lördag 31 maj 2014

Lördag

Under min promenad i morse så ringde morfadern till mitt barnbarn och frågade om han kunde komma och lämna henne hos mig i några timmar. Till dess hennes mamma skulle hämta lillan!

Vi har sedan haft några trevliga timmar tillsammans med filmtajm och mys. 

E har haft sin permis i dag och skulle tillbaka klockan 20.00. Hon mådde helt okey och hade haft en bra dag. Hon hade bland annat varit på zoo och inhandlat lite till marsvinen samt käkat enchiladas till middag. 
Något som jag aldrig har hört talas om förut och än mindre smakat. Det lät dock väldigt gott ut av Es beskrivning, så det kommer jag säkert att testa framöver.


Till veckan fyller mamma jämnt men det hördes som att hon inte skulle orka fira sin födelsedag. Det förstår jag! 
Hoppas alla andra också förstår det...
Hon är verkligen risig och kan inte vara på benen så länge och än mindre hålla humöret uppe.

I morgon blir det ett besök på IKSU spa för att ha en skön halvdag med bubbel, träning och trevligheter. 

Min chiliplantor växer så att det knakar! Får nog gott om chilis när det är dags att skörda. Har redan en beställning från min goda vän M som ville ha några. 
Utöver dessa plantor så har jag två till stående i ett annat rum!




fredag 30 maj 2014

Näringsdryck

Efter min mil i morse med hundarna styrde jag ratten till mina föräldrar. 
Hjälpte mamma att mangla lakan och nog är det skillnad på att lägga sig i en renbäddad säng med nymanglade lakan eller i en renbäddad säng utan manglade lakan. 

Jag har ännu inte fått till det där rätta knycket vad det gäller manglingen och av någon anledning så vill gärna det jag manglar hamna under duken när den ska matas fram.

E skulle få permis i dag och över helgen men bara på dagarna och kommer att sova på sin avdelning på lasarettet. Hon verkade må bättre i dag också och det är härligt att höra. 

Däremot så blir det inget medicinbyte utan hon kommer att fortsätta köra med Abilify i en ännu högre dos. Den dos hon har haft nu har nog varit för låg trodde läkaren. Vad jag tycker om det kan nog ni läsare räkna ut..."Hallelujah"

Har varit och hämtat ut näringsdrycker till mamma med olika smaker. Jag fick smaka en liten slurk av något som var bland det vedervärdigaste jag har någonsin smakat. Fy tusan vad äckligt!
Mamma kunde inte heller få i sig det men skulle försöka att blanda ut den med juice i hopp om att få i sig drycken.

Hon MÅSTE ju dricka detta för att som hon sade försöka förlänga livet lite till och det kommer också att bli hemsjukvård för henne snart. Jag frågade vad de gör då och det innebär bland annat blodtrycks kontroller, provtagningar, medicineringar, sprutor osv. 
 

I går förutom min långpromenad på förmiddagen så gav jag mig också ut på eftermiddagen i motionsspåret som finns precis utanför husknuten. Joggade lite lätt i 4, 22 km men gissa om det kändes i låren eftersom jag dagen innan hade kombinerat löpning med promenad under en mil. 

Nu är jag nere på minus 12, 5 kg och även om det går sjukt sakta så händer det i alla fall grejer. Jag tror att det är bättre att tappa långsamt än fort och att hålla den nya livsstilen så gott det går.












torsdag 29 maj 2014

Permis

Det var lite bättre med min dotter i dag berättade hon och hade bett om att få permis i dag.
Något som hon nekades det då ordinarie läkare ej var där och personalen inte känner E tillräckligt för att avgöra om det är okey eller inte med en permission.

Däremot så fick hon sällskap av personal från psykiatrin till att gå hem och hämta kläder och hälsa på sina marsvin. 
Solen skiner och det är ganska varmt ute så det var nog bara skönt för E att komma sig ut.

Själv har jag som vanligt gått min mil tidigt på morgonen och ska senare ut och jogga i elljusspåret. Har lite ont i låren i dag sedan gårdagens löprunda, men det ska kännas att man lever.
T har åkt till sin farmor för att stanna i några timmar och senare i eftermiddag ska hon hem till sin mamma igen. 
J pluggar inför alla tentorna som nu är innan sommaruppehållet. 

Hon berättade för mig i går att hon är sugen på att efter avslutad utbildning hoppa på extraknäck i Norge och frågade om jag då kunde tänka mig att följa med henne och T under de veckor, som hon skulle jobba. 
När hon inte är i Norge så hoppas hon på jobb här hemma! 

Självklart vill jag gör allt för att hjälpa henne att uppnå den drömmen, men det kan bli lite svårt då jag har alla hundarna att tänka på. De kan ju inte sköta sig själva!
Vi får väl helt enkelt se var vi står då - om ett år!


 

 

onsdag 28 maj 2014

Min fina flicka

E är kvar på psykiatrin och mår inte speciellt bra, men hon är en sann kämpe. 
Läkaren hon talade med i dag berättade att de funderade på att ge henne permis till fredagen. 
Men E mår för dåligt för att ha någon permission och det är himla bra att hon själv känner det och kan säga ifrån.

Tänk om de än en gång skickar hem henne för tidigt och hon gör något dumt med sig själv.
Det är ju det hon är rädd för och när hon har den självinsikten att känna att hon inte är redo för att gå på permis, så visar det som sagt var på en kämpaglöd hos henne. 
Det visar på att hon inte vill skära sig och att hon inte vill riskera att göra ett nytt självmordsförsök. 

För det var precis det som hände i april och maj förra året! Gång efter en annan skrevs hon ut för tidigt från psykiatrin och gång efter en annan skadade hon sig ytterst allvarligt med skärsår där hon skar igenom nerver och artärer och gång efter en annan överdoserade hon olika preparat. Allt för att slippa må dåligt!

De flesta som skadar sig vill egentligen inte dö men de vill inte heller leva med ångest och svårigheterna att sluta vara självdestruktiv. När ångesten blir övermäktig och tankarna fullständigt snurriga - då orkar inte E och det kan jag verkligen förstå! 

Men jag är så stolt över henne! Stolt över att hon är en fighter och kan säga ifrån till läkaren att hon inte är redo att ha någon permission. Samtidigt som mitt hjärta brister av att veta att min älskade flicka sitter instängd på en psykiatrisk avdelning på grund av sitt självskadebeteende och den förbannade ångesten, som hon har. 

Kunde någon hjälpa henne att slutgiltigt bli kvitt det här så vore ingen gladare än jag och E. 
Så många år som hon har haft sitt självskadebeteende och så många år med ångesten som styr hela hennes liv när den är som värst. 

