onsdag 31 juli 2013

Trying to reach out

När jag i april fick vetskap om min dotters överdoser så rasade min värld fullständigt samman. Jag kommer aldrig aldrig någonsin att glömma samtalet från hennes kontaktperson. Jag kommer heller aldrig att glömma bilden av E liggandes i sjukhus sängen kopplad till EKG och blek som ett lakan. Att då och där förstå vidden av hur nära hon var att dö ifrån mig och alla vi som älskar henne…..
Det var i den stunden som jag svor på att jag skulle göra ALLT för att hon skulle få en ordentlig hjälp för sitt självskadebeteende. Det var även då som jag förstod att min älskade flicka med all säkerhet skulle göra nya försök när hon väl var utskriven igen. Jag vädjade till omgivningen att inte släppa henne ur sikte, jag vädjade till dem alla som har jobbat med E att hålla en stenhård koll på henne, att hjälpa oss föräldrar att få in henne på ett behandlingshem och att kontakta oss vid minsta problem.
Hon skrevs ut efter ett par dagar och skickades hem till sitt boende där hon har en egen lägenhet. Där kunde hon då ta en ny överdos exakt en månad senare och återigen fick jag ett samtal om att hon var intagen på lasarettet och återigen fick jag se min dotter ligga däckad i en sjukhus säng med EKG övervakning.
Att nu flera månader senare fortfarande vänta på den där hjälpen till henne känns så fruktansvärt surt. Ingen vill ta sitt ansvar därför att allting handlar om pengar. Ingen vill betala så att min dotter kan få den hjälp hon så väl behöver. Det är förjävligt! Jag bestämde mig för att börja blogga efter hennes första överdos. Därför att jag vill nå ut till så många som  möjligt och visa omvärlden hur det är att leva med ett självskadebeteende inom familjen och jag vill visa hur dåligt det fungerar med att få hjälp till någon som mår som vår dotter. Jag vill också visa andra föräldrar som är i samma situation som oss att de inte är ensamma och jag vill säga till dem som är i samma elände som vår dotter att de ska fortsätta kämpa för sin överlevnad och tillfrisknad.

 6851834051

Inget svar

Jag har ännu inte fått något svar ifrån Es samtalskontakt på psykiatrin men det var ju i går jag skickade mailet. Det dyker förhoppningsvis upp något svar under dagen. Förmodligen ett kort och koncist svar som vanligt. OM det kommer ett svar vill säga! 
Jag skrev i mitt mail att vår dotter har som de vet tillåtit oss föräldrar att hålla kontakten med dem på psykiatrin och att vi då förväntar oss ett lite bättre bemötande än det vi hittills har fått.

Grejen är att när man som vi föräldrar trycker på, ifrågasätter, anmäler och " stör " då blir man inte så trevligt bemött. Vi är förmodligen som en vagel i ögat....

En kompis till mig ringde i går och berättade att han hade läst på text tv om boendet i Umeå som hade gjort sex Lex Sarah anmälningar på sig själva ( förmodligen personalen som gjorde dem ).Den artikeln som vår dagstidning hade ute för en tid sedan om dessa Lex Sarah anmälningar lade jag in här på bloggen därför att så där ska det inte gå till.
Vilket boendet det än är så är det skrämmande att det får gå till på det sättet. Det är alltid i slutändan brukarna som drabbas samtidigt som personalen får slita hund.
Så ska det ju inte vara!

Jag är så glad över att vår dotter har mått rätt så bra i sommar. Det hade varit hemskt om hon inte hade gjort det när psykiatriavdelningar stängdes och slogs ihop, när vikarier sätts in både på boendet och inom psykiatrin och framför allt när inget beslut om Lenagården har fattast inom landstinget. 
Nu är vi snart inne i augusti och då borde bollen sättas i rullning tycker jag. Något mer måste hända! Då är vi inne på den fjärde månaden sedan vi föräldrar fick samtalet om att E hade försökt att ta sitt liv. Den första gången vi fick det hemska samtalet! Sedan kom ju ytterligare ett i maj månad om en ny överdos.




 

tisdag 30 juli 2013

Antiklimax

A skulle opereras i morgon och har bokat av kunder, ordnat så att föräldrarna skulle vara här med hundarna och ställt in sig på en operation. 
Så ringer de från sjukhuset och ställer in den! En patient som skulle opereras i dag måste tas i morgon på As tid. Thats the way its! Nya tag och eventuellt operation den sjätte i stället. Annars får de ta eländet efter utlandsresan, har A bestämt!

