tisdag 12 november 2013

En film om självskadebeteende och ätstörningar

SHEDO kommer i februari att ge ut en film om självskadebeteende och ätstörningar. Länken till trailern lägger jag ut längst ned i blogginlägget.
Det känns angeläget och viktigt att filmer görs om dessa problem som tyvärr är så vanliga numera. Både bland tjejer och killar! Många är dessvärre rätt så okunniga om hur det är att leva med ett självskadebeteende och hur det är att vara anhörig till någon som mår psykiskt dåligt och skadar sig. 

I går när vi for till E för att låta henne skriva under papperet som skulle till Kammarrätten så bävade jag för att åka dit. Jag var i valet och kvalet om jag skulle följa med in till min dotter eller låta A gå in med papperet. Men både A och och föräldrarna tyckte att jag skulle gå med in. Jag kände en sådan olust över det som var dagen innan så det tog mot att gå in men jag gjorde det och jag liksom A märkte att E sökte kontakt med mig och jag är glad att jag traskade in, trots allt. Jag var lite skraj över att hamna i en diskussion igen vilket jag inte ville och jag hade förberett mig för att helt enkelt säga att jag inte ville prata om något som gör att E mår sämre. E har ett hiskeligt humör och det drabbar mig väldigt hårt vilket jag fick känna av i söndags. Den där blicken och den där inre ilskan skar som knivar inom mig.
Jag borde vara van men man vänjer sig nog aldrig! Det är nämligen alltid jag som har fått ta hennes ilska - aldrig hennes pappa. Redan som liten var det mig hon blev arg hos men det hände nog så gott som aldrig inför hennes pappa. 
Det är lätt att känna sig dålig som mamma när det blir så men folk säger till mig att det är ju tvärtom jag ska känna. Att E blir arg med mig och mot mig är ett bra tecken och visar på att hon är trygg med mig och vågar bli arg. Jag får väl lita på dem som säger det för att om inte annat muntra upp mig själv. 

Jag undrar hur det kommer att bli med allting i framtiden. Det är tankar som ofta cirkulerar runt i mitt huvudet. Kommer E att få fara i väg på ett behandlingshem, vill hon ens fara, OM hon far någonstans blir hon då hjälpt eller kommer hon aldrig att kunna sluta skada sig på grund av sitt lindriga begåvningshandikapp som gör att hon kanske inte kan ta till sig en behandling och riktigt förstå den ( enligt personal så är det så det nog är ), kommer vi att kunna läka som familj och när ska allting vända till det bättre....
Många tankar och funderingar men det är viktiga sådana och det enda jag önskar är att E ska bli frisk och självskadefri. Det är det viktigaste just nu!

E sade till mig härom dagen att hon vet att jag vill hennes bästa och att jag bara är rädd om henne. Jag älskar E innerligt mycket och skulle göra vad som helst för henne. 
Det enda jag inte kan släppa på är det här med behandlingen. Hon behöver en bättre vård annars skulle hon ha blivit bättre vid det här laget efter alla år i terapi. I den åsikten viker jag och Es pappa samt syster inte en tum. Vad det sedan skulle kunna vara för något som passar vår dotter vet vi inte. Bara att något måste hända och förändras till det bättre. 

https://www.youtube.com/watch?v=-1ZhGgBiUR8 





 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...