Jag lovade E att påminna henne inför nästa träff med läkaren på fredag att hon ska tala med honom / henne om medicineringen och alternativ. 

Har omväxlande promenerat och sprungit en mil i dag på förmiddagen för att sedan bege mig till föräldrarna och städa hos dem. 
Snart kommer lillan för att sova över då hennes mamma måste plugga inför tentor och dagis är stängt i morgon och på fredag.

Till er alla läsare: Bär nedanstående ord med er!




tisdag 27 maj 2014

Sju hundar

Jag läste i dag att min kommun - det vill säga socialnämnden har beviljat stöd till riktade insatser för att hjälpa utländska tiggare i Umeå. 
Det är ett bra initiativ men jag kan tycka att de kunde också ta hand om alla våra unga med ett självskadebeteende, som behöver hjälp
Det bästa vore alltså om ALLA oavsett varför och var de kommer ifrån blev beviljad vård och insatser av olika slag.

Socialsekreteraren sade till oss vid ett möte att flera hundra unga människor har sökt vård hos socialtjänsten för sitt självskadebeteende. 
Det verkar också som att de flesta har blivit nekade hjälpen som de så väl har behövt - däribland vår dotter. 

Där kan jag känna en ilska som inte är nådig och jag kan likaså känna en avsky för dessa personer som sitter och styr över våra unga människors liv på detta sätt. Socialnämndens ordförande, vice ordförande och company. 

Som jag har nämnt tidigare så hade vår dotter fått hjälp via socialtjänsten OM hon hade varit missbrukare. Ett självskadebeteende räknas inte som missbruk fast det klart och tydligt går att jämföra med ett sådant, eftersom det är svårt att sluta skada sig. Det blir som ett beroende!

Har i dag gått en mil som vanligt! For sedan till mina föräldrar och städade ur pappas bil, handlade åt dem och tvättade en maskin med tvätt. 
Mamma mådde ungefär som vanligt men till lunch fick hon i alla fall i sig 1,5 ägg. 

E är kvar på lasarettet! Hon visste inte mer i dag än i går men hade bett om att få Sobril mot sin ångest i stället för den tablett hon nu har fått av dem. Sådana tar hon när hon är hemma och mår dåligt.
En ur personalstyrkan på boendet hade precis varit och hälsat på henne. 

Jag fick precis ett samtal ifrån dem som äger Vera som vi var hundvakt åt. De undrar om Vera och Saga kan vara här i en vecka ifall de åker utomlands. Självklart så går det bra! 

Sju hundar är väl inget ;-)



 

måndag 26 maj 2014

Förflyttning

Nu är min dotter på den avdelning hon tidigare har varit och tack och lov så känner vi båda en som jobbar där, som är jättefin. Jag hoppas att hon tittar till E lite extra, bara för att det kanske känns lite tryggare för E att känna någon lite.

Det blev inte direkt något samtal med läkaren fick jag höra av E men de skulle prata mer i morgon. 

Jag ser ändå detta som ett förhoppningsvis tillfälligt bakslag för henne och att det ska vända och fortsätta uppåt för flickan efterhand. 
Hon har ju ändå mått rätt så bra större delen av det gångna året och det är ungefär elva månader sedan hon sist låg inne på en psykiatrisk avdelning. 

E gör ett jättestort jobb med sig själv och är värd all beröm man kan få för att hon också inte skadade sig i går, utan kunde avstyra det till dess hon blev inlagd. 
Jag tolkar i alla fall det som på henne att hon inte har skurit sig och det är verkligen starkt gjort, i så fall. 

De som känner till den här biten med självdestruktivitet vet att det blir som ett slags beroende och inte är så lätt att sluta skada sig. Som en del kanske tror! 

Pratade en sväng med mamma som i morgon ska träffa en dietist för att få tips och råd på kost och även prova näringsdrycker. Hon måste ju få i sig något!
Grejen är bara att jag tror inte att hon kommer att kunna behålla dem heller och då blir det stora problem. 
Dropp återstår i så fall förmodar jag!

Mamma visade mig sina ben i går och det är fruktansvärt hur svullna de är. Groteskt tjocka med gropar i! Det är vätskan som samlas i kroppen genom att hon är sjuk och har en dålig njure och inte får i sig nog med näring och vätska.



 

What the fuck!

Känner starkt att det är Es nya medicin som orsakar hennes mående just nu. Hon dippade ju i april och vi tänkte att det kunde vara en slags vårdepression och så kan det ju kanske vara till en viss del. 
Men nu tror jag att pillren som läkaren har skrivit ut till henne sänker E mer. I alla fall tillfälligt!

Googlade lite om medicinen och fann denna information på hemsidan för detta läkemedel.
Visserligen är texten på engelska men innebörden är densamma, så klart!

Det jag känner spontant är: WHAT THE FUCK!! Vad håller läkaren på med? Skriva ut skitmediciner till en flicka som INTE är schizofren, psykotisk eller manisk och ej heller bipolär. Det kan inte nämnas nog ofta hur illa det är - även om jag tror att läkaren tänker att i låg dos, så kan medicinen även hjälpa mot ångest och självdestruktiva tankar. 

Så var det i alla fall vad det gällde den Risperdal som E åt tidigare och detta är en liknande medicin.

Antidepressants may increase suicidal thoughts or behaviors in some children, teenagers, and young adults, especially within the first few months of treatment or when the dose is changed. Depression and other serious mental illnesses are themselves associated with an increase in the risk of suicide. Patients on antidepressants and their families or caregivers should watch for new or worsening depression symptoms, unusual changes in behavior, or thoughts of suicide. Such symptoms should be reported to the patient's healthcare provider right away, especially if they are severe or occur suddenly.
ABILIFY® (aripiprazole) is not approved for use in pediatric patients with depression.

Nu är det så att E själv ville testa denna medicin eftersom hon mådde bra på Risperdal men fick sluta med den på grund av biverkningar. 
Jag tycker än dock att läkaren borde fundera lite extra över vad han skriver ut. 
Jag känner mig så maktlös i detta som mamma eftersom läkarna ska anses veta vad de sysslar med och min dotter är myndig och själv bestämmer över sitt liv. 
Jag kan bara stå bredvid och se vad som händer och sker och hoppas på att E bara tillfälligt är deprimerad och tar sig upp igen snart. 
E skulle nog få träffa en läkare snart och sedan höra av sig till mig för att berätta vad som blev sagt.
Det glädjer mig mitt i allt det tråkiga att hon har blivit mer öppen gentemot mig och att vi har en fin kontakt med varandra.
Trots att hon mådde så dåligt i går så kom hon ändå ihåg mig och sände mig ett sms där hon gratulerade på morsdagen.
Älskar dig E! 

söndag 25 maj 2014

Förtvivlan

Jag har en sådan jobbig känsla inom mig efter min dotters meddelande om att hon är på psyket. Jag känner mig sjukt orolig för E och är så rädd att hon ska göra något dumt.
E berättade för mig att hon vill skada sig och att hon inte vill leva. Precis som jag misstänkte!

