söndag 31 augusti 2014

Lägenhet

Gårdagen blev supertrevlig med först ett besök hos före detta svägerskan som klippte min lugg. Efter det åkte jag vidare till min vän i byn jag bodde i tidigare. Han bjussade på en drink innan avfärd till min bror för att hämta upp honom. Han fick ta över chaffisjobbet!

Vi var slutligen hos mig i några timmar för lite förfestande innan middagen på Shanghai i stan.
Bästa stället i Umeå enligt min åsikt! God mat, bra priser och trevlig och service minded personal.

Jag fick i dag besök av min bror och E så att vi fick reda ut hennes behov av hjälp med bland annat det ekonomiska.

E vill ju flytta från sitt boende som jag har nämnt i tidigare inlägg. Hon skickade i går en länk på en trea som är till salu för utgångspriset drygt 1,6 mille och skrev följande ord: Man kan väl få drömma! Gulliga du - så klart man kan!! 

Vi checkar lite efter en tvåa med balkong till tösen  så har ni något tips på en lägenhet i Umeå ( gärna på teg ), så tipsa mig via min mailadress som ligger på min blogg i sidofältet.

I morgon kör pappas behandlingar igång som jag förstår det. Någon slags isotopbehandling plus hormoner eller vad det nu var. Tufft blir det i alla fall!


fredag 29 augusti 2014

Sex veckor

Blev utan internet i morse och kan bara surfa via plattan och mobilen till på måndag då jag hoppas att det ordnar sig. Tydligen hade området problem med it och för få ip adresser så jag och några till blev utan ip adress och internet. Tur att det finns it på mobiler!
I kväll klockan 21 satte jag kortet på mamma på mitt sängbord och tände ett ljus till minne av henne. Det är sex veckor sedan hon dog. Saknaden är stor och i dag har jag tänkt mycket på henne och gråtit en hel del. Speciellt när jag läste ett mail som mammas bästa väninna hade sänt mig. Hon hade pratat länge med mamma i telefonen på tisdag innan hon dog och på torsdagen hade de också pratat men då hade mamma haft en sådan jobbig hosta att de fick avsluta samtalet.
På fredagen hade en gemensam vän till dem båda ringt till mamma flera gånger utan att få svar och då hade hennes man ringt till pappa, som berättade vad som hade hänt.
Det gör så ont så ont så ont och jag önskar att jag fick chansen att prata med mamma igen.


Fackeltåg

I dag har vi äntligen bra väder i Umeå fastän det är bara tio plusgrader ute. Tänker mig ut på en långpromenad på en mil för första gången på flera dagar. Känner mig stel och otränad med ont i ryggen men förhoppningsvis så känns det bättre senare i dag.

Vill påminna om det fackeltåg som ska gå av stapeln 12 september här i Umeå. Har ni möjlighet att medverka så häng på. Ju fler desto bättre! 

Här nedan kommer lite mer information om varför, när, och var.

Över 1500 människor tar sitt liv varje år i Sverige. Den siffran hade kunnat bli så mycket lägre om resurser hade lagts på att ta psykisk ohälsa på allvar.

Den 12 september går vi en ljus och fackelmarsch mellan Rådhustorget och Rådhusparken i Umeå för att minnas de vi förlorat i självmord, men också för att påminna våra styrande om att tiden är inne för att alla ska få den vård de förtjänar.

Vi har tröttnat på att se våra älskade dö. Vi har tröttnat på att begrava våra barn, och vi har tröttnat på att ingen tar problemen på allvar. Kort Sagt: Det är på tiden att Sverige tar Psykisk Ohälsa på allvar

Möt upp oss klockan 18:00 för en marsch som ska gå i ljusets tecken. En marsch som vill hedra de som inte finns med oss längre, men också som vill verka för att inte fler ska lämna oss.

Ett ljus för våra änglar.









torsdag 28 augusti 2014

Intressant

I dag har varit en riktig slöardag förutom ett besök hos pappa som hastigast och lite målning på förrådet som nu är klart.

E ä fortfarande hemma och mådde hyfsat nu förutom en förkylning som var lite jobbig för henne. På söndag tar vi nya tag och försöker ses här hos mig för att reda ut hennes ekonomi. De ska bli trevligt att träffa henne! Hoppas att hon ser ut också att må bättre än sist för då var hon inte i topp och det märktes att hon har mått dåligt ett längre tag. När jag ser på henne hur det är ställt inombords så brister mitt hjärta och jag vill bara krama om E och ta över hennes ångest i stället för att hon ska bära den.