Jag har hjälpt dottern att skicka in en ansökan för reseersättning från gårdagens tågstrul. Någon krona ska hon väl kunna få igen som lite plåster på såren. 

Fick i dag veta att hon som ska vara hundvakt åt våra hannar inte vill bo i sin lägenhet under de två veckorna på grund av puckade grannar, så hon får bo här helt enkelt. Dessvärre så visar det sig att hon jobbar den ena av de två veckorna. Naturligtvis heltid också! Jag vill inte att hundarna ska bli lämnade ensam i flera timmar vilket de hittills aldrig har blivit. Så jag raggar nu hjälp på andra sätt! Spånar i det.... Men med två veckor kvar till avresa ( nästan ), så känns det lite bråttom....

Dåligt

Det som är så sorgligt är att allt fler unga mår dåligt och skadar sig på ett eller ett annat sätt. Det som är minst lika sorgligt är att psykiatrivården inte fungerar bra och att landstingen runt om i Sverige inte tar sina ansvar för dessa individer. Det är tragiskt!
Man behöver bara googla på självskadebeteenden så dyker det upp bloggar som unga människor driver. 

Där de skriver om sin ångest, sina självskador och sin förtvivlan, sina rop på hjälp och om frustrationerna. Vad är det med samhället? Varför sätts inte hjälp in och varför har självskadebeteenden ökat? För det har de ju gjort både bland killar och tjejer. 

Jag kan inte hjälpa alla men jag kan göra allt i min makt för att hjälpa min dotter. Jag hoppas att alla de som mår dåligt har en lika tjurig och envis mamma som mig eller för den delen en pappa, som lägger sig i och som vägrar att ge upp.




Mail

Jag har i dag sänt i väg ett mail till den kvinna som vår dotter går och pratar hos på lasarettet. Jag är inte överdrivet förtjust i henne då hon har hittills varit torr och tvär i sitt bemötande, men jag hoppas att det bara är något tillfälligt. Dock så bemötte hon inte Es pappa så trevligt då han pratade med henne i telefonen innan hon gick på semester. Likadant med mina mail och på mötet vi hade i juni! 
Hur som helst så undrar jag i mitt brev hur det har gått med allting och bad henne att kolla upp det och sedan höra av sig. Hoppas på ett positivt svar och ett trevligt bemötande för en gång skull. 

Vad är det som gör att sjukvården dvs psykiatrivården och de inblandade i Es liv måste vara så otrevliga? Är vi obekväma kanske som lägger oss i vår dotters liv? Ställer krav och har oss! 

Jag och Es pappa gör allt i vår makt för att vår dotter ska få den hjälp hon behöver. Jag är beredd att gå över lik och glödande kol för hennes skull. Om sedan besserwisser typer försöker köra över oss, så får de väl göra det! Men de har inget för det kan jag ju säga....
Dottern kom hem i går! 1,5 timme senare än planerat men så är det ju nästan jämt nu för tiden när man ska åka tåg. Det gör resan dryg! 

måndag 29 juli 2013

Förseningar

Dottern messade att tåget var försenat först i femtio minuter som sedan blev till en timme som sedan blev till 1,5 timme. Jag är inte förvånad när det gäller Norrtåg. Det är rent bedrövligt! Det blir hennes pappa som hämtar henne på stationen då min bil är trasig. Avgasröret har gått av, typ! Låter som om jag har en raggarbil och inte en liten Yaris ;-) . Det ska bli intressant att höra om hon har fått något svar från landstinget och socialnämnden om dels vår ansökan till behandlingshemmet för henne och dels journalansökan. Jag får höra med henne i morgon! Nu borde folk börja komma tillbaka snart från sina semestrar så att vi kan köra igång och ruska i dem lite.

 


 

Home sweet home

Jag har just pratat med dottern som skulle hoppa på ett tåg för transport hem igen. Egentligen så skulle hon stanna till i morgon men de hon hälsade på jobbar då. Så det blev hemresa i dag i stället! 
Vi har lovat att hämta upp henne på stationen i kväll! Hon lät på gott humör och hade haft det roligt där uppe i norr. När hon for upp så åkte hon buss men nu är det alltså tåg som gäller. Hoppas att det inte blir en massa förseningar som det oftast alltid blir. Annars kan jag tycka att det är mysigt att åka tåg. Om inte annat så kan man ju röra mer på sig än på en buss. 

 

lördag 27 juli 2013

Intressant

Det är intressant vad man ibland kan finna! Har genom åren bloggat lite här och där men avslutat dem av olika skäl. I dag fann jag ytterligare en gammal blogg som jag startade i januari 2008 ( då var E nyfyllda 17 år ). Så här presenterade jag min blogg:
Jag är en ensamstående mamma till tonårsflickor på sjutton år och ni ska få följa vår kamp för den ena tjejens tillfrisknande från sitt självdestruktiva beteende.