Att hon är på psyket känns i och för sig lite bättre då de förhoppningsvis kan hjälpa henne och håller koll. 
Men jag är rädd att de bara ger henne ännu mer medicin som ska påverka henne på fel sätt och jag är även rädd att hon ändå gör ett självmords försök, fastän hon är inskriven. 
Det finns inga garantier att den platsen skyddar henne från sig själv, men jag hoppas verkligen det.

Min förtvivlan och sorg över dels min mammas sjukdom som suger musten ur henne och tar henne ifrån oss sakta men säkert, min pappas sjukdom som gör att han inget orkar och min dotters självdestruktivitet är enormt betungande.

Jag får trycka undan min egen ångest som härjar inom mig för att vara stark. Jag måste för att orka ta hand om alla och allting, känns det som. Bara min dotters mående rättar till sig så att hon snart mår bättre igen... 

Då fixar jag det mesta eftersom jag i grunden är en stark människa, en fighter och en överlevare.


Psykiatrin

Har varit och uppvaktat mamma en kort sväng med en bukett blommor men hon mådde uruselt och orkade inte med något sällskap en längre stund. 

For sedan hem en sväng och där efter på middag hos As föräldrar. Riktigt gott var det och tårtan som bjöds på var fantastiskt god. 
Kunde inte låta bli att ta en bild på den! Tack M!

På väg hem igen så fick jag ett sms ifrån E som berättade att hon är intagen på den slutna avdelningen på psykiatrin. Hon ville inte prata om det och det behöver hon inte heller göra. 

Jag blir så fruktansvärt ledsen för hennes skull och önskar av hela mitt hjärta att den där förbannade ångesten som hon har kunde försvinna. Puts väck så var den borta för alltid!!

Som mamma gör det så väldigt väldigt ont inom mig att min dotter ska behöva må så här och jag blir så förtvivlad att jag går sönder inombords. 

När min dotter har blivit inlagd så har det hittills alltid handlat om att hon har haft självmordstankar eller skadat sig så pass att det är ett måste att läggas in. Allting på grund av ångesten och jobbiga tankar!

Min fina fina flicka fortsätt kämpa trots att det är jobbigt! 
Jag älskar dig så mycket!



 

lördag 24 maj 2014

Oro

I dag fick jag ett sms från E där hon skrev förlåt men jag orkar inte vara barnvakt för jag mår verkligen inte bra. Grejen är att hon skulle komma till sin tvillingsyster och sova över till i morgon. För att där efter vara barnvakt åt lilla T från morgon till eftermiddag.
Nu blir det inte så och själv är jag ju ute i stugan och morfadern till T jobbar. Så J fick ringa jobbet och säga att hon inte kunde jobba i morgon. Det känns inte bra men jag sade att lillan kunde komma hit ut. Lite krångel med var hon skulle sova hade det dock blivit. J valde att skippa jobbet!
Det oroar mig att E mår dåligt nu! Hon har inte ens spelat quizkampen och då är det illa. Hon som alltid messar mig att jag ska spela bara för att jag glömmer.
Jag ringde min pappa och frågade hur det var med mamma. Så där....fick jag till svar!
Träffade på moster i dag ( de har stuga här ute även de ) och vi kom in på det här med mamma. Det visade sig att varken hon eller min morbror visste om att mammas cancer har spridit sig till lymfkörtlarna i mage och bröst
Har under dagen klippt en himla massa gräs för att där efter kratta ihop allting eftersom att ingen uppsamlare finns. Har sedan bastat och kopplar nu av så gott som det går med en öl och med vetskapen om att E mår dåligt.
Jag blir alltid så rädd att hon ska hamna i det där tänket att hon inte orkar leva mer. 


fredag 23 maj 2014

Inte så bra

Det var inte så bra med E i dag berättade hon! Men hon hade åtminstone inte skadat sig. Skönt det! Det blev inget med zoo för hennes del, men buren med tillbehör har i alla fall levererats till dottern.
Har landat i stugan och gjort en tidig kväll med alla fem hundarna, som sällskap i sovrummet.
I morgon väntar lite jobb med gräsklippning och vedtravande. Vädret ser ut att fortsätta vara fint!
Har inte gått någon promenad på två dagar nu och DET känns konstigt. I dag tittade Baltazar  på mig som att han undrade över när vi skulle gå den där långa promenaden. Jag har ju haft mitt barnbarn hos mig men i morgon blir det allt en långis igen.
Mamma är hemma igen men är inte så mycket bättre! Att det ska vara så svårt att få stopp på blödningarna och illamåendet. Det lättade ju vad det gäller det sistnämnda men sedan började hon att må illa igen.
Pappa var då verkligen inte heller pigg men såg fram mot att få hem mamma igen. Var o handlade lite käk åt dem men först fick jag rensa i deras kyl och slänga en massa gammal mjölk, grädde osv. Mamma äter ju nästan inget längre så det var lite för mycket av mjölken o så.
Tog några kort i kväll!

Skrivs ut

I dag skrivs mamma ut från lasarettet! Undersökningen gick bra men det gjorde väldigt ont berättade hon och de fann inga konstigheter, förutom att hon var lite röd om tarmen.
Orsaken till att hon blöder är som tidigare strålningsskador och det verkar svårt att få stopp på det. Tyvärr!
Hon blir matt och slut av att ständigt förlora blod och vara tvungen att fylla på med ett par liter någon gång i veckan är säkerligen inte så kul. Om än nödvändigt!

Mamma mår väldigt illa igen berättade hon och har fullt sjå med att behålla det lilla, som hon får i sig.
Nu skulle hon i alla fall då skrivas ut eftersom hon själv har den önskningen och de inte kan göra så mycket mer för henne.
Innan utskrivningen så skulle de fylla på med järn direkt in i blodet för hon förlorar ju en massa järn också i och med att hon blöder.

E skulle fara med sin pappa till zoo för att kolla könen ännu en gång på marsvins ungarna. För säkerhet skull!
Men det är inte på det zoo där buren väntar på att hämtas utan dit far jag och plockar upp den, senare i eftermiddag.