Vad tror ni om följande läsning? Jag tycker att det var intressant men lite tröttsamt att läsa allting på engelska. 
Delar med mig av det till er läsare:

http://www.spiritscienceandmetaphysics.com/does-the-soul-exist-this-ends-the-debate/






onsdag 27 augusti 2014

Målning

I går kväll kom vi oss äntligen till att måla förrådet. Det har ju varit så dåligt väder att det inte har gått att få det gjort. De höga höjderna lät jag bli att ge mig på och var assistent åt A som fick kliva upp på stegen för att ta nocken. 
Jag är höjdrädd numera och blir alldeles yr om jag försöker ta mig upp på en stege. Förr när jag var yngre förekom det aldrig höjdrädsla men man har väl blivit fjantig med åren.

Känner mig väldigt trött nu för tiden och är tvungen att ta en tupplur om dagarna. I dag likaså! Det är skönt att jag inte har några problem att somna på soffan en stund. Det är kanske dags för lite järn igen....eller att ta sig ett järn ;-)
Well well - ett kort på någon som målar ;-) 


Foto: I målartagen :)

Pappa

Pappa ringde i går och sade att han tycker att jag har hållit mig osynlig på slutet och till en viss del så har jag nog gjort det.
I dag så tog jag mig dock i kragen och åkte förbi honom med en bit hemgjord äppelpaj och vaniljsås.

Han låg i sängen vilket han oftast gör nu för tiden! Endera ligger han eller så sitter han och ser på tv och mer än så har han inte att göra. 
I dag upplevde jag honom som aningens deprimerad och han uttryckte sig som så att han äter ensidig kost ( där håller jag med honom till fullo ) och att han är ständigt trött. 

Han hade funderat på att åka ut till stugan! Men vad skulle han göra där sade han? Sitta och stirra rakt ut i tomma intet? Det märks tydligt att han känner sig ensam och han berättade att han känner sig glad över att min bror har varit där så gott som varje dag under sin semester.

Jag har haft lite svårt att besöka pappa på slutet! Dels på grund av att jag upplever honom som lättretlig och tvär där han kommer med elaka kommentarer och dels för att jag blir så smärtsamt påmind om mamma varje gång jag går in i huset. Det gör för ont helt enkelt!

I dag var inget undantag och jag grät en skvätt igen när jag såg mammas grejer i hennes sovrum. Det där förbannade rummet drar mig till sig fastän jag vet att det gör mig ledsen. Det är lite som att både vilja och inte vilja se allting. 

Tids nog så måste vi väl ta itu med hennes grejer men ännu är det för nära in på och det är inget som någon av oss vill ta på sig. För min bror är rummet en plats som han vill ska stå orört tillsvidare, som för att hedra mamma eller något sådant.

Apropå pappas trötthet så sade jag till honom att han måste ta upp det med sin läkare men han svarade mig att det har han gjort och att det är hans cancer som gör honom så trött.
Jag är tyvärr rädd att hans sjukdom ska eskalera fort och att han inom en snar framtid går samma väg som mamma. 





tisdag 26 augusti 2014

Paradiset

Har till slut funnit vårt kommande paradis ( hoppas jag ) där vi kan tillbringa vår semester i jul och nyår. Det första alternativet vi tänkte bo på kändes i slutändan inte så bra då de inte hade något område runt poolen att ligga vid. 
Detta typ av pensionat däremot har det och lite till och verkar jättetrevliga när man är i kontakt med dem. Det ska bli så härligt att åka i väg med kära bror och strunta i allt vad jul heter detta år. 

Kanske känns det bättre nästa år men jag har de sista åren inte känt speciellt för den högtiden. Visst är det mysigt med adventstakar och julgranar och den goda maten men jag kan lika gärna vara utan det också. Det kanske blir en tradition att åka bort över julen men då blir väl inte mina döttrar speciellt glada. 
Om de inte följer med ;-)

E är hemma nu! Jag talade med henne i förmiddags och hon var förkyld så hon skulle ta det lugnt i dag. Hon berättade lite om den som ogillar henne på boendet och det är ju så att personalen gör vad de kan för att få till hela situationen men det är nog inte så lätt med någon som har det funktionshindret, som denna person har. 

