä. Detta på höger ben! Hon sa att det går att operera vilket görs i Sundsvall men det är inte säkert att veterinären där nere vill göra det med tanke på Daisys ålder och det lilla blåsljudet hon har på sitt hjärta. Vi fick åka hem och fundera....

Jag har haft en helvetes natt med stundtals vak över jycken! Hon blev dålig av det lugnande medlet hon fick som gjorde att hon somnade och hjärtat tog nog lite stryk för hon har hostat hela natten och varit väldigt orolig. Tungspetsen orkade eller kunde hon inte dra in så jag blev rent orolig att veterinären hade dragit för hårt ( hon drog skithårt i tungan ) när tungan höll på att åka ned i svalget flera gånger och veterinären sade själv att Daisy var trång i halsen.

Nu på morgonen är hon betydligt piggare! Hon har ätit några kulor, varit ute på sin lilla runda runt knuten och tungan är rätt i mun precis som den ska vara. Däremot så har hon av naturliga skäl ont vilket märks på hennes hållning. Hon har ändå fått en Rimadyl.

Jag var i natt säker på att hon skulle dö ifrån mig där och då och tänkte också att om hon inte gjorde det utan var så där dålig nu på morgonen så skulle jag åka med henne till veterinären igen. Men det verkar inte behövas i dag!

Jag har svåra beslut att fatta! Vill så gärna behålla henne i liv ett tag till för hon är ju ändå så glad och pigg när hon inte får så att knä hoppar ur. Men veterinären sade att artrosen kommer hon alltid att ha så hundra bra blir hon inte av en operation. Mycket att fundera på nu! Sorg i hjärtat!!

Sorg också... över E!

Glad alla hjärtans dag till er alla!





söndag 5 februari 2017

Long time no see

Hej på er alla läsare!

Jag har nu igen varit skitdålig på att uppdatera bloggen men tiden går och jag med den. E har mått så bra så vad det gäller henne har jag inte haft något behov att skriva av mig men i dag åkte hon faktiskt in igen på psyket. Det måste vara närmare fyra månader sedan sista besöket för henne på den slutna avdelningen. Jag har på något sätt trott att det nu äntligen kanske kanske var över detta dåliga mående hon har dragits med i så många år men samtidigt så har jag varit skeptisk och rädd att hon skulle få ångest igen. Nu fick hon det! Jag talade med E i går kväll och då lät allting som vanligt och hon mådde bra men vad som sedan hände vet jag inte. Som alltid så slår hennes förbannade ågren till PANG! Hoppas i alla fall att detta är snabbt övergående så att hon får komma hem igen snart snart och utan ångest.

Jag själv mår fortfarande inte bra! Magont för jämnan pga myomen och blödningarna from hell men nu har jag slutat med mina piller och när blödningen ska komma....då kommer den inte....var till kvinnokliniken i förra veckan mest på grund av smärtorna men dem bryr sig inte i dem utan koncentrerar sig mer på själva blödningarna och första steget var att jag skulle sluta med tabletterna för att se vad som då händer. Blöder jag då sedan mer än två veckor så skulle jag kontakta dem igen. Kanske sätter dem då in Primolut - Nor under tre månader som nästa steg i en tio dagarsperiod och hjälper inte det så blir det kanske en hormonspiral och sista steget om det inte går att använda spiral pga förstorad livmoder och myom är en biopsi eller skrapning.

Jag har på grund av smärtorna inte orkat gå promenader och där blev Albert lidandes så han fick mindre stimulans vilket gjorde att han helt tappade det lilla jag hade lärt honom om att kunna vara ensam utan att tokskälla, vilket i sig gjorde att jag fick klagomål och blev tvungen att sälja min finaste finaste vovve. Det har varit väldigt tufft ska jag erkänna. Han är otroligt saknad! Men han fick ett bra hem hos ett äldre par som bor i villa, som har stuga och som går på långa promenader med honom. Sist men inte minst så skämmer dem garanterat bort Albert ordentligt. Nu är det bara jag och gamla Daisy kvar! Hon mår för övrigt inte heller hundra med flera tumörer och patella luxation i båda knäna så vi får se hur länge hon hänger med.