Ts morfar har varit och hämtat henne så skulle hon få följa med till zoo med honom och moster E. Det såg hon fram mot!

Själv så sticker jag ut till stugan i eftermiddag! Först zoo, sedan handling åt föräldrarna och där efter styr jag ratten mot paradiset.

I går fick hundarna för sig att de skulle alla vara i samma bur trots att den stora hundsängen stod intill. 
Längst in befinner sig Cindy, sedan Baltazar, Troy och sist Vicky. Daisy fick inte plats - kan ni det förstå ;-)




 

torsdag 22 maj 2014

Det händer grejer

E frågade mig om vi kan fara och låna den där buren på zoo eftersom ungarna har börjat på att utforska sin sexualitet ;-).
Här händer det grejer minsann....
Hon skulle ju få en bur av sin kontaktperson men den buren
är för liten, så E lånar en ifrån zoo som det var bestämt. 

Jag ringde zoo och förvarnade dem om att vi kommer förbi endera i eftermiddag eller i morgon för att hämta buren. Det vore väl inte så lyckligt om det blev tjyvparningar, så därför får vi separera på hannarna och honorna.

Mamma skulle i dag göra en koll av magen för att de ska försöka finna var hon blöder. Jag hoppas att de ska gå bra och att de får stopp på blödningar.
Känner en oro för att de ska finna något som inte är bra men samtidigt så kan det väl inte bli så mycket sämre än vad det är. Cancern har ju liksom spridit sig redan!

Har en sjuhelsikes huvudvärk i dag där inte alvedon har hjälpt men muntras upp av lilla T, som förgyller dagen.

Bjuder på två bilder!

Foto: Tilda tyckte att mormor skulle ta ett sommarkort på henne ♥  

Foto: Det är bra tryck i dammsugaren ;-)

onsdag 21 maj 2014

Lite skryt

Nu måste jag få skryta lite för jag har två mil under sulorna i dag och med den motionen så känner jag mig nöjd med dagens rundor. Första milen tog jag på morgonen och andra på eftermiddagen i ett underbart härligt väder.
Där emellan for jag ut till stugan och lämnade pappas medicin mot cancern som han hade glömt hemma. 

Mamma är kvar på sjukhuset då de inte riktigt får stopp på blödningarna men hon kunde för första gången i går på en lång tid känna att fil smakade fil och att smörgåsen smakade gott och hon tog sin första kopp kaffe, sedan påsk. 

Pappas PSA värde hade stigit oroväckande mycket fick han veta i går men det har gått lite upp och ned, så förhoppningsvis är det lugnt med den saken. 
Han har dock metastaser fulla skelettet från höfterna och upp, vilket man inte får glömma.

I morgon kommer mitt barnbarn för att sova över till på fredag. De ska bli skoj att träffa henne igen.


 

tisdag 20 maj 2014

Tatuering

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag har tänkt att E ska få en överraskning den dagen hon har lyckats att hålla sig från att skära sig i tre månader. En liten pepp tänkte jag!

I dag skrev hon att hon vet precis vad jag kan ge henne för överraskning lite så där i förskott. En tatuering!

E har en väldigt snygg ros sedan tidigare på överarmen och den hade jag gärna själv velat ha. Nu vill hon då göra en till fast på överarmens insida med en text som jag tycker var väldigt fin:
You dont realise how strong a person is until you see them at their weakest moment. 

Naturligtvis så kan jag ställa upp och betala men den kanske är så dyr att jag måste ha sponsring. Av hennes pappa! Vi får se!

E är fortfarande förkyld och hade väldigt ont i halsen i dag! 

Pratade med mamma som ville hem från lasarettet och kanske får permis. De vill se till att hon får stopp på blödningarna och illamåendet och de säger att så där ska hon inte behöva må. Nej! Det ska hon verkligen inte behöva! 
Det är sviterna efter strålningen som gör att hon blöder tror dem och det är de starka medicinerna mot smärtorna som gör att hon mår illa.
Självklart så måste de ordna så att hon får hjälp för det där och får hon bara det så kommer hon nog sig upp på benen!

Sedan är ju cancern obotlig och leder till döden vilket vi alla vet, men kan hon åtminstone få må lite bättre en period så vore det underbart.
Hon ville att vi skulle komma upp på avdelningen och käka middag med henne om hon inte får åka hem över natten. Men vi har förhinder så att det får i så fall bli i morgon i stället.

Gick en mil i dag också men sommaren försvann....det var bara åtta grader i morse och regnar ute. Inte kul!



måndag 19 maj 2014

Ledsen

Pappa ringde nyss och berättade att mamma har åkt in på onkologen. De hade ringt och velat att hon lade in sig! 
Det är risigt med henne, sade pappa. 
Hon får ju inte i sig någon näring och förlorar på tok för mycket blod och det lilla som hon får i sig, kräks hon upp. 

Började att gråta när han berättade detta och jag vet ju utgången, jag vet hur dåligt hon mår och hur hon plågas.
Det gör så jävla ont inom mig!
 
Jag avskyr att se henne lida och jag ser att hon har börjat att bli insjunken i ansiktet, vilket jag reflekterade över i torsdags. 
Fast hon samtidigt är så svullen överallt av all vätska som samlas i kroppen på grund av att hennes enda njure fungerar så dåligt. 

Dotra mi ringde och ville ha barnvakt i helgen men jag ska åka ut till stugan på fredag. Behöver tanka energi och det gör jag bäst där ute vid havet. 

Choices

Fick sällskap på min morgon runda och promenaden tog lite längre tid än vanligt men vad gör väl det när man får umgås med den finaste. Tack A för ditt sällskap!

Värmen har kommit till stan och jag fick ta av mig och gå i t shirt under promenaden. Hundarna flämtade och för Daisy såg det lite tungt ut. 
Man får ju inte glömma att hon ändå är nio år även om det inte är en sådan hög ålder. Men hon är lite överviktig och det gör nog sitt till. Både matte och hund kämpar med viktnedgång!

Biljetten till färjetrippen har kommit och nu räknar vi dagarna till dess vi kan åka. Ska bli så skönt!

Pratade med E som fortfarande är lite förkyld men ändå uppe på benen och hade varit på Vågen och zoo. De där små lurven som hon har hemma äter henne ur huset tror jag. 

Jag kom sent i går kväll på vad den medicin jag åt på 90 talet hette och skrev ned det för säkerhet skull. Berättade det för E och den finns fortfarande kvar på marknaden. 
Inga biverkningar upplevde jag när jag åt den men det är förstås individuellt och kanske hade jag tur, vad vet jag. Hur som helst så är det helt befängt att E ska äta en medicin mot schizofreni, psykoser, mani och svår manodepression när hon inte har någon av de diagnoserna.