Hade jag vetat då att min älskade dotter 5,5 år senare fortfarande skulle självskada så hade jag brytit ihop. Det är ren skandal att så många år har gått till spillo, där hon har fått må så dåligt och lidit så som hon har gjort. Mitt hjärta blöder! Jag hoppas så att jag nästan går sönder att E ska få komma sig i väg till Uppsala. Hon är verkligen värd det efter alla dessa år! 

 

fredag 26 juli 2013

Januari 2009

Jag fann en gammal blogg som inte finns kvar! Dock finns beskrivningen upplagd ännu. Jag började att blogga i januari 2009 och följande gick att läsa:
Jag är en mamma till tvillingtjejer på arton år.Här skriver jag om den ena flickans självdestruktivitet, om vardagen i vår familj och oron över dotterns mående samt om hennes och familjens kamp och om vägen till friskhet..Men även om glädje ämnen och intressen. 
Tänk va! Detta var för 4,6 år sedan.....Denna blogg jag nu skriver är väl svar nog på hur de här åren har varit. På hur det har gått och på hur fantastiskt bra svensk psykiatrivård är.....

Jag har i omgångar haft funderingar på att sluta blogga men har sedan de sista händelserna ändå valt att fortsätta skriva. 



Här går det undan

A fick ett samtal ifrån kvinnokliniken där de gav henne en tid för operation redan på onsdag kommande vecka. Så bra! Då kan hon ju ändå följa med oss till Turkiet. Glädjande nyheter! Min bror hämtar oss på morgonen och skjutsar oss till lasarettet. Så klart att jag följer med! Får försöka ordna så att någon kan släppa ut hundarna de timmarna jag är borta. Hoppas att det löser sig!

Nu har vi gjort helg och sprättat en pilsner och lagt kött ( gjordes redan i går ) samt grönsaker i marinad. Grillning hägrar! Vi kryddar grönsaksmarinaden efter smak och båda gillar starka smaker. Så det är sting i marinaden kan jag lova! Solen skiner och himlen är klarblå och temperaturen är hög. En underbar sommardag med andra ord!



 

Berg och dalbana

Följde med A till kvinnokliniken där hon fick göra ett nytt ultraljud och det visade att cystan har vuxit 1,5 cm sedan sist. Det vill säga sedan två veckor tillbaka. 
Läkaren kunde se skiljeväggar men tror inte att det är malignt då tumörmarkören som gjordes för två veckor sedan inte visade på något sådant. Men han ser inte heller någon anledning till att vänta med operation och vill att den görs snarast. Han rådde henne att avbeställa Turkietresan då det kan bli operation precis i samma veva. 
Men sjuksköterskan vi sedan pratade med inför operationen lyssnade på oss och skrev in 2 september som operationsdatum med möjlighet till tidigare operation, ev veckan innan vi åker till Turkiet om det skulle bli en avbokning. Då kan hon ändå fara med oss!
Om två veckor är det dags för återbesök och ett nytt ultraljud! Som A sa: Vilken berg och dalbana! 
Jag har bestämt att även om inte hon kan följa med oss så far jag ändå med min dotter. Vi behöver den resan tillsammans! 

Nu sitter E på bussen upp till Pajala! Hon fick skjuts av sin syster till busstationen. Pappan sponsrade också till resan och fickpengar! Han är världens snällaste pappa måste jag då säga. Ställer alltid upp för flickorna när helst de behöver hans hjälp oavsett om det är ekonomiskt eller med något annat. 

Tänkte på det här med gynkontroller! Det är ju ingen hit direkt att slänga upp bena i en sån där stol och jag måste erkänna att jag klarar inte av undersökningen. Har inte gjort en gynkoll på närmare sju år. Jag vet att jag borde göra en och borde ta cellprover och borde gå på de där kallelserna man får. Men jag fixar det bara inte! Så ser jag då A som ser totalt avslappnad ut i den där monsterstolen - hur gör hon......
 

onsdag 24 juli 2013

Redo för snigelposten

Vi åkte förbi dottern i eftermiddag så att hon fick läsa igenom det jag hade skrivit och sedan underteckna intyget, så får jag stoppa det i brevlådan i morgon. Jag poängterade för henne att jag inte har något intresse av att läsa hennes journal och det ville jag att hon skulle veta. Jag förklarade även att i en journal så skrivs alla händelser som har hänt, allting som hon har gjort och alla sjukdomar / diagnoser ned. Det spelar ingen roll om du läser journalen för du vet ju ändå allting, sade hon. Min goa fina flicka! 

