tisdag 15 maj 2018

Vad som än händer

Jag chattade lite med E och hon hade inte gjort sig något säger hon. Jag kan bara hoppas att det var så men hon var inlagd när vi skrev till varandra. Som sagt var så är hon mer inlagd än hemma och jag tycker nog att hon är oftare på sjukhuset nu än tidigare period.

Har ju varit väldigt anti till att hon ska bo på ett gruppboende eftersom att hon definitivt inte platsar på ett sådant men nu har jag börjat att tänka om. Inte för att hon hör hemma på ett men för att där finns personal dygnet runt, som kan titta till henne med jämnan. Jag känner en sådan otrygghet att som mamma veta att min älskade flicka kan sitta i sin lägenhet om kvällarna / nätterna och skada sig hur mycket som helst utan att någon uppmärksammar henne. Hon själv skulle nog vara tryggare på ett boende tror jag och vi " pratade " lite om det där i går och jag lovade E att kolla upp var hon står i kön för ett boende någonstans. Bara hon inte hamnar hos samma jädrans människa som jobbade på det hon var förut men som bytte till ett annat ställe. Visst var hon väl bra med E och de övriga som bodde där men mot oss föräldrar dvs jag och Es pappa så var hon en riktig bitch precis som hennes chef.

Jag mailade socialtjänsten och lämnade även Es telefonnummer men vi har inget hört ännu.

Bara att vänta och se tiden an vad det blir av allting! Men vad som än händer och var jag än befinner mig så finns jag alltid där för mina döttrar och mitt barnbarn.



tisdag 8 maj 2018

Ambulans

Fick i kväll ett meddelande från min vän som undrade hur det var med min dotter. Jag undrade ju varför han frågade det och fick då berättat för mig att en av hennes grannar hade sett ambulans och polis komma till E i början på veckan.

Tack och lov så har jag i eftermiddag chattat med min kära dotter så jag visste ju att hon var alive om man säger så. Annars hade det blivit sjukt jobbigt att sitta här nere och få besked om en sådan grej och inte veta mer. Den där jävla tystnadsplikten gör mig galen som mamma!

Hon är nu inlagd och det känns tryggt säkert för henne men även för mig. I detta tillstånd hon är i nu så vill jag inte ha henne hemma MEN det idiotiska är att de hade skickat hem henne ett par dagar efter att hon blev inlagd då när ambulans och polis hämtade henne. Jag fattar ingenting! Men i kväll blev hon inlagd igen!

Att hon inte berättar något för mig är för att hon hatar att göra mig och hennes pappa oroliga och det kan jag ju förstå. Sedan tror hon att jag ska bli sur men jag har sagt henne det att sur blir jag inte. Bara orolig och ledsen för hennes skull att hon ska må så himla dåligt!

Har chattat lite med tösen i kväll och en av mina vänner jobbar på den avdelningen hon är och jobbade nu i natt. Känns bra!





fredag 4 maj 2018

Inläggning

Jag har inte idas skriva här ute på länge och allt är ungefär som vanligt. E är inlagd igen vilket är tyvärr mer vanligt än ovanligt och jag låg och tänkte på det här i morse att hon är ju mer på sjukhuset än vad hon är hemma. Så krasst är det! Men hon vill fortfarande inte få en bättre behandling så jag har givit upp att prata med E om det där. Tycker bara att hon slösar bort åren på en psykiatri som inte kan göra mer för henne eller som snarare inte har gjort något alls mer än det där vågen hon var på och samtal med en kontakt som är som hon blev....värdelös. Fast E känner trygghet med allt det där omkring henne, med samtalskontakten och med psykiatriavdelningen hon är på men lika mycket med sina psykvänner som jag förstår det. De är ju i en liknande sits allihop med dåligt mående av olika slag.

Jag vet egentligen inte så mycket om E mer än att hon byter medicin mellan varven, tar bort någon och mår sämre osv. Berättar hon inget så vet jag inte heller något! Ibland kan det komma något om att hon har fått en ny medicin och är glad för det.

Jag vet inte ens om hon har tagit fler överdoser men blir inte förvånad om hon har....det är ju lite av Es sätt att hantera saker och ting. Älskade flicka som inte förstår hur jävla allvarligt det är! Nästa gång kan det vara försent och då finns hon inte mer. Jag är som ni vet livrädd för det där och tror ärligt talat att jag går under om det skulle hända henne något.

Har för övrigt bott i Spanien i snart sjutton veckor! Nico var på väg till ett nytt hem men i sista stund ändrade jag mig för han har blivit bättre tack vare tid hos en kompis som är duktig med hundar. Hon körde stenhårt med att han skulle träffa människor och hundar.