Jag letar fortfarande efter en billigare lägenhet till E! Hennes hyresvärd höjde hyran så nu är den uppe i nästan 5900 kr för en tvåa i ett gammalt ruckel utan balkong i en by en mil utanför stan. Inte rimligt någonstans! Har ni tips på en tvåa med balkong gärna på bottenplan i Holmsund så hör av er till mig på FB. Jag har en sida där ( cajsawarg )där ni kan skicka en förfrågan!






måndag 2 januari 2017

God Fortsättning!

Jaha då har veckorna rusat i väg igen! Min resa har varit fantastiskt härlig ( bortsett från magont ibland ) och vi har fått se så mycket, njuta av god mat och dryck och inte minst värme i massor och sköna bad. Jag kan rekommendera en kryssning av det slaget där man ju får uppleva allt. Det var definitivt inte sista kryssningsresan för mig men det dröjer nog ett par år tills nästa. Nu blir det att koncentrera sig på Cabo Roig och mitt boende där. Jag ska dit nästa gång i april!

Hundarna har haft det bra hos sina hundvakter! Daisy som skulle vara på pensionat hamnade hos den som brukar vara hundvakt åt hundarna i vanliga fall. Där hade hon det bäst! Albert var bland annat i fjällen och hade det toppenbra! På tal om honom så är han värre än någonsin nu i det här med att inte kunna bli lämnade ensam. Jag har haft mitt barnbarn i några dagar men inte ens när jag har gått ut med Daisy och barnbarnet har varit kvar inomhus, så har Albert varit tyst.

Jag blir oerhört stressad av detta men ger inte upp riktigt ännu! Det är förbaskat synd på en jättefin hund som är lättlärd och klok och den snällaste hund man kan få äga.

E mår bra! Ja det är faktiskt helt otroligt nog sant! Hon har blivit som en annan tjej och har inte legat inne sedan sist vilket nu är snart tre månader sedan. Det är underbart att se henne skratta, att höra hennes glada röst och att hon umgås med kompisar där dem hittar på saker. Åh vad jag hoppas att det fortsätter så här! Lenagården är undanstoppat i en vrå där jag hoppas att vi aldrig behöver ens fundera i de banorna igen. Att jag aldrig mer behöver stånga pannan blodig för att försöka få någon hjälp till min dotter som vi ändå inte får. Chefen på psykiatrin som jag har tyckt var bra svarade aldrig på mitt mail. Inte heller överläkaren som brukar ha med E att göra så tyvärr...så där jättebra var dem ju inte....

Nu har min lägenhet blivit fixad! Den är kanonfin! Trivs utmärkt i lyan men visst finns tankarna på att flytta till mitt radhus i Spanien framöver. Det är inte frågan om jag ska det utan mer om NÄR.







onsdag 30 november 2016

Samtalskontakt

E berättade i dag att hon har pratat med sin samtalskontakt på psykiatrin om Lenagården, om att hon hade varit där. Det blev nog inte så mycket sagt om det utan dem skulle prata mer om detta i nästa vecka. Bara att hoppas på att kärringen där uppe inte snackar dynga om det där eftersom att dem tycker att E ska bo på ett gruppboende i stället.

Jag frågade E om hon har funderat något mer på framtiden och Uppsala men det hade hon inte. Nu åker jag ju bort men sa att hon får ta det där med hemtjänsten när jag inte är hemma. Är jättebra om hon kan bolla tankarna med dem!

Så har jag varit på kvinnokliniken, finally! Tio år tog det bara.... Hur som helst så gick det bara fint i dag! Allting såg bra ut ( ja cellprovet vet jag ju inte ännu utan där får jag vänta tre fyra veckor på svaret ) men jag hade två myom som var 5 cm vardera och han trodde att det var därför som jag får springa och kissa hela tiden. Smärtorna däremot kunde han inte säga var dem kom ifrån men jag har läst att när man har muskelknutor så kan dem faktiskt ge kramper som jag har. Fick i alla fall tabletter mot både blödningarna som är urjobbiga och mot smärtorna och blir sedan kallad i vår igen. Han pratade om att eventuellt måste livmodern opereras bort men vi får se.

Nu hoppas jag att min resa blir bra och att jag inte behöver ha så ont utan att tabletterna hjälper mot smärtorna. Väskan är packad och så gott som klar! Höll på att glömma packa ned bikinin - KATASTROF!

Med det så önskar jag alla en riktigt god jul för jag kommer inte att blogga mer innan dess.



PSYKAKUTEN

Min finaste E sitter i detta nu på psykakuten och hoppas på att få hjälp. Det har ändå gått en månad sedan hon var inlagd sist så det är ju ...