tisdag 3 september 2013

Telefonsamtal

I går medan jag var på lasarettet hos A så fick jag ett samtal ifrån kvinnan på Råd och Stöd. Inget nytt hade inkommit mer än att ansökan till Lenagården lämnades in av Es samtalskontakt till avdelningschefen, som i sin tur lämnade det vidare till en överläkare. Som fortfarande tycks vara på semester! 

För övrigt så är avdelningschefen den snorkiga damen som i sitt svarsmail till mig skrev kort och koncist att de följer sina rutiner på avdelningen vad det gäller behandling. Hon skrev bara det och inget mer - inte ens ett avslut.... med vänlig hälsning.... och när jag då i mitt mail som jag sände tillbaka ifrågasatte vilka rutiner, så svarade hon inte på det. Nästa mail jag sände fick jag inte heller något svar på och då struntade jag i att göra något mer åt det. För vad kunde jag göra?! Det är så fruktansvärt nonchalant att vara så kylig mot en orolig mamma som vill ha hjälp för sin dotter. 

Es samtalskontakt ska fortsätta handleda personalen på boendet, en neuropsykologisk utredning av dottern ( en ny ) ska göras av råd och stöd, men inte i höst då de har hört att E är årstidsstyrd eller något sånt. Att hon blir deppig om hösten! Jag vet inte riktigt hur det är på den fronten. Kan kanske stämma!

Ska ringa E i dag och höra hur läget är! Hon har börjat på att jobba igen halvtid på ICA där hon trivs bra. Jag saknar Turkiet och våra dagar tillsammans.
Nu har jag talat med dottern och allting var bra där förutom att hon var lite trött efter att ha jobbat. Hon hade nog bara haft lite ångest någon dag och tagit en tablett mot det, typ Sobril. Annars var det lugnt! 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...