Bjuder på en papegojbild! Här är det gott om såna där små papegojor!



onsdag 28 februari 2018

Sju veckor

Det är som vanligt att dagarna går så fort att jag knappt hinner med och i söndags var det sju veckor sedan jag flyttade ned till Spanien. Jag trivs och saknar inte vintern där hemma! Definitivt inte nu när det är så jädrans kallt och full vargavinter. Men jag saknar mitt barnbarn väldigt mycket och är tacksam för att vi har den tekniken vi har i dag som kan tala med varandra över internet.

Jag har även chattkontakt med mina döttrar och kanske E mer än hennes syster. E har varit rätt dålig och legat inlagd en stor del av tiden sedan jag flyttade. De tog bort hennes mediciner mycket för att hon själv ville det men har man ätit piller i så många år som E har gjort så är det nog inte bara att lägga av. Hon blev så mycket sämre och de fick sätta in en nygammal medicin igen men den mådde hon inget bra av och åkte in igen för att då få byta medicin och nu är hon hemma igen efter ytterligare en tid som inlagd på psykiatrin. Det gör mig så ont att hon aldrig blir ångestfri! Jag lider verkligen med E!!

I går fick jag klartecken från min bank om att jag har beviljats lån och i nästa vecka blir jag ägare till ett hus. Det är ju inte lika fräscht som denna bostad som är nästan ny då det huset är sjutton år gammalt men de har ändå tagit väl hand om det. Det är rätt små rum, ligger inte i det bästa läget med faktiskt lite längre till stranden än vad jag har nu och likaså längre till alla butiker osv och det är som att det skulle ligga i urskogen för de har inte fiber eller ens högre hastighet än 10 MB att erbjuda. Jag har kollat med flera internetleverantörer och det var bara EN som kunde erbjuda i alla fall 50 MB men då kostar installationen då de sätter fast en mottagare på huset 500 Euro, alltså närmare femtusen kronor. Men jag måste ju ha internet och en rätt snabb hastighet för att kunna kolla på iptv med svenska kanalerna.

En del nackdelar alltså MEN huset har ett stort jäkla garage och en stor härlig pool med en liten gård så det är därför jag slår till. Dessutom så är det svårt att hitta något liknande till samma pris nu när priserna stiger här nere.
Min bostad som jag har nu är till salu och jag hoppas att någon ska slå till på den rätt snart. Det har varit några visningar där alla har gillat lägenheten men har tyckt att bostaden ligger lite i fel område. Kanske de vill ha närmare stranden ( nu är det 2,5 km ). Shoppingcenter byggs bara en bit härifrån så det blir mer mer och mer som ploppar upp i området. Jättebra!

Hundarna trivs kanon här nere men jag har det jobbigt med Nico som blir sju månader nu den första mars. Han är jättefin på alla sätt och vis, lydig och lättlärd samt otroligt kelen av sig MEN blir som en rabiat vid möte av andra hundar. Fullständigt galen blir han och jag kan knappt hålla emot längre! Jag kör nu med både halsband och sele samt två koppel så då förstår ni vilka problem jag har dessutom med min svagare arm då....jag har träffat en hundinstruktör några gånger och fått lite tips och råd.

Bjuder på några bilder!

Karin Hedmarks foto.


Karin Hedmarks foto.

Karin Hedmarks foto.

Karin Hedmarks foto.

Karin Hedmarks foto.

Här kan ni kolla in min bostad: https://objektutland.fastighetsbyran.se/Objekt/?ObjektID=1875409

måndag 15 januari 2018

Spanienliv

Jag har nu sedan en vecka tillbaka flyttat till Spanien tillsammans med mina hundar. För er som inte vet så köpte jag ju valpen Nico som jag hämtade hem i oktober från Stockholm. Världens finaste kille! Två dagar senare så fick jag ett meddelande om att min sheltiehanne Albert som var omplacerad sedan åtta månader tillbaka behövde ett nytt hem då hans nya husse hade dött knall och fall. Självklart så sade jag till att jag ville ha tillbaka honom och helt plötsligt så blev jag då med två hundar. De går jättebra ihop och har så gjort sedan första början! Albert har lugnat ned sig och är nog inte lika skällig som tidigare men tycker fortfarande inte om att vara ensam vilket inte heller Nico verkar tycka. Jag bor inte så bra till för att ha två skälliga hundar så jag har ute denna bostad till försäljning, har funnit ett äldre hus med en liten gård och egen privat pool som jag har lagt reservation på och har sökt ett lån här nere. Lånet är dock inte klart så jag är lite nervös för hur det ska bli i slutändan. Hoppas på att få lägenheten såld så småningom!

Det är ungefär som tidigare med E! För ett par månader sedan så fick jag ett telefonsamtal ifrån en läkare på IVA, som berättade att E låg inne för en överdos av tabletter. Jag och hennes pappa åkte upp för att träffa vår dotter som dock inte alls var pigg på att vi skulle komma och var sur på personalen som hade ringt efter oss. Det hade dock inte stått något i journalen om sekretess! Jag blir både sårad och besviken på att hon inte vill att vi ska få veta när det är en sådan allvarlig grej som har hänt. Tänk om hon hade dött och vi var ovetandes....
Helst så ville jag så klart bara ruska om jäntan och få henne att förstå att nästa gång kan vara sista gången hon överdoserar, att hon inte hinner få hjälp. Men jag vet inte hur min kära dotter tänker om jag ska vara ärlig. Bryr hon sig inte eller förstår hon inte allvaret?!

