torsdag 26 september 2013

Jobbigt

Jag har i flera dagar varit spänd som en fiolsträng och känner riktigt hur musklerna i halsen och axlarna är mörbultade av spänningarna. Jag vet att det hänger ihop med oro och allting som har varit med E och jag är bara förvånad över att det inte har dykt upp problem tidigare. Det är ju många år som jag har gått med en ständig oro och ledsamhet inom mig. Konstigt nog så har jag inte fått tillbaka min ångest som jag hade för många år sedan men detta är minst lika jobbigt. Lite känning av ågren har jag dock haft men den överlever jag och jag vet ju orsaken. 
Jag önskar bara att jag kunde fortsätta känna det lugn jag kände när vi var utomlands. Men det kan jag inte....jag får gå i ovisshet när det gäller min dotter och den känslan den ovissheten skapar är fruktansvärd. 

Jag har inte fått fram namnet ännu på läkaren men hoppas på att det snart dyker upp. När det gäller Es samtalskontakt så har jag givit upp och förväntar mig inte längre ett telefonsamtal ifrån henne. 
E får fortsätta kämpa nu eftersom det inte tycks hända mer på vårdfronten. Hon måste fixa jobbet själv! 

Här kom den första snön i dag! Helt crazy men den låg i alla fall inte kvar på marken. 

Längtar INTE till det som visas på kortet här nedan!


 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...