Må så vara att det är i en låg dos! Det känns ändå inte rätt och det är märkligt att läkaren inte kunde erbjuda en annan sort. 
Det borde ta mig tusan vara förbjudet att skriva ut mediciner som är lämpade för dem med de diagnoserna till dem som INTE har det. 

Det MÅSTE finnas någon sort som är bättre för henne än denna!

Nu har jag full förståelse för att vår dotter vill må bra - jag vet för fasen själv hur det är att ha ångest och det är något som man inte ens önskar sin värsta fiende. Därför kan jag sätta mig in i min dotters situation även om jag aldrig har varit självdestruktiv i den bemärkelse att jag har skurit mig.

Däremot så drack jag väldigt mycket och rökte en massa brass på den tiden det begav sig. 
Det var väl också en slags flykt undan det dåliga måendet och absolut inget jag rekommenderar till någon, som botemedel.

Nå väl nu ligger bollen hos dottern! Hon kan välja att höra med läkaren om andra mediciner som är lämpligare för henne eller så kan hon fortsätta ta dessa rävgift som skrivs ut. 







söndag 18 maj 2014

Låtsaspiller hjälper mot ångest

Läste något intressant på internet som jag vill dela med mig av. Att ha ångest är riktigt riktigt jobbigt och något som ingen vill ha. Därför äts det ju mediciner mot det i stora mängder men nu har forskare kommit fram till en upptäckt. Läs om den i följande länk: http://dinamediciner.se/nyheter/unik-bild-latsaspiller-hjalper-mot-angest 

Jag satt och försökte komma ihåg vad den medicin som jag själv åt förutom Sobril heter. Googlade och fann då detta om placebo effekten. 
Har fortfarande inte kommit underfund med min medicins namn men förhoppningsvis så ploppar det upp till slut. 


Ett år

I dag är det ett år sedan vår dotters andra allvarliga självmordsförsök. 
Ett år sedan sköterskan på boendet ringde till mig och Es pappa och berättade vad som hade hänt. 
Nåja inte riktigt exakt vad som hade hänt men att vår flicka låg på MAVA efter ännu en överdos. 
Vad hon hade tagit fick vi inte veta då!

Jag slängde mig in i en taxi och åkte upp till sjukhuset och akutmottagningen där jag anmälde mig som min dotters mamma. 
Efter en stund kom sköterskan tillbaka ( hon var inte speciellt trevlig ) och sade kortfattat att jag inte fick träffa E. 

När jag undrade varför så sade hon att E inte ville det! 

Jag gick då ut igen från akutmottagningen och ringde dels pappan till E och dels till boendepersonal där jag berättade att jag inte fick träffa min dotter. 

Sedan gick jag mot bussen jätte jätteledsen och förbryllad och köpte mig en biljett via mobilappen. Hann inte mer än betala för den så ringde telefonen. Då var det sköterskan igen som sade att nu var det grönt ljus för att träffa E. 

När jag då gick upp på avdelningen som hon hade hamnat på så möttes jag av en flicka som var så drogad som man kan bli. DYNGRAK eller DYNGHÖG i mina ögon sett! 

Hur hon skulle ha kunnat säga nej till att träffa sin mamma där på akutmottagningen är för mig en gåta. Hon var definitivt inte i det skicket att hon kunde prata och tänka.

Där låg min älskade älskade flicka kopplad till EKG och med vak av personal medan jag fick hålla igen för att inte bryta ut i tårar. 

Tårarna kom då jag var hemma igen! 

Aldrig mer vill jag behöva uppleva att få ett samtal ifrån personal på boendet, sköterskan som jobbar åt boendet eller från lasarettet om att min dotter ligger intagen för överdoseringar och självmordsförsök.

När E överdoserade i april så tog det ju ett dygn innan vi föräldrar fick vetskap om vad som hade hänt fastän vi förstod att något var fel. Vi fick ju inte tag i vår dotter!

Ingen ringde till oss och de ljög oss rakt upp i ansiktet när jag ringde och var orolig och undrade om de visste var vår dotter höll hus. 
I maj var det i alla fall hyfsat snabba med att kontakta oss!

Hoppas verkligen att det inte blir fler sådana händelser för E då det var så nära att vi hade förlorat henne. 

Som sagt var så har det gått ett år! Ett år där E kämpar vidare för att bli frisk och få må bra. Där hon gör ett jättejobb med sig själv tillsammans med bra personal på Vågen. 
Jag försöker se det nu som att det bara kan bli bättre och jag tror faktiskt på det.
Jag tror på E och jag tror på Vågen!







Läsvärd Artikel

Jag blev tipsad om en fin artikel som är så läsvärd och vänder sig till dem som mår dåligt, som inte känner någon livslust och ork att leva. Läs nedanstående artikel skriven av Susanna Petterson på Aftonbladet. 

http://www.aftonbladet.se/debatt/article18904453.ab

Du finner även hennes blogg i nedanstående länk:  
http://omviktenavkaniner.wordpress.com/
 

life, quotes, sayings, wise, never give up

Funderingar

Jag vaknade redan tjugo över fem denna morgon och vid sextiden tog jag Troy och traskade i väg på en 10, 10 km runda i ett underbart väder. 

Gick i mina tankar och funderingar över livet, över E och över mina föräldrar med deras sjukdomar. 
Vad det gäller dottern så hoppas jag verkligen att hon en dag flyttar från sitt gruppboende. 
Hon hör inte hemma där!

Hade vi vetat hur det skulle bli så hade vi inte gått med på en flytt till boendet - det är då en sak som är säker! Jag tänker inte gå in på detaljer, men vi önskar som sagt var förändringar i Es liv även vad det gäller boendesituationen.
Nu är det inte aktuellt än på ett bra tag tippar jag på eftersom hon har sitt självskadebeteende och är trygg med personalen och miljön.
Men en dag så....

För ett tag sedan så fick jag ju ett samtal från en av Es kontaktpersoner som jag egentligen tycker är helt okey. Han berättade som jag har nämnt i tidigare inlägg att han och den andra kontaktpersonen ville träffa mig och Es pappa. 
E skulle inte vara med och de vill träffa oss föräldrar separat av någon anledning. 

Varför de efter alla år nu vill sära på oss föräldrar vid en träff är i våra ögon väldigt märkligt och vi vill inte göra på det sättet. Självklart ska vi träffas tillsammans!