Jag sade i alla fall till E att om det blir för jobbigt så är hon välkommen att bo hemma till dess det löser sig med en annan lägenhet för henne. Vi har ju ett extra rum som mitt barnbarn brukar sova i som hon kan använda. 
Hon är säkert även välkommen till sin pappa eller syster för att sova om det krisar. De liksom mig vill ju Es bästa!

Jag skulle verkligen behöva klippa luggen nu! Stod i spegeln härom dagen med saxen i näven men fegade ur i sista stund. Kanske lika bra det för jag är urdålig på att klippa rakt och hade säkert strulat till det så att jag inte hade kunnat visa mig ute på minst en månad. 
Det känns liksom onödigt med en klipptid hos en frisör när det bara är luggen jag vill kapa. Före detta svägerskan skulle kunna hjälpa mig framöver. Hoppas bara att det blir snart för jag blir galen när luggen hänger ned i ögonen på mig. Använder diadem ibland men det ramlar bara av...

Här är stället vi har bokat:




måndag 25 augusti 2014

Utskrivning

Det lät som på E att hon tänker skriva ut sig i dag men jag vet inte säkert hur det blir. Jag kan ju tycka att det är bäst att hon är i sin hemmiljö men när hon mår så dåligt att hon är rädd för vad hon ska ta sig till så är psyket ett bättre alternativ.
Hon har vågen i dag men jag vet inte om hon for eftersom vädret har varit så dåligt och det spöregnade i förmiddags. 

Fick höra att det kan vara bland annat två anledningar till att min dotter inte längre vill bo kvar där hon är. En anledning är att de går igenom hennes väska när hon har varit i väg någonstans ( bara om hon mår dåligt ) och en annan anledning är att det är en annan brukare på boendet, som har ett ont öga till E. 
Jag förstår varför hon vill flytta då det absolut inte är roligt att känna sig illa omtyckt av någon och de bor ju rätt så tajta där. I samma korridor och allt!

Jag tycker även att personalen gör rätt som går igenom Es väska med tanke på att de är rädda att hon ska göra sig illa med något som hon har införskaffat. Det handlar ju om Es bästa!

Det kan ta tid innan hon får ett annat boende. Det finns några alternativ att ställa sig i kö på men det är viktigt att det blir rätt. Helst personal i samma hus som dessutom jobbar natt för så länge som E är självdestruktiv och har en sådan jobbig ångest så är det ett måste. 
Krisar det och E absolut inte längre vill vara kvar på sitt boende på grund av omständigheterna så är hon alltid välkommen hem igen. Men det vill hon nog inte! 

Det blev ingen morgonpromenad i dag heller! Regnet öste som sagt var ned och jag har inga stövlar och ett regnställ som inte håller riktigt tätt längre. Måste införskaffa nytt snarast! 

Tänk om det fanns en trappa upp till himlen så att jag kunde hälsa på mamma. Det vore väl något ;-)



söndag 24 augusti 2014

Trött

Två nätter på raken har Vicky väckt mig om och om igen genom att vara orolig. Natten mot i går kan det ha varit ett anfall som utlöste det eftersom hon brukar bli orolig efter dem ( men jag sov ju fram till oron så jag vet inte säkert ). Natten mot i dag tror jag att det var hennes analsäckar som spökade. Hon har problem mellan varven och fortsätter det så får jag åka med henne till veterinären.

Har haft mitt barnbarn här och vi hade det mysigt tillsammans som vanligt. Hon är otroligt lättsam och när jag frågade henne i telefonen om hon ville komma hit och sova så svarade hon mig: Självklart vill jag det! Jag tror nog att det är hennes mamma som brukar uttrycka sig så och att tösen har tagit efter.

Vi hade det mysigt med lite godis och ostbollar framför teven efter middagen och bad. Vid sju var det dags att hoppa i säng och höra saga. Halv åtta sov flickan! 

E är kvar på psyket och vi hade försökt pratat om att ses i dag i stället men hon är alltså inte anträffbar. Detta är verkligen jobbigt för inte bara E utan även för mig som mamma. Jag plågas mycket av att hon mår dåligt och av att jag inte kan hjälpa henne och att inget för övrigt tycks vara till hjälp för flickan. 

