måndag 31 mars 2014

Tomt

Det här är lite lustigt måste jag säga - i huset finns fem papilloner som hörs och syns trots sin litenhet. Ändå så saknar jag redan Vera och tycker att det blev tomt.
Hon blev i alla fall helt överlycklig då matte och husse kom för att hämta henne och när de gick ut genom dörren för att åka hem, så var det som att de aldrig hade varit borta från henne.

Efter att vi hade varit på mötet så åkte vi och hämtade vår dotter J på sjukhuset eftersom hon gör sin praktik där och ville ha skjuts hem. Både hon och pappan bor i samma by! 
När vi då satt där i bilen och väntade på henne så ringde jag min pappa, som berättade att mamma är kvar på lasarettet. 
Hon ska till njurmedicin i morgon och eftersom det även kommer blod ifrån aktern så vill de kolla det också. Så att det inte är hennes urinblåsa som krånglar igen eftersom hon har haft flera tumörer i den tidigare.

Mitt barnbarn och hennes mamma samt flickornas pappa var här på fika efter mötet och jag tyckte det var lite coolt att J och T har nästan likadana skor. 


Givande möte!

Hemkommen från ett intressant och givande möte med två trevliga personer, som det verkligen hörs tycker om E och så gärna vill att hon ska bli frisk från sitt självskadebeteende.
Säg de som inte tycker om vår älskade flicka! Hon ÄR världens goaste tjej med ett stort hjärta och som jag sade på mötet: Så väl värd att få må bra!!

Det handlar om en korttidsbehandling på några månader upp till ett år och vi hoppas att det ska räcka för E. De har gruppsamtal men dem medverkar hon inte i utan får egenterapi. Nog så bra tror jag då det inte är alla som fixar gruppterapi.

Har hon inte skurit sig på tre månader så går de och fikar någonstans och firar som en slags morot och pepp. I april - maj är det dags igen för en fika där E själv bestämmer var de ska gå.
Det låter som en trevlig grej! 

Jag kan nu förstå varför min dotter tycker om sin samtalskontakt och har helt och hållet ändrat åsikt. Hon känns som en fin människa och det kändes som att vi var på samma plan i hur vi tänkte runt det här med E.

Fortsättning följer....



 

Vågen

I dag händer det massor! Först och främst så är det lite festligheter för A som fyller år, sedan ska Vera hämtas efter 14 tiden nybadad och fräsch och klockan 15 är det möte på Vågen. 
Es pappa skulle hämta mig så att jag slipper irra runt på Ålidhem där det ligger. Jag skulle nämligen kunna gå vilse i mitt eget kvarter ;-). Näst intill!

Det ska bli himla intressant att höra vad de har att säga på Vågen! Det blir förmodligen lite information om vad de kör med för typ av behandlingar kan jag tänka mig. Hur som helst så känns det spännande!
E skulle dit på förmiddagen och kommer inte att vara med på träffen berättade dels hennes samtalskontakt och dels hon själv i går.





söndag 30 mars 2014

Intressant

Jag läste en artikel om ett projekt i Miami där de har lyckats att få ned självmorden till nästan 100 procent under en tjugoårs tid, genom att arbeta med ämnet Livskunskap.

Detta var en riktigt intressant läsning som ni kan finna här:
http://news.cision.com/se/ordfront-forlag/r/sa-har-kan-skolor-minska-sjalvmorden-radikalt,c9266585 

Hemsk avdelning!

Mamma blev glad över besöket och mådde så bra som man nu kan må efter det som har hänt.
Hon är förstås chockad och tagen!
Tack och lov så märktes inget på henne i dag och hade hon fått välja, så hade hon farit hem. 
Men läkarna vill behålla henne en natt till!

Avdelningen hon ligger på är bedrövlig! Inget eget rum, inte ens en sal utan mer en övervakningslokal där det endast går att gränsas av med skärmar. Ingen teve fanns det där och radion var kass så mamma lyssnade på den som jag tog med i går. Skulle hon däremot fortsätta vara inlagd så skulle hon förstås hamna på en vanlig sal. 

Mamma grät när vi skulle fara dels så klart på grund av den misstänkta stroken ( de är på det klara med att något har hänt men kan inte finna var ) och på grund av ryggvärken, som gör henne så bunden till att vara inomhus. Hon pratade om att till och med kanske börja åka rullstol, så att hon i alla fall tar sig ut. Om hon inte skaffar sig en fyrhjuling eller trehjuling, som hon har pratat om tidigare.

Har hunnit med kalas också hos en liten kille som fyller nio år!


Seniormobil

Sitter och tittar på nätet efter en mobiltelefon till mamma eftersom jag tycker att det är hög tid att hon införskaffar sig en sådan. 
Jag satsar nog på en seniortelefon till henne som är enkel att använda med stora knappar och SOS funktion. 
Inga konstigheter eller krusiduller utan bara en vanlig simpel telefon där hon på ett lätt sätt kan ringa och ta emot samtal.

Pappa ringde mig tidigare och berättade att hon hade varit i kontakt med honom och att hon blir kvar på stroke enheten åtminstone till i morgon.