Jag pratade med Es pappa och lovade att jag skulle försöka att få tag i den personal som ringde mig. För att säga att OM vi ska ha en träff så ska det vara på våra villkor också. Att vi vill gå tillsammans på träffen och att vi vill bara träffa honom. 
Inte den andra personalen!

Att E inte ska vara med är lite märkligt men jag antar att det är för att hon inte själv vill det. Hon kanske helt enkelt inte orkar!

Jag såg att E har börjat med en ny medicin! Tycker att det är så tråkigt att ungen ska proppas full med tabletter år ut och år in. Nu äter hon tror jag sex olika sorter för olika saker. Det är aldrig bra att pula i sig en massa piller även om en del är nödvändiga. 
Hoppas att hon kan sluta med dem en vacker dag! 

Jag hade hoppats på en sänkning av alla tabletterna och var så glad över att E hade slutat med Risperdal, men ser då i stället att de har satt in en liknande medicin för schizofreni, psykoser och svår bipolär sjukdom. E har inte någon av dessa diagnoser!
Biverkningar är bland annat illamående, kräkningar mm.....Vem mådde illa i förra veckan och kräktes? Jo E!

Medicinen ska vara stämningshöjande och tas i en låg dos och jag
pratade med min dotter om den. Ville försäkra mig om att hon är medveten om vad det är som hon tar.
Det var hon och det var hon själv som ville pröva den, eftersom hon kände att hon behövde medicinen. Sorgligt men nödvändigt som jag förstår det. Önskar bara att det vore en annan sort i så fall. Varför det ska vara just en sådan när hon inte har de där diagnoserna förstår jag bara inte. 
Hade gärna fått det förklarat för mig!
 


lördag 17 maj 2014

Indiskt

Jösses så mätt jag är! Var egentligen lagom mätt efter den indiska middagen, men så beställde M in friterade bananer och sedan var det klippt. 
Gott så in i bängen och alldeles för mättande! 

Tog sedan en sväng till en pub och blev där bjuden på en shot som var fantastiskt god. 

Nu är det bedtime på Rosetten och hundarna har redan lagt sig! De är ju uppe med tuppen precis som sin matte. 

Tack till M för maten och en trevlig kväll och nu har jag laddat  batterierna för en tid igen. 

På bussen hem så såg jag en jättefin regnbåge som jag försökte att fånga på bild. Gick väl så där!

 

Foto: Avslutar med friterade bananer och får lite dåligt samvete....måste kanske gå hem nu ;-)

Full fart

Hade en trevlig gårdagskväll med dotra mi fastän hon mest var i sovrummet i min säng och såg på teve. Hon är ju inte riktigt piggelin så det är förståeligt. 
Men just att ha henne under samma tak räcker för att jag ska känna att det är lite som det var förut. 
På den tiden hon bodde hemma! 
Jag kan än i dag sakna henne och hennes syster från då de var hemmabodda. 
Det var alltid liv och stoj i huset och jag trivdes med det även om jag i dag så klart också kan njuta av lugnet och att ha utflugna barn. Det är lite dubbla känslor i det där!

Klev upp tidigt i morse och tog en promenad på 10,04 km och var hemma igen redan klockan 09. 
Skjutsade då hem E igen och begav mig sedan ut till stugan för att hjälpa pappa med badtunnan, som är en plastinredd tunna med trä utvändigt. 

Krälade på marken och hade mig och lovar att jag i morgon kommer att ha världens största blåmärke på överarmen efter att ha skrapat mig så in i norden på en kant av en bräda. 

Men vi fick till det och nu är det inte mycket att fixa innan det går att bada i kannibalgrytan. Längtar!

Nu vet jag precis vad jag ska ge E när hon har klarat sig från att inte skära sig på tre månader. Något hon gärna vill och är väl unnad den dagen. Hon lovade att säga till när hon har fixat den tiden! 
Jag vill absolut inte att E ska känna att hon blir pressad på något sätt men det lät inte som att hon kände så. Huvudsaken det!

I kväll är jag alltså utbjuden på restaurang som en försenad födelsedagspresent. Ser fram mot en god middag!

Mamma fick två påsar blod i går men de har som sagt var inte gjort något åt blödningarna. Ännu! Bra ändå att hon är inlagd och blir omhändertagen och ompysslad. 

Foto: Ser fram mot många bad framöver i denna plastinredda kannibalgryta :)

fredag 16 maj 2014

Värme

Det blev riktigt skönt ute i dag! Faktist så underbart att jag kopplade Daisy och tog en promenad på kvällskvisten, efter all den goda maten och drycken.
E stannade hemma med resten av flocken som är så glad att hon är på besök.
Det blev en kortare sväng på 6, 87 km! Känns härligt efteråt.
E har lagt sig i gästrummet och jag har också krypit till kojs.


Fredag

Började denna morgon med en promenad på en mil med Baltazar. Medan jag är ute så ringer först E och vill komma till mig och sedan ringer min mamma och vill ha skjuts till akuten. 
Jag hade då fem kilometer kvar till dess jag var hemma. Behöver jag säga att det gick fort resten av sträckan?! 
Nåja fort och fort....med en hund som sällskap som dessutom har korta ben så kan det inte gå så där superfort, men jag sprang bitvis.

Inga fara med mamma men hon skulle få komma till en ortoped och var tvungen att gå via akuten. De skulle försöka stoppa blödningarna som hon har. Vilket bestämdes i morse!

Hon ringde sedan och berättade att hon skulle bli kvar över dagen för att dessutom få blod, då blodvärdet var för lågt igen.
Sedan fick jag höra av pappa att mamma skulle stanna kvar på lasarettet tillsvidare. Kanske får hon komma hem på måndag!

Jag och E har grillat och det var premiär på min nya grill som jag fick av pappa för ett tag sedan. 
Gott gott!





torsdag 15 maj 2014

Mamma är bra att ha

Jag fick ett sms från E som skrev att hon ville komma till mig eftersom hon är så risig i den förkylning hon har haft hela veckan. Nu hade hon även kräkts! Förmodligen på grund av förkylningen, febern och en tom mage.

Det blev inte så att hon kom till mig men hon skulle försöka få i sig lite yoghurt och sedan sova. 

Det hör inte till vanligheten att min dotter vill vara hos mig ( har till stor del berott på hennes psykiska mående ) så mitt mamma hjärta smälte ju fullständigt av hennes sms. 

Mamma är bra att ha ibland tyckte E ;-)

Det är ju så att vi mödrar kan gå genom glödande kol för våra barn. Vi och nu talar jag för mig själv skulle kunna dö för dem om det vore så. De som känner mig vet att för dem jag älskar gör jag vad som helst.