Hon frågade mig om skjuts till busstationen på fredag men precis vid den tiden så ska jag följa med A till kvinnokliniken och pappan jobbar den dagen. Det lutar åt att hon måste ta bussen eller taxi. Så tokigt! 

Har för övrigt haft en underbar dag i det strålande vädret som råder här nu. Varmt så in i norden och barnbarnet på besök i några dagar! Bad och lek på gården, skratt och glädje och mysigheter - det är sommaren i ett nötskal! Mitt barnbarn är världens goaste lilltjej som i går till exempel då hon sitter i sin matstol och precis har ätit. Då säger hon: Vet du en sak mormor? I morgon ska du få låna min mat. Vet du en sak till mormor? I morgon ska du få låna min tutte och kanin. Vilket generöst barnbarn jag har! 




 

Intygande om journal

Jag har efter ett samtal med dottern skrivit ut ett intyg om att psykiatrin får lämna ut kopior på journalen till mig och Es pappa. Det intyget ska hon nu få skriva under innan jag skickar in det. Jag fick nämligen ett tips om att man kan göra så också likväl som att dottern själv kan begära ut journalkopior. Men vi gör på detta sätt och hoppas att det inte ska vara några som helst problem. Såvida de inte hittar på att vår dotter inte förstår vad en journal är. Det har jag redan hört från annat håll av en som har med boendet att göra, men så mycket kan jag säga att E är inte dum i huvudet. Hon förstår mycket väl vad en journal är och vad det innebär! Ibland tror jag att folk gör henne dåligare än vad hon är och det retar gallfeber på mig. 

E ska i väg till en kompis långt upp i norr för några dagars visit och ser fram mot det. Härligt med lite miljöombyte!Men drygt med många timmar på buss!



 

söndag 21 juli 2013

Råd och Stöd

Jag fick ett tips av en bekant för ett tag sedan att kontakta den som är kurator på råd och stöd. Sagt och gjort först så bad jag vår dotter om tillåtelse att få ha samtalskontakt med denna kurator. Vilket var helt okey! 
Sedan sände jag ett mail till henne där jag förklarade lite om landstingets inställning och där jag bad henne om hjälp. E är inskriven i råd och stöd, så det torde inte bli några som helst problem. 
Dessvärre så är kuratorn på semester och återkommer i mitten på augusti. Ett par dagar innan vi åker utomlands! 
Vad jag kan tänka mig är att hon skulle tycka som oss att psykiatrin inte kan anse att då E bor på ett gruppboende så är det deras ansvar att hjälpa henne. Det är det nämligen inte eftersom de saknar både utbildning och kunskap i att vårda människor med ett självskadebeteende. Det måste vi få psykiatrin att förstå! Det sjuka i det hela är att om vår dotter hade bott i en egen lägenhet utanför ett boende, så hade det sett helt annorlunda ut. Enligt de ansvariga inom psykiatrin.
Det känns som om vår dotter hela tiden faller mellan stolarna på grund av sina funktionshinder och på grund av sitt självskadebeteende. Hade hon strulat runt så hade hon fått hjälp och hon hade förmodligen redan suttit på ett behandlingshem. Det är så fel att det inget händer, så himla fel!!



 

lördag 20 juli 2013

Marknad

Jag talade med dottern i dag och hon skulle på en marknad i dag med de övriga på boendet. Hon lät som att hon mådde bättre än i går. Vi talade lite om den kommande resan till Turkiet och att hon har fått en salva för eksem på fötterna. Som hon ska använda i åtta veckor och där hon fick ett nedtrappningschema. Den får inte användas i solen så E hade lite huvudbry över hur hon skulle göra. Vi bestämde att hon får sluta med den några dagar innan avresan. 
Det är drygt tre veckor kvar till dess vi åker och när man tittar ut genom fönstret och ser regnet falla så är längtan större än någonsin.
Vi har lyckats att lösa det med hundvakt även detta år fast det är ett enda pusslande inför varje sommar då vi ska i väg. Det är fem papilloner som ska passas i två veckor. Hundvakter växer inte på träd såvida vi inte placerar dem på hundpensionat. Det skulle dock bli alldeles för dyrt. 
Vi har tidigare år kunnat ha hannarna hos ägarna till deras pappor men i år gick inte det. Däremot så ska en tidigare valpköpare pyssla om dem under de här veckorna. Det blir bra det också! 
Tikarna ska vara hos min brors före detta fru och deras dotter som har lovat att passa dem. Det är verkligen guld värt och tacksamheten är enorm hos oss, som verkligen behöver komma ifrån, sola, bada, äta och dricka gott och framför allt umgås. 