Jag åker nog och hälsar på henne senare i eftermiddag en snabbis innan vidarefärd till Vännäsby och middag. 

Pratade med E för en stund sedan och huset som hon köpte till hamstern visade sig vara för stort för buren, så nu måste hon tillbaka med det. 
Hennes pappa kunde nog skjutsa denna gång!

I går när jag var förbi E med rumsbordet som hon fick av mig så föreslog jag att hon skulle möblera om i sin lägenhet eftersom det var så trångt som hon hade det. E lät dock lite tveksam till det hela och jag lät det bero.

I dag berättade E att en ur personalstyrkan hade tyckt att hon skulle möblera om....på precis samma sätt som jag hade föreslagit, så nu är det precis så som jag tyckte att hon skulle ställa möblerna.

I morgon kommer Veras matte och husse för att hämta hem henne igen efter tio veckor hos oss. Jag kommer ärligt att sakna henne jättemycket och trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid en annan hund. 
Men det är ju ändå så att jag har fött upp Vera och då blir det nog lite speciellt. Dessutom så är hon otroligt fin på alla sätt och vis!

 
 

lördag 29 mars 2014

Middag med tankar!

Har haft en trevlig kväll på restaurang! 
Lite förmörkades dock njutningen av att mamma är på lasarettet. Jag har svårt att släppa tankarna på henne och känner mig både orolig och ledsen. 
Det är svårt när ens föräldrar åldras och blir risig på ett eller ett annat sätt.

Ringde döttrarna och berättade hur det hade varit med deras mormor. E höll på att laga till hemmagjord pizza med boendepersonalen när jag ringde och J hade varit och shoppat med mitt barnbarn och nästan precis kommit hem. 

När jag träffade E i dag så såg hon ut att må hyfsat bra, men ändå så upplevde jag henne inte i topp.
Fast så klart det var ju bättre än alla andra dagar då hon har verkligen varit under isen. 

Nu är jag sååå mätt efter den goda middagen! Åt en buffe samt en smarrig efterrätt bestående av friterade bananer med glass. Allt nedsköljd med en kall bärs!




Strokeenheten

Vi har varit och hälsat på mamma som nu är på stroke enheten till att börja med under tjugofyra timmar. 
Redan sent i går kväll hade hon märkt av att något var konstigt då hon klev upp ur sängen. Hon drog åt höger hela tiden! In i väggen, in i byrån, in i köksbordet osv. 

Sedan gick hon och lade sig igen och tog en halv sömntablett! Vaknade några timmar senare av att det var likadant när hon klev upp och då ringde hon sjukvårdsrådgivningen. 
Som absolut tyckte att hon skulle åka in på sjukhuset och skickade en ambulans. 
Killarna som kom hade tyckt att hon behövde åka in och nu är hon alltså inskriven för övervakning.

Det märks inget på henne mer än att hon kanske är lite frånvarande på något sätt men ändå är hon med. Svårt att förklara!  Kroppsligen är det inga problem, mer än att hon nu tycker att det drar åt båda hållen och att hon känner sig vimsig. 

De har inte funnit något på röntgen men när det är en propp så kan det synas först senare, så vi får nu avvakta och se. De tror dock att det är en stroke hon har fått, men förhoppningsvis så får hon komma hem i morgon! 

Hon hade lagt en hel fläskfile i marinad som hon hade tänkt att hon och pappa skulle äta till middag i kväll. Nu är den i min ugn i stället!

Har i alla fall hunnit med att skjutsa E till zoo där hon inhandlade ett rolig trähus med stegar till sin Smilla ( hamstern ). 

Om några timmar är det dags att hoppa på bussen för avfärd till stan och middag på restaurang. Ska bli trevligt!

12 September

Jag har nämnt tidigare att vi kommer att hålla en manifestation i Umeå den 12 September 2014.
Om denna kan ni läsa mer här: http://12september.wix.com/september#!en-ljus-fr-vra-nglar/cxob

Det krävs planering, tid och inte minst engagemang för att genomföra en sådan och alla tips och ideer på eventuella artister ( kanske någon som känner någon....som kan ställa upp gratis ), föredrag som kan hållas mm mottages tacksamt. 

Hojta då till på endera vår hemsida där kontaktuppgifter finns eller här via min mail.


Nu har T åkt hem med sin mamma och hon var så duktig i natt. Jag lade henne utan blöja och hon sov hela natten utan att kissa på sig. 

Min pappa ringde nyligen och berättade att mamma fick åka in med ambulansen klockan sex i morse, då hon hade blivit konstig och tippat åt sidan när hon skulle kliva upp ur sängen. 
Jag vet inte mer än så men mamma hade sagt att hon skulle höra av sig till mig om hämtning om hon får fara hem från sjukhuset under dagen.





fredag 28 mars 2014

Det händer grejer!

