söndag 15 september 2013

Lenagården

Jag har i dag skickat i väg mailet till chefen för behandlingshemmet i Uppsala där jag berättade om hur min dotter mår i dag, där jag förklarade att det blev avslag i socialnämnden, att landstinget håller det öppet men vill att E får behandling i stan och att vi nu avvaktar och ser tiden an i stället. 

Vad jag tycker spelar ingen roll....så länge det blir avslag till höger och vänster och så länge som min dotter inte vill ta mot en behandling på LG, så kan jag inget mer göra. Jag finns fortfarande där för henne när helst hon behöver mig och jag hoppas att hon känner det också. 
Framför allt så hoppas jag att det är som hon säger att hon har bestämt sig för att må bra nu, sluta skära sig och inte överdosera mer. Den tanken och det beslutet är absolut ett steg på väg mot ett frisk liv igen. 
Jag längtar till den dagen jag får uppleva min dotter som den som hon en gång var och som jag tycker mig se att hon är på väg att bli igen. Det vill säga - en lycklig tjej med ett stort självförtroende!

Jag brukar ibland ta fram ett kort som jag har på E när hon var tolv år gammal. Det är ett underbart kort där hon ler stort ( hela hon strålar ), där hon har ljust långt vackert hår och där hon ser så frisk ut. Inga svarta bylsiga hängiga mjukisbyxor och svarta koftor eller huvtröjor bar hon på den tiden. Det kom då hon började på att må dåligt! 



När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...