Det vet mina döttrar också!


Du lilla nyckelpiga

Mitt barnbarn och jag var ute på gården på förmiddagen och fick syn på en liten söt nyckelpiga, som satt på ett blad i rabatten.

Lillan tittade länge på nyckelpigan och så sade hon: Nyckelpigan flygde in i mig och det sticktes!
Det där med hur ord ska uttalas är inte alldeles lätt när man är bara tre år. Lite gulligt är det allt!

Har ägnat förmiddagen åt att hjälpa mina föräldrar och mamma var faktiskt uppe på benen i dag. Det var riktigt roligt att se även om hon är sliten och tärd av sjukdomen. Men samtidigt så blir hon förbannad så in i norden på att vara sjuk och svor högt och ljudligt när hon skulle gå uppför trappan efter att ha varit ned i tvättstugan. Hon har svårt att orka gå i trappor och jag förstår henne frustration till fullo.

Pappas cancer har stått stilla ett tag och jag hoppas att den fortsätter att göra det med hjälp av bromsmedicinen. Han var i dag och gjorde en röntgen så vi lär få veta sedan hur det gick.

I dag blev det ingen promenad och ingen ork har jag kvar heller för att ta en. Kan förresten behöva vila fötterna då jag har lite ont i höger ankel. 

På lördag ska jag ut och käka med mina allra bästa vän M som bjuder på maten eftersom jag har fyllt år. Ser fram mot det!


Foto: Tilda: Nyckelpigan flygde in i mig och det sticktes ;-) 

onsdag 14 maj 2014

Bara en bild!

Somnade gott och kramar Barbapappa hårt hårt....eller var det barbamamma, what ever!

Finns inget sötare än denna lilla varelse som har fångat mitt hjärta ända sedan den dag hon föddes. Som ni vet så var jag med under hennes födsel och fick äran att klippa navelsträngen. 

Besök

Mitt barnbarn ringde och sade att hon ville komma till mig för att sova över. 
Hon är hur pigg som helst så någon magsjuka var det då inte som tur är. Men det är trist att hon inte ska tåla mjölkprodukter!

Vi har haft en mysig eftermiddag med glass och trevligheter och snart är det dags för lillan att sova. Först fika och sedan saga! 
Emil i Lönneberga har hon bestämt att jag ska läsa för henne och så klart gör jag det.

E är förkyld och hängig! Likaså hennes pappa så de har väl smittat varandra. Om de har träffats vill säga!

Jag bad henne att säga till när hon har kunnat hålla sig från att skära sig i tre månader, så får jag överraska henne med något roligt. 
Lite pepp skadar ju inte!

Jag vet att hennes samtalskontakt ger henne stjärnor eller något sådant för att peppa E till att fortsätta vara en kämpe och när hon inte har gjort sig illa på tre månader, så går de ut och fikar. 
E får då bestämma när och var och vad!

Hon kunde inte minnas exakt hur länge sedan det är hon skadade sig men det är ett tag sedan. Bra jobbat tjejen!

I morgon ska jag till mina föräldrar och hjälpa dem med handlingen som jag alltid gör på torsdagarna. Dessutom så lovade jag att ta en vals med snabeldraken när jag ändå är där. 
Körde igång en tvättmaskin åt dem i dag när jag var där en snabbis, men de skulle hänga upp tvätten själva. 

Jag gör så gärna vad jag kan för mina älskade föräldrar då jag ändå bara är hemma om dagarna. De har hjälpt mig så mycket genom åren och alltid funnits där för mig. 
Nu är det min tur att finnas för dem!


 

Sakta men säkert

Jag kämpar för att gå ned de sista kilona som jag behöver tappa för att hamna inom normalkurvan. De går oerhört sakta och jag tvår mina händer över hur svårt det är att lyckas med viktnedgången. 
Men har nu uppnått nästan tolv kilos vikttapp! 

Jag går och går och går.....
I morse var inget undantag och en sträcka på 10,15 km avverkades med Daisy, som också behöver gå ned i vikt. 

E har Vågen i dag och berättade sist jag talade med henne att hon trivs bra där. Det är jätteviktigt att göra det för att behandlingen ska kunna ge något,  så det glädjer mig! Hon är en kämpe min dotter!

Under min promenad i morse så ringde mamma och bad om skjuts till vårdcentralen för provtagning. Dessvärre så hade jag minst en halv mil kvar till mål, så jag kunde inget göra. Sådana gånger önskar man att man kunde klona sig. 
Hon orkar själv inte köra och egentligen vara på benen men nu blev hon tvungen till det ändå. 

J ringde och berättade att mitt barnbarn hade kräkts på dagis och blivit hemskickad. Hoppas att det inte är magsjuka!
Men hon hade fått smaka fil av sin mamma i går och det kan vara orsaken till hennes magont i dag. Bara att vänta och se!

En av hundarna gillar att gömma sin mat och i dag var det min sko som fick sig en foderkula. 

Foto: Någon gömmer mat i min sko ;-)

tisdag 13 maj 2014

Veterinären

Nu har Daisy blivit uppfräschad i munnen och tagit bort tandsten samt en liten tand, som de fick plocka bort. 
Hon är lite spak så klart efter att ha varit sövd men förvånansvärt pigg ändå och allting hade bara gått bra under nedsövning och skrapningen. Skönt att det är över!
Vi har världens bästa veterinär och de känner oss samt vi känner dem, vilket känns väldigt betryggande. 

Tog en promenad i morse på 10, 08 km med Baltazar som visade sig inte var riktigt piggelin i magen. 
Han bajsade en del blod men då det är färskt blod och han har haft det bekymret tidigare, så avvaktar vi och ser tiden an.

Han har en känslig mage och ska egentligen inte ha annat än sitt foder, men det är lätt att man slarvar med att ge hundgodis som belöning och ost när man själv ska ha ost som pålägg. 
Alla hundarna är nämligen tokiga i det!

E ringde och har lite bekymmer med samma marsvinsunge som hade problem med sitt öga. 
Nu är det två av fyra ben som saknar päls av någon anledning och först var det bara det ena men nu alltså två ben. 

E skulle ringa sin pappa och höra om de kunde åka till zoo och visa upp ungen för dem för att höra vad de tror. Annars får hon väl titta in hos veterinären ( samma som vi går hos ), som jobbar i samma hus och se om hon kan ta en titt på ungen. Om hon har tid vill säga!