Att lämna Sverige och mina flickor och mitt barnbarn var tårfyllt. Framför allt för att lämna lillan som jag har så bra kontakt med. Men jag tänker att vi får försöka att ses så ofta som det är möjligt!

Här i Spanien är det i dag regnigt och inte speciellt varmt men så fort solen är framme så är det underbart. Jag ångrar inte en sekund mitt val att flytta hit! Bara det ordnar sig med boendet!

Ni som vill kan följa mig på youtube där jag kommer att lägga ut videosnuttar på vårt liv här nere.

Länken kan ni klicka på här: lifeinspain




onsdag 13 september 2017

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i Spanien i närmare tre månader var fantastisk. Så trevligt och så härligt jag har haft det inte minst när barnen och barnbarnet kom och hälsade på.
Nu är det bara att blicka mot nästa sommar!

Jag ska flytta ned vilket jag har bestämt mig! Förmodligen i januari och då med en ny hund. Har tingat en miniature american shepherd som jag ska hämta i Stockholm snart. Längtar!

E mår rätt bra nu men hade några svängar då hon åkte in på sjukhuset. Ändå mindre än tidigare somrar och det är ju bra. Däremot så tjatar psykiatrin fortfarande på henne om att hon borde flytta till ett gruppboende eller något liknande. Trots att hon har sagt ifrån att hon inte vill det! De till och med ringde mig när jag var i Spanien och ville ha ett möte samma dag för att diskutera detta. Lite svårt för mig i det läget och Es pappa jobbade så det sket sig med mötet. Jag vet inte ens om det blir något nytt planerat möte framöver. Nu är det Es pappa som är hennes gode man då jag sade upp det eftersom att jag aldrig är hemma och dessutom har svårt att sitta på möten dels pga hörseln men också för att jag tycker att det blir jobbigt.

Jag har egentligen inte så mycket att skriva om just nu utan vi tar en dag i sänder vad det gäller dottern och hoppas så klart att hon ska må bättre och bättre med tiden.
Bjuder på en bild på skönheten som snart flyttar hem till mig!



lördag 10 juni 2017

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sedan får vi då verkligen hoppas att hon mår hyfsat här nere så att det inte blir jobbigt för henne. Ja kanske för mamma själv också förstås - att se henne så under isen som hon kan bli är INTE roligt....

Finally så pratades Es pappa och chefen på psykiatrin med varandra och ett möte kommer att vara på onsdag till veckan uppe på psykiatrin. Vilka som närvarar vet jag icke men det blir ju pappan, chefen, E och kanske hemtjänsten samt samtalskontakten som vår dotter har på psyket.

Dem kommer garanterat att återigen ta upp det här med gruppboende eller som dottern skrev i går ( serviceboende ) och tydligen så kan faktiskt flickan tänka sig ett serviceboende för då bor hon själv som jag fattar det men har personal i huset. Ja något sånt är det i alla fall! Men allra helst så vill hon ju bo kvar i byn i sin egen lägenhet. Lenagården verkar hon helt ha uteslutit nu tyvärr! Jag och hennes pappa har verkligen försökt att övertala henne till att säga till dem på mötet på onsdag att hon vill åka för vi tänker som så att hon då har världens chans att få det genomförbart då chefen ändå är på plats.

Men som sagt...hon vill inte och vägrar in i sten att lyssna på oss! Eftersom att hon är myndig och sin egen person så är det ju självklart att hon ska bestämma det själv men vi ser det som kanske en sista lösning på hennes allvarliga självdestruktiva beteende. Att få en konkret hjälp och vård vilket ju Umeå har misslyckats med. Totalt!! Nu kommer dem som sagt var att återigen ta upp det där med gruppboende / serviceboende för det är ju så jävla enkel lösning på alla problem - tror dem...verkar det som...men faktum är ju att hennes ångest och självskadade ju finns kvar.

Nå väl nu har vi gjort vad vi kan! Vill vår flicka inte ha en riktig hjälp så kan vi inte göra mer åt det utan nu får det vara. Nu får hon göra precis som hon själv vill och vi kommer inte att " tjata " mer om det med henne. Men det känns väldigt sorgligt och tungt för det är som att stillatigande se på när vår älskade flicka förstör sig själv med att skära sig och överdosera och kanske till och med skadar sig så illa i en överdos att hon inte hinner ringa efter hjälp och dör ifrån oss. DET är en högst verklig tanke för något som faktiskt kan ske...



Vad som än händer

Jag chattade lite med E och hon hade inte gjort sig något säger hon. Jag kan bara hoppas att det var så men hon var inlagd när vi skrev till...