Jag berättade ju i ett tidigare inlägg om att jag hade satt chilifrön och nu har de börjat på att hända grejer i krukorna. Har tidigare år också satt chili och fått massor för att sedan frysa in dem. 
Blev inget nöjd med det frusna resultatet och undrar nu vilket som kan vara det bästa sättet att spara chili?! Maila mig gärna om ni har någon idé :)

Foto: Det händer grejer!

Helg!

I dag har det gått i ett hela tiden! Fönsterputs, promenad, hundbad och det ena med det andra. 
Nu är lillan här, grillen är framplockad och startad och gratängen är i ugnen.
Nu gör jag helg!











God Man

E ansökte för länge sedan hos överförmyndarnämnden om att hon ville ha en god man. 
En god man som kan hjälpa henne fylla i ansökningar, ringa samtal till myndigheter etc. 
Den ekonomiska biten kan hon själv ha hand om utan problem och egentligen så är det väl så att ansökningar som ska fyllas i har jag och Es morbror hjälpt henne med under alla år. 

Men hon vill ändå ha en god man eftersom alla samtal till en myndighet så som socialtjänsten, försäkringskassan, psykiatrin osv måste ha ett intygande att det är okey för E att man ringer. Hon är ju myndig!

Jag har för flera år sedan fungerat som hennes gode man då barnhabiliteringen tyckte att E skulle ha en och att jag var lämpligast. För min egen del så hade det kvittat eftersom jag ändå gärna hjälper henne med allt hon vill. Men det var alltså de där med att bli myndig som ställde till det på olika sätt. 

Efter något år så sade jag upp det där eftersom jag tyckte att hon löste det hela så bra själv. Vad jag inte tänkte på var att då sade jag också upp tillstånden att ringa och kontakta olika instanser för Es del. 

Jag ställer gärna upp igen om så skulle vara men även hennes moster kan tänka sig det och har varit i kontakt med överförmyndarnämnden. Som sade att de inte hade fått in någon ansökan!
Konstigt tycker vi men de måste ha haft noll koll på läget därför att en tid senare så begärde de in ett läkarintyg, som inte hade blivit medskickad i ansökan. 

Nu har E fått beslutet från dem där de nekar henne en god man eftersom de inte ser något behov av en.
Konstigt tycker vi alla runt omkring henne eftersom hon tidigare har blivit beviljad och haft en, eftersom hon har ett dokumenterat flerfunktionshinder och också därför att inget har förändrats sedan då. Det enda är att hon numera bor på ett gruppboende!

Hennes kontaktperson på boendet skulle försöka få tag i någon på överförmyndarnämnden, så får vi se hur det hela löser sig.

E bad om skjuts till zoo senare i eftermiddag då hon skulle köpa något till hamstern. Jag ska ned på stan efter lunch och köpa mig en skrivare, så eventuellt att vi ses och fixar det där. Såvida inte hennes pappa kan skjutsa henne! Hon skulle nu på förmiddagen till Vågen och samtala. 

Här putsas fönstren för fullt! Jag blir riktigt nöjd över hur rena de blir och ska nu gå lös på resten av huset. 





 

torsdag 27 mars 2014

Bokad resa!

E berättade för mig i dag att nu har hon och hennes ledsagare bokat en resa till Göteborg där de ska bo på hotell och ha kul i fyra fem dagar i början på juni. Härligt E! Det är du så väl värd min fina flicka <3

Jag har själv bara som hastigast varit i Göteborg då Es pappa studerade på Chalmers. Hann dog aldrig se något! 
Skulle gärna åka ned dit någon gång, gå på Liseberg och göra allt som man kan göra där nere. Jag känner som sagt var inte till Göteborg, men några sevärdheter måste det väl finnas tycker man ju. 

Har nu köpt ett nytt rumsbord som det var halva priset på! Det är bra mycket större än det tidigare bordet, vilket känns bra. 

Satt förut och längtade mig bort till Turkiet! Önskar att tiden kunde gå fortare så att jag fick åka i väg och koppla av. 
Lite sliten är jag allt!

Jag är rätt så virrig och tankspridd av mig och i dag var inget undantag när bordet skulle skruvas ihop ;-) 

 
Foto: Så här kan man också sätta ihop ett bord! Ni ser väl felet ;-)





Stabilt!

Jag har varit hos mina föräldrar under några timmar och hjälpt dem att storhandla, tvätta fönster, piskat en matta som var så otroligt äckligt dammig och sedan rengjorde jag altanen med vatten. Mamma försöker hjälpa till så gott hon kan men denna hemska värk som hon har gör att hon inte kan hur mycket hon än vill. 

Pappa åkte ut till stugan och ringde mig för en stund sedan! Han berättade att det var jätteskönt där ute och att han satt på altanen och kopplade av i solen.

Han mår lite bättre nu och cancern håller sig stabil utan att fler metastaser ploppar upp. Han har ju spridd cancer som även finns numera i skelettet. Visserligen så orkar pappa nästan inget men vi alla tar en dag i sänder och mer kan vi inte göra. 