Vi har under eftermiddagen varit och köpt en gångmatta då den ena tiken har svårigheter att gå på golv. Den rädslan har eskalerat sedan vi flyttade till vårt nuvarande parhus eftersom det är en hel del halkiga ytor. Egentligen så ska man inte lägga ut mattor för att då förstärks rädslan har jag hört. Men det går inte längre! Hon går ned i spagat om och om igen och det har börjat att knaka i lederna på bakbenen. Tiken är åtta år så nu får hon skämmas bort de år hon har kvar!
Jag måste berätta att jag skriver på en bok om att leva med ett självskadebeteende inom familjen. Vad det blir av det i slutändan får vi se, men målet är att någon ska nappa och vilja ge ut den. Om inte....så har jag ändå fått skriva av mig precis som jag gör i denna blogg.
Sist men inte minst ett stort tack till dem som ska ta hand om våra hundar under semestern.

fredag 19 juli 2013

Stand by me

Man kan lätt känna sig ensam i stunder av missmod och hopplöshet men det gäller att inte tappa glöden. Den är A och O för att vår dotter ska få hjälp. Känns det som! 
Men det är stundtals jättetungt både inombords och i tankarna allt mer ju tiden går. Inte för att E mår sämre men för att jag tror att landstinget bara fördröjer allting i tron att vi ska lägga ned vår önskan om att E ska få åka i väg till Uppsala. Jag tror även att Lenagårdens chefer har tappat hoppet till en viss del.

                                                     


torsdag 18 juli 2013

Påskrivet och klart

Nu har dottern i sällskap med fadern varit här och skrivit under överklagan så i morgon ska jag skicka in den. Säger socialnämnden nej ännu en gång så går ärendet vidare till förvaltningsrätten. Där får vi hoppas på mer tur i så fall! Som sagt var så tvivlar jag på att det blir ett positivt beslut via socialnämnden då de håller så starkt på att det är landstingets ansvar att hjälpa E. 

Min mamma sade vid ett tillfälle att jag har verkligen gjort vad jag kan när det gäller E men ändå känns det som att jag inte har gjort något. Det är väl för att det inte blir några resultat som jag känner så.



 

onsdag 17 juli 2013

Journaler

Nu ska jag sätta mig och skriva ett mail till enhetschefen för det boende E är på, så att hon har det när hon återkommer från sin semester. Vi tog aldrig journalen innan hon gick på ledighet därför att vi kände oss ganska så säkra på att E skulle få fara till Lenagården, att socialnämnden skulle godkänna ansökan om vistelse på hemmet. Nu när de avslog allting så får vi ordna fram journalen ändå!

Det har i morgon gått exakt tretton veckor sedan vi fick vetskap om Es själmordsförsök, som skedde på kvällen den artonde april. Precis en månad senare skedde ju det andra försöket! Tretton veckor och inte ett dyft har hänt. Det är bedrövligt!

E mår tillfälligt bättre och det är jag så tacksam över men det är ju på falska grunder eftersom hon äter mediciner. Vi vill liksom henne att hon ska kunna vara ångestfri UTAN mediciner och dit kan hon komma om hon bara får rätt hjälp. 

Vi förstår också att så länge som ingen konkret vård sätts in och så länge som ingen tar sitt ansvar och beslutar något vettigt så måste det vara så här. Medicinen verkar som sagt var fungera som hennes livboj i dagsläget!




Kalas

Vi har i eftermiddag varit på ett litet försenat kalas hos min dotter och barnbarnet för att fira lillan på hennes tre årsdag. Hämtade först upp E och begav oss sedan dit på fika och presenter. Trevligt!

Tösen fick en leksaksspis av sin morfar, en liten gitarr och en låtsas telefon av moster E. Av oss fick hon en liten varukorg med " varor " i. Hon älskar nämligen att gå och handla! 

 

tisdag 16 juli 2013

Modern

Dottern är taggad som tusan för hon har anmält sig till en fortsättningskurs i modern dans. Här i stan! Den börjar till hösten och vi bestämde som så att det var lika bra att hon anmälde sig här eftersom vi inte vet hur det blir med Uppsala. Huvudsaken är att hon kan känna att det är kul och att hon har en framtidstro. Skulle det mot all förmodan bli av med behandlingshemmet så får hon väl anmäla sig där nere sedan. 