Tänk om hon aldrig blir frisk utan kommer att må så här år ut och år in även i fortsättningen? Jag har alltid haft den inställningen att hon blir frisk inom sinom tid, men det finns dem som säger att hon kanske aldrig blir det. Hur ska då E orka vidare i sitt liv? Hur ska jag orka vidare med att ständigt oroa mig för henne ( det går inte bara att släppa tankarna på någon som man älskar så mycket som jag älskar E och hennes syster )? 

Det FINNS gånger då jag önskar att jag kunde radera bort allting ur mitt huvud och ur mitt hjärta just för att jag kan känna det som att jag håller på att drunkna av denna sorg och oro över att min dotter är självdestruktiv och faktiskt kan ta sitt liv. 

Tydligen så är det inte så vanligt att de som är självdestruktiva gör det men E har visat prov på att vilja och varit nära att dö, så faktum är att det visst kan hända henne.
Jag känner henne ganska så bra och tvivlar inte en sekund på att hon kan ännu en gång göra allvar av det om hon fortsätter att må så här dåligt.

Nu har jag inte varit ute och gått på flera dagar! Inte en meter har det blivit på grund av vädret och på grund av att jag har varit så trött.
Förhoppningsvis nya tag i morgon med nya krafter och förhoppningsvis en natt med sömn där ingen Vicky har stört den.

I morse när jag vaknade så kände jag en doft! En doft som mamma luktade. Oscar de la renta deon som hon använde på slutet. Jag måste ha drömt om henne och att doften var så verklig i drömmen att när jag vaknade så kändes den real.



Foto: ♥ 

fredag 22 augusti 2014

Psyket!

Jag anade redan när jag talade med min dotter tidigare i dag att hon skulle kunna läggas in igen på psyket. Mycket riktigt så när jag ringde i kväll svarade hon ej på telefonsamtalet eller på mitt sms. Först senare då hon berättade att hon är inlagd igen. 

Det har liksom blivit mer vanligt att hon är där än hemma hos sig och det är förjävligt. Tanken var ju att hon skulle bli bättre av att behandlas på Vågen men det skrivs ju bara ut mediciner som byts ut allt eftersom de tabletter hon har inte " löser " hennes självdestruktivitet samt ångesten.
Det har ju bara blivit sämre med henne och jag undrar varför... 

Det gör mig så ledsen att hon ska leva ett sådant liv där ångesten dominerar hennes vardag och tvingar henne till att läggas in. Ibland på frivillig basis ibland under " tvång ". Oavsett vad så är det fruktansvärt tråkigt att E inte blir bättre.



Inställd träff

Fick ett sms ifrån E där hon skrev att hon inte mådde bra och därför inte orkade komma till mig. Ringde då upp henne och dels hade hon vaknat redan vid fem i morse och dels hade hon ångest. 
Lilla fina E som ska ha det så där!! 

Skrapade lite färg på ute förrådet men nådde inte hela  vägen upp och har inte någon stege så avslutade jobbet. Bräderna är ju ruttna på sina ställen så egentligen skulle de behöva bytas ut men jag har inte råd att köpa några och jag vet inte om föreningen står för den biten. Hann inte börja på att måla innan regnet kom och sedan har jag bara sysslat här inne med tvätt och andra tråkiga saker. 

Någon eller några av tikarna hade pinkat i sovrummet endera i natt eller i morse. Det hör verkligen till ovanligheten nu för tiden så jag blev ganska paff. Skurade då alla golv också när jag ändå var i farten men förbaskade jyckar säger jag bara.

Har korkat upp en liten hutt så här på fredagseftermiddagen och ska snart börja med middagen. Jag skippade promenaden i dag men om någon månad blir det att börja på gym.Utöver de långa promenaderna. 
Fann ett billigt gym i stan som jag tror kan vara bra.

Lägger in en bild på den nya familjemedlemmen hos J och mitt barnbarn och avslutar inlägget med en skål till er alla läsare. Trevlig helg!




Fem veckor av saknad

I dag är det fem veckor sedan mamma dog och saknaden är enorm. Som vågor kommer sorgen över mig och tomheten i bröstet gör sig påmind. 

