måndag 23 september 2013

Höst

I dag är det verkligen höst i luften! Det var inte mer än sju - åtta plus ute denna morgon och det regnade så smått. Löven har gulnat och det enda som jag tycker om med hösten är de fina färgerna så som bladen som skiftar i grönt, gult, rött samt orange. Det är vackert innan de faller ned på marken och träd samt buskar blir kala. 
Ibland får jag flashbacks av när E var liten! Hon har sett väldigt dåligt under sin uppväxt då hon har en hjärnsynskada och har bara ett öga som hon ser på. Det andra är obrukbart! Det öga hon har syn på har också varit skruttigt men med åren så har synen på ögat förbättrats avsevärt. Hon har dock svårigheter med att bedöma avstånd och snubblar lätt i trappor och i skog och terräng. 

Jag minns som sagt då hon var en liten tös! För att undersöka saker och ting använde E sin näsa till precis allting. Ett av mina första minnen av henne användandes luktsinnet är när hon var i köket och i kryp åldern. Hon hade precis börjat på att resa sig upp och ta tag i saker. Denna gång reste hon sig upp, tog tag i spisluckans handtag och luktade på spisen. 
En annan gång när vi var ute och gick med E och hennes tvillingssysters mormor och morfar då flickorna var i två - tre årsåldern så stannade vi upp vid en parkerad traktor. Flickorna älskade det där med grävskopor, traktorer och lastbilar. E gick fram till traktorn och luktade på det stora stora däcket. 

När vi en gång bodde i Vimmerby så hade vägen utanför oss asfalterats och E böjde sig ned och luktade på asfalten. När löven hade fallit ned på marken om hösten så var hon tvungen att ta upp dem och lukta på bladen. Smart tycker jag - att använda luktsinnet när andra sinnen inte alltid fungerar.

Det här med balansen var ju som sagt var ett problem och hon avskydde till exempel att åka längdåkningsskidor. En gång ute i stugan så slängde hon av sig skidorna efter att ha ramlat omkull gång på gång och skrek att när jag blir stor så ska jag ALDRIG åka skidor. 
En annan gång så skulle hon och hennes syster ge sig ut och cykla i bostadsområdet vi bodde i. Det slutade med att hon cyklade in i grannens Saab som stod parkerad utanför porten. Det gick dock bra för både E och bilen!

E har inte alltid haft det så lätt under sin uppväxt med sina funktionshinder men hon är en kämpe och därför måste jag tro på att hon även fixar detta med sitt självskadebeteende. Hon är längst där inne en fighter! 



 
 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...