Min pappa hade fått se röntgenplåtarna igår och det är verkligen inte upplyftande. Han har metastaser överallt, tom i knäna! Mamma sade i dag att hon är så tacksam över all den hjälp de får av mig och min bror. Nu är det väl min bror som har mest tid över eftersom jag är barnvakt rätt så ofta. Men det blir bättre till hösten då barnbarnet börjar på dagis igen och jag får mer tid över. De kommer att behöva allt mer hjälp!
E tyckte förstås att det var tråkigt att hennes morfar är så sjuk! Mormor och morfar har varit ett stort stöd för hon och hennes tvillingsyster genom åren. Speciellt under barnaåren då de hade en jättefin kontakt med varandra. 



Dåliga besked

Jag fick i går kväll veta att min pappas cancer har spridit sig ännu mer till skelettet och vi har misstänkt det men hoppades in i det sista att det inte var så. Vi visste att han hade metastaser i bröstet sedan förut. Livet är så skört! 

Vi trodde ett tag att mamma skulle vara den som gick vidare först vilket hon själv också trodde eftersom hennes cancer har spridit sig till lungan. Men nu går det utför för min älskade pappa, fort fort! Det gör fruktansvärt ont och denna vår och sommar har varit tung med båda dem sjuka och min dotters självmordsförsök. 
Han ska dock få en bromsmedicin som ska tas varje dag och fortsätter sin blodtransfusion. Nästa på fredag redan! 



måndag 15 juli 2013

Blå bandet


 



Jag vill tillägna denna dikt som jag fann på internet till min pappa som tyvärr är allvarligt sjuk. Älskar dig pappa!



söndag 14 juli 2013

Lugnt på fronten

Snackade med dottern i dag och det var en bra dag för henne. Gradering 0 - 10 så var det faktiskt på noll, vilket är oerhört glädjande! Så skönt för henne att få slippa ångesten någon gång!
Vi pratade lite om överklagan som jag har skrivit klart och ska dra ut samt låta E och hennes pappa skriva under. E själv tycker att det inte är någon ide att överklaga men vi har inget att förlora på det anser jag. Det blir till 99 % avslag ännu en gång men då har vi i alla fall försökt. 
Landstinget har fortfarande inte sagt sitt och när de som ska besluta har återkommit från sina semester, så lär beslutet fattas. Om de också säger nej då vet jag faktiskt inte vad mer vi kan göra. Nej är väl nej, antar jag! 

Har haft en tung helg! A hade fruktansvärda magsmärtor och i går fick vi fara till akuten där de tog en massa prover och gjorde en gynundersökning på henne. Det  visade sig att hon har en cysta på 5 cm, som sitter på äggstocken och som de vill ta bort på grund av formen på den. Men det är inte cystan som ger smärtorna tydligen i detta fall. Mer troligt bäckenproblem! Lite sömn och massor av oro så nu är det en trött drös här. Både hundar och människor! 

I morgon fyller mitt barnbarn tre år! Tänk att det är tre år sedan jag var med under förlossningen och fick äran att klippa av navelsträngen. Vi har en väldigt fin kontakt med varandra och hon har varit till stor hjälp under de här månaderna efter min dotters självmordsförsök. Bara genom att sprida glädje med sina härliga skratt och det stämmer verkligen att barnbarnen är livets efterrätt.


fredag 12 juli 2013

Kärleksvisan

E - du är mitt allt och jag älskar dig av hela mitt hjärta, alltid!


torsdag 11 juli 2013

Svarsmail

Fick i dag svar på mitt mail till behandlingshemmet och de tycker att det är tråkigt att kommunen inte ser sin del i det hela. Ja det håller jag ju förstås med om! Det är förjävligt som Es pappa sade då jag berättade om avslaget.
Vi får höra av oss till Lenagården till hösten i stället! 

 

onsdag 10 juli 2013

Givande samtal

Har precis pratat med en ur personalstyrkan som går på semester nu men som ville ringa och informera lite innan hon går. De har inte gett upp om behandlingshem för vår dotter berättade hon. Däremot så blir det ingen bedömning från Lenagårdens sida i dagsläget. De hade ringt och pratat med personalen och vill avvakta ett beslut trots allt. 
Nu kanske jag kan sova gott i natt efter det långa men trevliga samtalet med personalen.


 
 

Bra tips

Jag har fått matnyttiga tips av en mamma som har gått igenom något liknande med sin dotter. Kanske inte riktigt detsamma men hon hade som sagt var bra ideer på hur jag ska gå vidare. 
Först i höst lär vi få besked om landstinget betalar för behandlingshemmet. Blir det då ett avslag så kör vi på och det lär bli några fler anmälningar.