Jag kan fortfarande inte förstå att det gick så fort från det att hon blev inlagd på lasarettet till det att hon somnade in. Tre veckor och en dag!! 
Men hennes njure var ju så dålig och benen var så svullna av dels cancern i lymfkörtlarna.
Det som har hjälpt mig igenom de här fem veckorna är mina långa promenader där jag har gråtit och ventilerat mina tankar. All tid som jag dessutom har tillbringat vid datorn planerande vår resa till Thailand har även det hjälpt mig att inte klappa ihop av sorg. Jag har helt enkelt fått annat att tänka på och se fram mot. Det är samma för min bror berättade han.

E kommer hit i dag! Det blir nog bara att greja på med hennes ekonomi och gå igenom det där och sedan far hon förmodligen hem igen. Min bror kunde skjutsa henne! Jag är glad över att hon har varit hemma i sitt eget boende nu i en vecka och inte har behövt läggas in. En dag i taget! Vet fortfarande inte vad för medicin hon äter och är förvånad över hennes reaktion på att inte vilja berätta. 

Hon har tidigare varit så öppen gentemot mig i det där och då har hon ätit olika sorter under många år. Orkar hur som helst inte bry mig just nu utan gläds åt att hon är hemma, som sagt var.

Hennes syster och mitt barnbarn har skaffat sig en liten söt kattunge. I går var de och hämtade kisse! Bättre det än med smådjur som bara dör om de tex inte får i sig tillräckligt med c vitaminer och med en livslängd på inte så många år. 

Mammas favoritlåt:




torsdag 21 augusti 2014

En kamp

Jag läste i dag något som en tjej hade skrivit som kämpar för att klara sig från att skada sig själv efter år av självdestruktivitet. 
Det ÄR en kamp för dem alla som försöker sluta eftersom det blir ett slags beroende att skada sig på olika sätt när ångesten är som jobbigast. 

Min dotter kämpar tappert hon med och jag är säker på att hon ångrar att hon en gång i tiden fick den där iden att testa att skära sig. Hur den kom till henne vet jag inte men hon var inte mer än sjutton år då jag fick vetskap om att hon var självdestruktiv. Då hade hon hållit på ett bra tag innan utan att jag hade förstått vad som var fel.

Ingen VILL skada sig det kan jag sätta hundra spänn på men de mår så förbannat dåligt att de inte vet någon annan utväg. Därför är det bra om de kan få gå i terapi och lära sig hantera det där jobbiga på andra sätt. Till exempel i DBT ( dialektisk beteendeterapi ) Precis som flickan i nedanstående artikel skriver om att hon har gjort. 

All heder och kram till dig Johanna som kämpar och gör det så bra. All heder till alla ni övriga tjejer och för all del killar med, som försöker att sluta med sitt självskadebeteende.

Framför allt - all heder till min älskade flicka som jag vet vill må bra och som fightas varje dag med sin ångest.

Många många kramar från mig!

Här är länken till Johannas inlägg i SHEDOS blogg:

http://shedoblogg.blogspot.se/2014/08/det-svara-i-att-sta-ut.html?spref=fb










onsdag 20 augusti 2014

Sweet Memories

Gick en mil i dag med Baltazar och halvvägs runt så började det att spöregna. Inte hade jag regnkläder på mig heller men det var uppfriskande och ändå skönt. 
Jag känner ingen större sorg över att sommaren är över utan för första gången så ser jag fram mot hösten. Vill liksom bara att tiden går så att sorgen efter mamma blir lindrigare.

I vinter har vi ju dessutom resan att se fram mot och både jag och min bror längtar fruktansvärt mycket till dess att vi ska åka. Vi kommer även att låta oss visas runt i Rayong och se de bostäder som är till salu. 
Främst lägenheter är aktuella för framtida boenden och det kan vara kul att se hur det ser ut i områdena där de ligger. 

E skulle till Vågen i dag och är hemma ännu så länge. Hoppas att hon inte behöver läggas in igen på ett tag eller allra helst aldrig mer, så klart.

Pappa strålades i dag med och har legat mest hela tiden både före och förmodligen efter. Hemtjänsten var där på förmiddagen berättade min bror. Det var premiär för dem! Hoppas att pappa blev nöjd men det vore väl tusan annars. 

I morgon ska jag och min bror åka ut till stugan och städa. Jag gissar på att det är ganska stökigt och smutsigt där nu.