Gjorde en paprika och purjolök soppa i dag som blev fantastiskt god och det är en soppa som jag brukar göra ganska ofta. Enkel att tillaga och som sagt var supergod.

Chiliplantorna växer så att det knakar och vi kommer att få gott om chilis misstänker jag. Det blir att torka dem och frysa in när de är skördade.

I eftermiddag tittade solen fram för ovanlighetens skull och Cindy och Vicky lade sig på altanen och njöt av solen och värmen. 
Jag förstår dem till fullo! 






 

 

 

måndag 12 maj 2014

Monday

Då var helgen och allt firande över! Nästa som fyller år är mamma, min fina goa älskade mor som mår så jävla dåligt. 
Jag ringde till henne i går efter middagen för att höra hur det var, men hon orkade inte prata utan vi avslutade samtalet fort. Hon låg med byttan bredvid sig och var väldigt illamående och sade att hon var så risig. I dag ska hon kanske få blod igen!

Har haft en tung natt! Först så ville Daisy inte komma till ro vilket är något hon har börjat med på slutet. Hon ska inte ligga i buren med Cindy av någon anledning, fastän hon vanligtvis älskar att gå in där och lägga sig. Buren är naturligtvis en öppen bur så de kan välja att ligga där eller inte.

Men Daisy har givit sig tusan på att hon ska upp i min säng och sova, vilket jag inte är så pigg på eftersom jag reagerar på pälsen och blir tät i näsan av den. 
Det räcker att Vicky ligger där och det gör hon enbart för att hon har fått epilepsi de senaste åren.

Nåja till slut gav sig Daisy och kom till ro och sov hela natten. 
Men klockan 03 vaknade jag av att Vicky hade fått ett epileptiskt anfall och sprattlade hej vilt under täcket. Hon ligger kloss i kloss med mig, så det är inte svårt att missa anfallet. 

Hon försökte att resa sig upp efter en stund men benen spretade åt sidorna och huvudet vaggade fram och åter från vänster till höger, typ. 
Anfallet i sig går över fort men hon är orolig ganska länge efteråt så de tog en bra stund innan vi somnade om.
Det här är det andra anfallet på 3,5 månader och innan det så gick det ett år mellan dem. Hoppas att de inte ska börja komma tätare nu för det vill jag inte att tiken ska behöva vara med om. Det är inte så kul heller som matte att se anfallen. Lite otäckt är det allt!

Precis som jag hade somnat känns det som, så vaknade jag av att jag grät. Hade då drömt om mamma! Somnade till slut om och vaknade kvart över sex av att jag återigen grät. Men då klev jag ändå upp och käkade frukost och begav mig ut på en långpromenad. Det blev 10, 1 km med Daisy!

Hade ju besök av mitt barnbarn i går och passade på att ta ett kort då hon hade tagit på sig stövlarna för att vara ute på gården.
Vad är det med barn och att ta på sig skorna på fel fot, haha. 
ALLA barn verkar göra det innan de kommer på hur det ska vara. Ganska sött ändå! 
Hon sade efter en stund: Mormor jag har stövlarna på fel fot!



 

söndag 11 maj 2014

Beska kommentarer

Det är ju helt sinnessjukt vad en del människor kan kläcka ur sig i bloggar. Jag läser det ena med det andra och förfasas över hur känslolösa en del är. 
Vad är det med folk??!! Har de inte lärt sig folkvett, att visa hyfs vett och etikett, samt ta att ta reda på fakta INNAN de kommenterar något?!
Näthatet kan visa sig på olika sätt - tydligen! Men en sak har näthatarna gemensamt och det är att de drar sig inte för något. 

Jag skulle kunna kommentera ett beskt och förklarande svar i den ena bloggen men väljer att strunta i det då jag inte tänker sjunka på samma nivå, som dem. 

Omoget OCH respektlöst av Clara och company!

Har i dag varit ute på en morgonpromenad på en mil i regn och rusk. Skönt!
Snart kommer barnbarnet för att stanna över dagen och det ser jag fram mot.

lördag 10 maj 2014

Blogg

Har funderat och bestämt mig för att dra ned på bloggandet, åtminstone för en tid! Får se tiden an om det blir aktuellt att återuppta det senare - beror lite på hur det känns!
Det blir nog bara något inlägg per dag och inga fler delningar utan vill ni följa min blogg, så får ni göra det på egen hand. 


Anledningen till bloggandet har varit att dels för att få skriva av sig och dels ett sätt att nå ut till folk. 
Likaså delningar på andras bloggar som inte har varit i syfte att på något sätt marknadsföra något på fel sätt. 
Tvärtom så kändes det viktigt att få omvärlden att se hur det kan vara och visa på hur svårt det är för inte bara den som skadar sig utan för hela familjen, som påverkas i hög grad. 

Vi har verkligen fått kämpa under många år mot psykiatrisk sjukdom, mot myndigheter och mot dem som tror att de vet bäst.
Vår dotter har gått världens rond, vi föräldrar har rivit vårt hår i sorg och frustration, legat sömnlösa otaliga nätter och stridit mot varenda instans som finns för att vår dotter skulle få hjälp.

Det har varit tuffa tider för oss alla och den kamp som vi har fört ( så att E skulle få en bättre hjälp ) ska inga föräldrar behöva genomgå. Alla ska ha rätt till en bra vård oavsett vad...
Tyvärr så ser verkligheten inte alltid så ut! 

Att flickan nu mår bättre är otroligt skönt och det känns inte längre lika aktuellt med en blogg. 
Men jag vet att det finns några som trots allt läser den och som säkerligen tycker att jag ska fortsätta plita ned några rader. 
Det kommer jag att göra om än inte lika intensivt!

Kanske lägger jag ned mer energi på min familj som behöver mig väldigt mycket. 
Mina föräldrar är som ni läsare vet väldigt sjuka och jag får hjälpa dem allt mer.

Lite mer jobb med vår 12 Septemberrörelsen kan det också tänkas bli framöver.



 



 

Trevlig Kväll

Oj vilken trevlig kväll jag har haft med massor av god mat i trevligt sällskap. Tack A för middagen!

Har ätit som en häst och bestämde mig för att ta en promenad hem rakt över slätten och det var så skönt. Inga ljud av bilar men desto mer ljud av fåglar som kvittrade och en hare som stannade upp och tittade för att sedan skutta i väg in i skogen. Härligt!
Fick ju sådana fina tulpaner av mina döttrar i två olika färger och jag måste bara dela med mig av dem och andra bilder från kvällen. 

Satt och funderade....det är svårt att förstå att jag i dag fyller 48 år! Två år till femtio - det är ju inte klokt!










Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...