Har kopplat av en stund på altanen sedan jag kom hem från mina föräldrar. Solen skiner och det är underbart ute tycker både jag och hundarna. 



onsdag 26 mars 2014

Artikel

Jag läste precis en artikel i Aftonbladet som jag vill dela med mig av här på min blogg. Tyvärr så är det alltför vanligt att bup inte tar familjer och deras ungdomar som kommer dit på fullaste allvar. Åtminstone vad det gäller den psykiska biten!
Jag har hört om flera fall där problematiken har blivit negligerad av personalen och där rätt hjälp inte har satts in. 

Känner alltför väl igen det i vår familjs historia och bup i Umeå var helt värdelösa på att bemöta oss på ett bra sätt. 
De tog inte E på allvar och avfärdade hennes ätstörningar som hon hade och hennes självskadebeteende var inget annat än några rispor, som en kattunge kunde ha gjort. Då var det kanske inte så farligt men de skulle bara veta hur illa det sedan gick....

Vi föräldrar blev inte heller bra mottagna och egentligen så hade nog jag kunnat anmäla behandlaren till diskrimineringsnämnden på grund av hennes åsikter. 

Nu ska jag börja göra mig i ordning för att ta bussen ned till stan och min lunchdejt. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18609604.ab 




På jakt!

Jag är på jakt efter ett vitt rumsbord med en avlastningshylla men har bara funnit några billiga dels på IKEA och dels på JYSK. Det först nämnda stället hade för små bord och det andra stället hade ett bord som kan tänkas vara något. Men det ingen avlastningshylla på det och det hade jag gärna velat ha. 

De finns många fina bord men alla är så dyra att det finns inte i min värld att de går att köpa. Loppis föreslog någon och det kan vara en idé, men allra helst så vill jag ha ett nytt vardagsrumsbord. 

Vaknade fem i morse och kunde inte somna om! Känner mig lite mör nu, men får ta en tupplur i eftermiddag. Ska träffa min vän M på stan i dag och käka lunch. 
Blir trevligt om än jag är trött som en gnu!

Jag väntar på svaret från damen på råd och stöd men de verkar lite långsamma där uppe och har haft annat omkring sig som jag förstod det på den andra tjejen, som jag var i kontakt med tidigare. 

Från E har jag inte hört så mycket mer än att hon i går skulle träffa sin kontaktperson och shoppa lite här och var. 
När jag ringde henne vid elva tiden på förmiddagen i går så hade hon precis vaknat. Egentligen så är tisdag en jobbdag för E men jobbet är nog som sagt var lagt åt sidan för tillfälligt.

I går satt jag och T ute på altanen och hade det skönt i vårsolen. Jag passade då på att ta ett kort på henne och Baltazar som hade hoppat upp i hennes knä. 

Vi ägnade också en stund av eftermiddagen åt att träna i att skriva och flickan kan nu med lite pepp och vägvisning skriva sitt namn, mamma och pappa. Hon tittade på hur jag hade gjort bokstäverna och skrev sedan likadant. 

Tösen pratade en hel del om sin pappa i går och sade att hon längtade efter honom och ville fara dit. Det är två månader sedan hon var hos sin pappa.
Han har träffat henne två gånger under de månaderna! Andra gången var i går kväll.

Varför han inte låter henne komma till honom längre vet jag inte, men det lär väl visa sig hur det blir med den saken. 
Jag hoppas för hennes skull att det blir snart!

Här är lite bilder från gårdagen!



 


 

 

tisdag 25 mars 2014

Psykolog

I förra veckan fick jag kontaktuppgifterna till den psykolog som E träffar på råd och stöd, så i dag kom jag mig för att skicka henne ett mail. 
Vi föräldrar vill gärna träffa henne framöver! Höra lite om hur de har planerat för kommande utredningar och om det ens blir några.

På måndag är det dags att fara till Vågen och träffa någon ur personalstyrkan och se hur de har det där. Det känns spännande!

Mitt barnbarn och jag har denna morgon bakat en sockerkaka. 
Hon var riktigt duktig på att hjälpa till och gjorde det mesta själv. Jag lägger in några bilder samt en liten gullig video där hon sjunger.






måndag 24 mars 2014

Premiär på cykel

I dag for mitt barnbarn till sin farmor och faster under ett antal timmar. De var och handlade kläder och skor till tösen och käkade glass. Sedan åkte de hem till dem och käkade middag!

Medan jag var mol allena så tog jag min nya cykel och trampade hem till mina föräldrar en sväng för att visa upp hojjen för dem. 
Mamma drömmer själv om att kunna ge sig ut och cykla igen och skulle vilja köpa sig en ny cykel. 

Men nu har hon så gräsligt gräsligt ont i sin rygg att hon vare sig kan gå eller än mindre cykla, så det lär nog dröja innan det kan bli av. 

Hon hade ringt till ortopeden i dag för att höra hur det går med den tid hon väntar på. De berättade då att hon kan få vänta upp till tre månader men grejen är att hon redan har väntat ända sedan strax efter nyår. 

Där efter ringde mamma till onkologen och pratade med sin läkare som skulle kolla upp det där med remissen eftersom den som hon hade skickat inte räckte. Det behövs en annan remiss också! 