Ingen från boendet ringde till Lenagården som jag hade hoppats på. De hann väl inte med det eftersom de for iväg på roligheter och nu har den person som är vår ena dotters kontaktperson gått på semester. Från och med i dag! Jag fick själv sätta mig och maila LG om att hela bunten är på semester och att det nog inte kan bli någon bedömning av dem den 16 eller 17 juli, som de hade önskemål om. 
Tyvärr! 
Vad ska man säga om nedanstående artikel som var i vår dagstidning i morse?! Vet inte vilket boende det gäller men illa är det.

tisdag 9 juli 2013

Överklagan

Jag fick i dag svar från mottagningsenheten där en trevlig kvinna jobbar, som förstår vår besvikelse och som tycker att det är tråkigt när det hamnar mellan olika myndigheters ansvarsområde. Men att socialtjänsten betraktar psykiatrisk problematik som landstingets ansvar. Sedan kan det vara så att det finns samverkan i olika frågor och behandlingar där vi har ett gemensamt ansvar skriver hon vidare. 
Överklagan ska lämnas in inom tre veckor! Jag vet inte riktigt hur det går till. Om jag kan överklaga via mail eller..... Det känns som att det knappt är lönt att göra en överklagan när de anser att det är landstingets ansvar. Det måste väl vara landstinget som får tummen ur och bestämmer sig. Antar jag! 
Jag hoppas att det börjar röra på sig efter semestertiderna i höst!

måndag 8 juli 2013

Kamplust

Nu ska ni veta gott folk, att jag har en kamplust som aldrig förr. Efter att ha pratat med dottern så minskade den inte direkt. Hon är besviken liksom oss och tycker som oss att det är fel att en alkoholist eller narkoman kan få vård från Umeå kommun men inte någon med en psykiatrisk diagnos. Socialnämnden sade alltså nej till det!


Besviken

Jag känner mig just nu väldigt besviken på Umeå kommun efter att ha fått ett samtal där de säger att de ger avslag på vår önskan om en behandlingshem vistelse för vår dotter. De anser att eftersom det handlar om ett självskadebeteende så är det landstinget som har ansvaret. 
Landstinget anser ju som bekant att vår dotter inte är nog sjuk och att hon dessutom får den hjälp hon behöver på sitt boende ( som inte har vare sig tid eller utbildning för någon med ett självskadebeteende. ) Jag pratade just med en ur personalstyrkan på boendet som säger som oss att alla skyller på alla. 


Olustkänsla

Har sovit ganska oroligt i natt och vaknade med en känsla av oro i kroppen. Hoppas att känslan är fel!
Den här tröttheten som jag får ibland är kanske ganska förståelig till att den dyker upp. Det har hänt mycket under många år där jag inte har riktigt kunnat slappna av och där oron alltid har legat och malt i mig. Mer eller mindre! Sedan blev mina föräldrar sjuka, Es problem blev värre och min inkomst kraftigt reducerad. 

Trots allt detta så är jag en fighter som alltid kommer tillbaka från en svacka och det tror jag väl att jag ska göra även denna gång. Lite vila, lite trevligheter och lite uppmuntran så är jag på topp igen.

I morgon kommer Es kontaktperson tillbaka från sina lediga dagar och jag hoppas att hon hinner ringa till behandlingshemmet innan de ska i väg på roligheter med boendet. Det känns rätt så angeläget eftersom de har önskemålet om att komma upp snart. Vi får se vad som händer!



söndag 7 juli 2013

Trött ända in i märgen

De sista dagarna har jag varit så galet trött så att jag känner mig sjuk. Sambon drog i väg till en badplats men själv orkar jag inte det. Trist när solen skiner och det är underbart varmt ute! 
Men jag har dagar då jag blir väldigt trött och slut - speciellt efter att jag har varit barnvakt. Då ligger jag däckad en dag efteråt! Denna gång så varar det lite längre, tydligen. Märkligt! Jag är egentligen så stark, så energifull och pigg, så det känns botten att må så här. 
Hoppas att E har en bra dag! Att hon njuter av solen och värmen med de andra. 

fredag 5 juli 2013

Vänförfrågan

Jag fick i går en vänförfrågan på FB från en annan person, som miste sin pojkvän för något år sedan. Killen mådde väldigt dåligt och åkte in och ut på psyket och det skrevs ut mer och mer mediciner i allt större doser, något som slutligen ledde till hans död. 
Denna kille kämpar nu för en upprättelse och för att inte fler ska behöva gå igenom samma helvete som hans pojkvän gjorde. Stå på dig för det är fler i den situationen, som äter alltför många sorters mediciner som påverkar dem negativt och som i värsta fall leder till deras död. Tragiskt!