Jag hoppas för mammas skull att de skyndar på nu eftersom hon verkligen har smärtor som är olidliga. Hon grät i dag när jag var där!

Lillan är lagd för natten! Hon fick bada och sedan har jag läst saga med henne. Det är hur mysigt som helst att krypa ihop i sängen tillsammans en stund.

Jag hör nu hur hon ligger och låtsas läsa Bamse för sig själv och oftast så somnar hon relativt fort. 

Lägger ut bilder på den fina kläderna och skorna som T fick av sin farmor.







  

NEVER EVER GIVE UP!

Mina tankar går i dag till en vän vars dotter återigen planerade att ta sitt liv på ett tragiskt och onödigt sätt. Hon är några år yngre än min flicka och har hela livet framför sig.

Att hon känner så starkt att hon inte vill leva är verkligen oroande. Hennes föräldrar önskar att deras dotter ska få komma till ett behandlingshem precis som jag och Es pappa önskade för vår flicka. 

Tyvärr så ser det ut som hos de flesta av oss med barn som mår dåligt i Umeå att hon inte tycks få en riktig hjälp och en bra vård. För tillfälligt så befinner hon sig tvångsintagen på psykiatrin, men som hennes pappa sade: sedan så skrivs hon ut alltför tidigt med en massa starka piller ( som vanligt ) med sig hem. 

Jag förstår hans oro och sorg och framför allt hans rädsla för vad hans dotter ska ta sig till. Som han uttryckte det när vi talades vid i telefonen: Du vet om någon hur det är! 
Ja jag vet och jag vill aldrig mer behöva gå igenom samma sorg och rädsla igen. Jag vill aldrig mer få ett samtal där de säger att min dotter ligger på sjukhuset efter ett självmordsförsök.

På grund av alla som mår dåligt och felbehandlas inom psykiatrivården, alla som tar sitt liv eller som försöker begå självmord och på grund av alla de anhöriga som går i ovisshet, som hålls utanför och som inte får det stöd som de också behöver så startade vi upp vår förening: 12 Septemberrörelsen. En rörelse som kommer att utvecklas och bli större och starkare med tiden eftersom den uppenbarligen behövs. 

Kram till dig min vän och till din dotter hade jag velat säga:
 
 




söndag 23 mars 2014

Barnhem

Jag ska nu berätta för er läsare lite om min bakgrund:

Jag är adopterad och kom till mina föräldrar då jag var ungefär 1, 5 år gammal. Innan dess var jag på ett barnhem i norra delen av Sverige.

Ett barnhem som dessutom inte alls var bra! När jag kom till mina föräldrar så var jag mager, hade ingen muskulatur därför att jag aldrig fick vara på golvet och lära mig att krypa och gå, och jag var en orolig liten tös. 
Jag var runt två år när jag slutligen kunde gå och var en apatisk flicka, som satt på golvet och stirrade utan att säga något och utan att söka kontakt med omgivningen och mina föräldrar samt min storebror.

När jag väl blev tryggare efter en lång tid så släppte jag inte min mamma för en sekund. Hon blev den trygghet och vuxenkontakt som jag hade saknat under de första 1,5 åren av mitt liv.

Jag kunde inte somna av mig själv utan vaggade mig själv till sömns varje kväll. Ingen hade tagit upp mig ur sängen på barnhemmet, ingen hade gått ut med mig på promenader så att jag fick se omvärlden och ingen hade nattat mig.
Det fick jag göra själv genom något som mina föräldrar kallade tulla. Nu tullar hon igen sade de till varandra!

Ni kanske har sett barn som sitter och vaggar i sina barnhemssängar i utlandet på tv. Något liknande var det!

När jag och de andra på barnhemmet skulle få frisk luft så satte de på oss mössor där vi satt i spjälsängarna och sedan öppnade de fönstren en stund. Aldrig fick vi se manliga skötare så när mina föräldrar kom för att hälsa på mig, så bad sköterskorna min pappa att hålla sig i bakgrunden för att jag inte skulle bli rädd. 

Vad tror ni att det första som jag gjorde var när jag fick syn på honom?! Jo jag ålade mig över till hans famn och från det ögonblicket var han såld. 

Personalen på barnhemmet hade tyckt att de skulle välja ett annat barn eftersom jag var född för tidigt och nog hade hörselproblem och kanske var utvecklingsstörd. 
Tack kära mor och far för att ni ändå valde mig så att jag fick ett bra liv <3

Min biologiska mamma hade inte möjligheterna att ta hand om ett  barn och ville nog inte ens ha något. Hon drack en hel del har jag fått veta och hon var ung när jag kom till, samt att hon inte hade någon partner.

Vem som är min pappa står att finna i stjärnorna! Hon uppgav ett namn men det visade sig inte vara han som var min biologiska far. Jag sökte nämligen upp honom och vi tog ett dna prov för att fastställa faderskap eller inte. 

När jag sedan skulle försöka få tag i min biologiska mamma så fick jag veta att hon hade avlidit en tid innan, endast sextio år gammal i hjärtproblem. Förmodligen delvis på grund av ett fel leverne och fetma. 

Jag sökte upp mina biologiska släktingar då min mamma hade en bror och en syster. Brodern pratade jag med en gång i telefonen och han berättade att han hade varit polischef i södra Sverige, att hans söner också är poliser och att han själv numera var pensionerad. 

Det han hade att berätta om sin syster ( alltså min avlidna mor ) var det jag redan visste, det vill säga att hon drack för mycket och var väldigt överviktig under sin livstid.
Efter vårt samtal så hänvisade han mig vidare till sin syster som bodde i Luleå. 

Jag tog kontakt med henne via brev och vi brevväxlade en tid med varandra. Hon berättade att hon var gift med en man som också hade varit polis för att sedan bli åklagare och de hade två söner de med. 
Hon berättade att hon hade cancer och gick på behandling i Umeå så vi bestämde oss för att ses vid deras nästa besök på lasarettet. 
Jag och mina flickor mötte upp dem på patienthotellet där vi åt en middag tillsammans. 
De gav mig ett halsband som min biologiska mor hade ägt och hade även valt ut några kort till mig. 

Vi pratade om att ses igen och att vi skulle komma och hälsa på dem i Luleå. Något som aldrig har blivit av! 
Över fyra år har gått sedan dess och vare sig de eller min biologiska farbror verkar vilja ha någon kontakt med mig eller flickorna.
Jag har försökt skapa en slags relation, tro mig!

För mig var det viktigt med den kontakten, att se likheter och kanske känna igen sig i dem litegrann. 

Mina adoptivföräldrar har alltid funnits där för mig och de har stöttat mig i ur och skur. De har hjälpt mig genom svårigheter och de har hjälpt mig ekonomiskt när det har krisat. Det är de som är mina föräldrar och det är de som bryr sig om mig och flickorna. 

Ingen kan ersätta dem men det hade varit roligt med en kontakt med de biologiska släktingarna dels för min skull och för mina döttrars skull också.



Do you wanna play with me?

Vera var riktigt sugen på att busa med Troy nu på morgonen och gör allt för att få igång honom.
Gamlingen i flocken som blir fjorton år i juli hängde på hon också, men valde sedan att få bli kliad av matte i stället. 
Lugnast så på äldre dar!

Solen lyser i dag med sin frånvaro och det snöar för fullt! Jag hoppas att det blir bättre under dagen.

Tack till dig läsare för tipset om avbetalning hos FK! Jag ska absolut kolla upp det där då jag vet den exakta summan på vad jag kommer att bli återbetalningsskyldig.

Tänk - jag hoppades på ett litet tillskott i kassan då jag i dagsläget inte ens får ut 8000 :- per månad. I stället åker jag då på att betala igen! Det hade jag ju inte väntat mig! Men självklart ska jag göra rätt för mig och varje krona ska de få igen av mig om det är så.

En liten videosnutt från denna morgon bjuder jag på









lördag 22 mars 2014

IVO

Ni som har följt min blogg vet nog om att jag under resans gång har lärt känna Walentine, som har blivit en god vän till mig. Han miste sin vän för 1,5 år sedan i en tablettöverdos och har efter det stridit mot alla myndigheter som går att strida mot för att få en upprättelse.

Daniel dog en onödig död som inte hade behövt hända om vården inom psykiatrin hade fungerat bättre. Det är den bistra sanningen! En ung kille dog på grund av att läkare skrev ut gigantiska mängder tabletter av alla möjliga fruktansvärda sorter. 

Tyvärr så har inte alla anmälningar gjort någon skillnad! Daniel är död, psykiatrin går fortfarande fri utan ens en erinran som jag fattar det och IVO fann inga fel eller brister och lade ned ärendet och likaså gjorde JO. 
Nu ligger ärendet ännu högre upp!

IVO skrev för några dagar sedan så här på sin sida:

Nyhet 2014-03-10
I dag publiceras tillsynsrapporten som ska bidra till att beskriva tillståndet i vård och omsorg utifrån IVO:s tillsyn.
​Några av de viktigaste iakttagelserna:
  • Allvarliga anmälningar om barn som misstänks fara illa utreds inte och barn i familjehem följs inte upp på ett systematiskt sätt.
  • Vården av äldre visar brister i vårdkedjan och samordningen.
  • Kunskapsnivån om lex Sarah är fortfarande låg.
  • Händelserna som anmäls enligt lex Maria handlar ofta om samma slags händelser som upprepade gånger inträffat i verksamheterna.
  • Patientfokuserad vård kräver bra kommunikation men det är tydligt att kommunikationen inte alltid fungerar.
Så här skriver Walle på tilldaniel sidan som han har:

Ja IVO, och det är ju då väldigt märkligt då att ni skiter i att en klinik gång på gång skickar in Lex Maria anmälningar på döda patienter som alla dör i ”självmord” utan att något sker eller görs. Det är ju fantastiskt hur lite fel det sker med tanke på hur många som dör…

Om ni varit lite intresserade av ert uppdrag så skulle ni gjort riktiga utredningar om vad som försiggår, men ert Umeå kontor verkar vara mer upptaget med att inte göra något alls.