torsdag 4 juli 2013

Svårt läge

Det verkar lönlöst att få till det inför en bedömning. Es samtalskontakt är på semester, vikarien för henne går på sin semester snart och ingen annan sätts in, enhetschefen på boendet är ledig, den ena av två kontaktpersoner är nu på semester fram till augusti och den andra går på sin ledighet om någon vecka som jag förstod det. Kvar finns jag och E samt hennes pappa och någon ordinarie ur personalstyrkan på boendet. Så jag vet inte om det blir någon bedömning ändå. Hoppas på det!
Sedan återstår ju det största problemet......att få någon som betalar för vistelsen. Där hoppas vi på att anmälan till socialtjänsten ska göra nytta. Positivt tänkande gäller!

 

Bedömning

Jag fick i dag ett mail till ifrån Lenagården. Denna gång ifrån den biträdande verksamhets chefen, som berättade att hon och hennes kollega nu har pratat ihop sig. Följande går att läsa: 

L och jag har pratat om att det nu kan vara läge att göra en första bedömning från vår sida. Samt att E får en beskrivning av behandlingen på Lenagården så hon får en bild av vad det innebär.
Vår behandlare kan åka upp till Umeå den 16:e eller 17:e juli för att göra en bedömning. Han vill då träffa E, dig och så många som möjligt från det professionella nätverket. Visst finns det t.ex en psykolog som förhoppningsvis är i tjänst?
Vi tänker att den bedömning han gör kan ligga till grund för beslutet om placering eventuellt. Kanske blir det lättare för socialtjänsten och psykiatrin att ta ett beslut efter att de fått en skrivelse på vad vi har att erbjuda?

Nu ska jag försöka ordna till det så att någon mer än jag och E kan vara med då han kommer upp. Men jag tror att det kan bli svårt. Dels är det semestertider och dels så är de inblandade inte speciellt intresserade av att vara till hjälp och stöd, som det verkar. Bortsett från personalen på boendet som går på vår linje och anser att hon behöver behandlas på ett behandlingshem. Men jag ska göra ett försök!


onsdag 3 juli 2013

Mail

Jag fick i eftermiddag ett mail ifrån chefen på Lenagården, som undrade hur det går med allting, hur E mår och om det fortfarande finns tankar på en vistelse hos dem. 
Jag trodde att någon från boendet eller enhetschefen för boendet skulle ha varit i kontakt med dem innan de gick på semester. Men där misstog jag mig! Jag svarade honom att det absolut fortfarande finns ett intresse i Lenagården men att kvarnarna maler långsamt och att jag skulle be Es ena kontaktperson ringa honom framöver. Hon har ju pratat med mottagningsenheten som jag gjorde en anmälan till. De har inte själva varit i kontakt med mig efter anmälan utan kollade väl upp Es uppgifter och ringde boendet där de pratade med en kontaktperson. Det var av kontaktpersonen som vi fick veta att de hade ringt dit. Mottagningsenheten har inte hört av sig till mig mer utan nu kör de via E och boendet. Det spelar väl inte mig någon större roll men det var ju jag som gjorde en anmälan och inte boendet.
Boendet har ju gjort en annan anmälan.....en Lex Sarah anmälan på sig själv.
E har varit här en stund i dag och fick en behandling av sambon för sin onda rygg och nacke. Sedan kom hennes pappa och hämtade henne och mitt barnbarn. Lite rabarberpaj blev det först! E verkade må rätt så bra i dag också. Det är så härlig att se! Vi tittade igenom bilder från resmålet vi ska till och kollade även in en videosnutt. Längtar gör vi båda två väldigt mycket. E är impad av hur lyxigt det verkar vara.Visst är det väl sant det som sägs i Ronja Rövardotter :)

tisdag 2 juli 2013

SPA

När E tog studenten så fick hon ett spa kort av oss i present och hon kom i dag på att det måste användas innan det går ut. Sambon fick ett till födelsedagen av mig och mina föräldrar, så vi får boka in en dag då vi kan fara alla tre. Jag ser redan fram mot det! 
Det lät som att E mådde bra i dag! 

 


måndag 1 juli 2013

Turkiet

Vi har i dag betalat in resterande belopp på vår Turkiet resa som vi ska på i mitten på nästa månad. Det är som E sade i går när vi satt och tittade på kort på resmålet: Nu längtar man ju inte direkt mindre! Det har hon helt rätt i!

 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...