Man borde ta med era fina jurister, utredare och så vidare och så skulle ni få träffa varenda en av de dödas anhöriga, och så skulle ni själva få förklara för dom att sjukvården som skickade deras son eller dotter i döden gjorde rätt.

Men som ni brukar avsluta era brev med… ”Skriftväxlingen är avslutad”

Ni är en skam för Sverige IVO!

Jag kan inte annat än hålla med eftersom även vi har fått avslag och ett negativt bemötande av IVO under vår kamp. 

Tillsynsmyndigheten i Umeå behöver ses över!

ivo_logga_ny
 


 

Finfrämmande

Jag har den finaste på besök <3

Gissa vad det blev till lunch ;-)
Tornbygge

Är det lördag så är det ;-)

Vårkänslor

Vera som är här under tio veckor medan husse och matte är i USA är en sådan himla fin hund. Hon är lugn och skäller nästan aldrig, hon älskar att sitta i knä och har funnit sin plats i flocken jättebra.

Troy och Vera har blivit riktiga polare och busar ofta med varandra. Jag tror att han kommer att " sakna " hennes närvaro när hon åker härifrån, vilket blir den 31 mars. 









Tidigt uppvaknande

Jag vaknade redan 05.40 denna morgon och även om jag är hyfsat morgonpigg av mig, så var det lite väl tidigt. 
Det är förstås det här med ekonomin som trycker mig och jag känner mig lite ledsen över situationen. 

Men som alltid så löser det sig säkert på ett eller ett annat sätt! Jag får väl göra som Lill - Herman och samla burkar ;-). 
Vet ni förresten att han hade flera miljoner undanstoppade?! 
Visade det sig efter hans död!

E berättade i går att det är inte så ofta som hon har ångest längre. De orden gladde mig oerhört mycket och jag skrev till henne att det blir bara bättre och bättre och att till slut har hon ingen ångest längre. Precis som mig! Fantastiskt roligt att höra, E!

I dag ska jag låna lillan över dagen! Förra gången hon kom hit så blev hon jätteglad då hon fick syn på mig, men hon försökte att dölja det. Till slut kunde hon inte längre hålla sig utan brast ut i ett megastort leende från öra till öra. Behöver jag säga att mormors smil var minst lika stort....

Jag fann igen en bild från då lillan var liten och låg i min famn.


 
 

fredag 21 mars 2014

Shit happens!

Jag fick i dag ett mindre roligt besked ifrån Försäkringskassan som har gått igenom mitt bostadstillägg sedan flera år tillbaka. De fann att under 2010 och 2011 fick jag tydligen för mycket ersättning och kommer därför att bli återbetalningsskyldig. 
Nu snackar vi inte om några småsummor dessvärre men det är bara att hosta upp pengarna och vackert betala och göra rätt för sig. 
Det är bara förbannat synd att fyra år ska gå innan de kommer med den informationen och att två år gick utan att de fann några konstigheter. Förrän nu!
Det andra året handlar det om mindre summor tack och lov....

Har ätit en god middag och softar nu framför teven i väntan på något bra program. Fick tidigare besök av min bror som tittade på FKs papper och gjorde en tillfällig uträkning på vad jag förmodligen måste betala igen.

Återigen så tänker jag som så att okey shit happens men jag är i alla fall frisk. Efter att mött sjukdom på sjukdom inom familjen så ser jag det som viktigast.
Nu skulle jag bara ha haft mig ett halvtidsjobb så att jag fick tjäna ihop lite pengar. Någon som vill anställa mig ;-) 

Jag är pålitlig, trägen och full av fart och fläkt och gör ett förbaskat bra jobb med vad jag än tar mig för. Så den som anställer mig får en bra knegare!






 

Framsteg

Efter det här med E så har jag lärt mig att uppskatta livet, att inse att det förflutna kan jag inget göra åt, men att min framtid kan jag försöka styra som jag vill ha den. Jag har också insett att livet är för skört för att kastas bort.
Jag har under de här sista elva månaderna tagit strider och burit på bekymmer, mer än vad någon ska behöva gå igenom. 
De månaderna har förändrat min syn på det mesta och jag inser att man vet aldrig vad morgon dagen bär i sitt sköte.

När jag blickar tillbaka på de månaderna som har gått så är det ju helt sjukt hur jobbigt det faktiskt har varit. 
Det är svårt att förstå hur myndigheterna kan laborera med en ung människa liv på det sätt, som de har gjort. Lika svårt som jag har för att förstå hur de som har jobbat runt E tänker. 

Var fanns medmänskligheten? Var fanns medkänslan och empatin hos personal och andra som är inblandade i vår dotters liv? 
Var fanns förståelsen för hur de anhöriga mår?

Det som jag har kunnat sakna är någon som fanns där för mig som ledsen och orolig mamma. En grupp eller en förening för oss föräldrar som har barn med psykiska problem. 
Det är så lätt att anhöriga glöms bort sådana här gånger och det är väldigt synd.

18 april är det ett år sedan E tog en överdos och 18 maj är det då ett år sedan hon tog sin andra allvarliga överdos. Detta år har ändå på något sätt gått fort och jag kan nu börja släppa lite på min oro över att hon återigen ska göra något dumt. 

Jag tror nog att hon skär sig fortfarande även om tillfällena minskar och det är jättebra att de gör det. Det är också ett framsteg i sig att hon inte längre laborerar med piller, Theralen och allt vad hon stoppade i sig.  För var dag som går blir det bättre och jag försöker intala mig själv att nu kan det bara gå käpprätt uppåt för henne och oss som familj. 

Sist men inte minst så uppskattar jag att ni läsare tittar in på min blogg och tar del av vår story.
Ni får gärna dela den vidare och det är helt okey att länka till min blogg om ni vill. Tack <3











  


 

Trött

I natt gick det uruselt att sova av någon anledning och jag är verkligen inte pigg i dag. Skjutsade sedan A till flyget strax efter 06 denna morgon.
I dag är det återigen plusgrader utomhus och jag hoppas att snön som har kommit smälter bort fort. Jag vill börja köra igång med springningen snart igen men har inte så bra skor att jag vill springa om det är den minsta risk för halka. 

Jag tänker tillbaka på förra våren i maj då jag och två till satt på en uteservering i stan och drack en pilsner. Det var under den värsta tiden i mitt liv då E precis hade försökt att ta sitt liv både i april och i maj, så jag mådde jättedåligt under den perioden. Min allra finaste vän gjorde allt för att muntra upp mig och få mig att tänka på annat. 
Det kallar jag sann vänskap!

Har talat med E som precis hade vaknat och skulle göra sig i ordning för att gå till Vågen. Jag älskar denna flicka så sanslöst mycket!

Minns du detta M?!






torsdag 20 mars 2014

Vilken dag

I dag har det gått i ett med allting! Först då handlingen med mamma och sedan dammsugning och skurning av golven hemma hos dem samt piskande av mattor. 
Hem och lunch och besök av T som har farit ganska så nyss efter några timmars samvaro med läsande av böcker ( ännu hesare nu ) och lekande med tågen.
Men nog är hon för go den lilla sötnosen! 

Pratade med E en sväng! Jobbet hon har några timmar i veckan är nog en saga blott i dessa tider. Men Vågen kör hon vidare på och i morgon är det dags igen.

Lägger in en bild på mitt barnbarn när hon ska ge hundarna ost och det är kommandon som gäller så klart.
En kram tyckte hon att Troy skulle ha också!




 
 

Piggare

Känner mig piggare i dag och ska snart i väg till mina föräldrar för att hjälpa dem att handla och städa. Där efter så kommer mitt barnbarn för att stanna i några timmar då det går magsjuka på dagis. Ingen vill väl ha sin unge där då! 

Hoppas bara att hon inte bär på eländet och smittar mig. Tydligen så kan de göra det utan att vara sjuka. Jag hatar magsjuka och har värsta skräcken för att bli dålig. 
Ligger tusen gånger hellre i influensa!

Kylan har slagit klorna i oss igen och det var minus elva i morse när jag klev upp. Hoppas att det vänder snart igen!



 

onsdag 19 mars 2014

Kors i taket!

Jag fick precis ett samtal ifrån min dotters samtalskontakt på psykiatrin och kors i taket...damen var ju jättetrevlig i telefonen! Vad har hänt undrar jag nu haha!
Usch då sade hon när hon hörde hur jag låter på rösten ( hes som en kråka ) och skrattade gott när jag berättade att jag har all tid i världen att komma på en träff på Vågen eftersom att jag är hemma om dagarna. 
Ja det var därför hon ringde! 

Men eftersom Es pappa jobbar skift så är det bättre att hon bestämmer med honom om en tid så får jag rätta mig efter dem. Jag kan ju nästan alltid! Hon skulle ringa honom och sedan återkomma till mig när de har pratats vid.

Jag kan säga som så att jag har gåshud på kroppen efter att ha snackat med henne. Hon som har givit ett sådant otrevligt intryck och har varit så tvär både mot mig och Es pappa. Där ser man!

Det ska bli intressant att besöka Vågen och se och höra vad exakt det är. Jag har ju hört lite av E men det finns nog mer att få vetskap om. 

Jag är som mamma till henne en sådan där person som suger åt mig information och verkligen vill veta allting som rör min flickas självdestruktiva beteende. Allt för att kunna vara där som ett stöd för henne om hon vill det. 
Allt för hennes skull!

Jag läste ett blogginlägg där moderskärleken inte kunde beskrivas bättre än vad bloggaren hade gjort. Hon beskrev kärleken och lyckan man känner för sitt barn så himla bra och hur tacksam hon är för att få vara sitt barns mamma.

Precis så är det för mig med! Det har inte gått en dag utan att jag har känt tacksamhet över att jag 1991 blev mamma till två fina flickor, som jag älskar oerhört mycket.

Jag skulle kunna gå på glödande kol för dem, jag skulle kunna ta en kula för dem och jag kommer att alltid finnas där för dem i ur och skur.


 




Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...