Tog på mig en tröja i dag som mamma har stickat till mig. Jag har flera stycken som hon har gjort! Den luktade lite som mamma och det blev riktigt sorgligt där ett tag, med många fina minnen.














tisdag 19 augusti 2014

Märkligt

I går kväll åkte jag till flygplatsen och hämtade min dotter som har varit i den stora staden i en veckas tid. Skjutsade henne sedan hem till sig och när jag där efter var på väg hem till mig så hände en märklig sak.

Jag satt där i godan ro lyssnandes på radion samtidigt som jag tänkte på mamma, det vita arkivet och allt det där. Plötsligt så slår radion av och cd spelaren kör i gång i stället. Samtidigt som jag fick värsta gåshuden! 
Endera så var det något spooky över det hela eller så krånglar det tekniska. Hade varit intressant att veta vad det handlade om!

I dag tar jag det bara lugnt då det ändå är så dåligt väder ute. Men min bror kommer snart så att vi kan gå igenom lite saker tillsammans.

Pappa ringde och var på väg till stan då han skulle stråla knät i dag igen och hade blivit varnad för att det kan göra riktigt ont efter dagens behandling. Den skulle tydligen vara extra tuff! Han har fått en massa morfin utskrivet som min bror hämtade ut till honom i går men har ändå ont och kan knappt röra sig. 
För att vara nära sjukhuset ifall han råkar ramla igen så valde han att åka in till stan och huset. Klokt tänkt!

E hade mailat enhetschefen på boendet i går morse angående flytt till servicelägenhet och chefen skulle höra sig för. 
Det mail jag själv sände till en person inom kommunen hamnade tydligen inte rätt utan hos en man som har hand om missbruk. 

Hoppas att det ordnar sig fort för E!



måndag 18 augusti 2014

Vemod

Jag har under flera år tittat på en serie på tv som är en riktig långkörare. Det var mamma som introducerade mig i serien och på den vägen är det. 
Jag har nästan aldrig missat ett avsnitt av Hem till gården som det heter och gångerna är många när jag och mamma har diskuterat ett avsnitt. 

I dag körde programmet i gång igen efter sommaruppehållet och för första gången någonsin satt inte min älskade mamma och tittade på det. Det kändes onekligen sorgligt och vemodigt att se avsnittet och tankarna var hos mamma under större delen av timmen. 

När de ringde från Axlagården och berättade att mamma hade dött så frågade sköterskan mig om jag visste om ifall hon hade skrivit det så kallade vita arkivet. Vilket mamma inte hade! Det är en grej som underlättar för de efterlevande och i dag har jag själv suttit och skrivit ett sådant. 

Det kändes makabert att göra det då jag är relativt ung ännu, fullt frisk och livs levande men för flickornas skull är det nog bra. Jag KAN ju avlida i en olycka, jag kan ju hastigt insjukna och kola vippa och då har tjejerna det vita arkivet att ta hjälp av. 

Där har jag skrivit ned hur jag vill ha min begravning, om jag vill kremeras eller jordfästas, vilken slags kista jag vill ha och så vidare.

Nu har jag och min bror även bokat boende i Thailand samt transfer. Vi funderar också på att låta en mäklare som vi har haft kontakt med visa oss ett par tre lägenheter i Rayong. För framtida köp! Så att man får ett hum om hur det ser ut i områdena, lägenheterna m,m. Nu skiljer det sig så klart mellan de flesta men ändå....

Här kommer en låt som mamma tyckte mycket om och jag förstår henne för det gör jag med.




söndag 17 augusti 2014

Jag älskar dig

Mitt fina fina barnbarn och jag har haft det så mysigt ihop och i dag har hon varit jättego. Vi satt och käkade när hon flera gånger klev upp från sin plats, kramade om mig och sade att hon älskar mig.

Likaså när vi satt i soffan! Då skulle hon upp i famnen hela tiden och berättade för mig att hon hade saknat mig. 
När hennes morfar hämtade henne så protesterade hon med orden att hon aldrig får träffa mig mer.

Grejen är att jag har ju inte haft tid eller ork i samma utsträckning som tidigare till att umgås med flickan så mycket som jag gjorde förut. 
Men när jag märker hon hon har saknat mig så känner jag att jag måste och för den delen vill träffa henne oftare.

Nu torde det inte bli lika mycket att göra då mamma inte längre är i livet och pappas hemtjänst kör i gång till veckan. Det blir väl att handla åt honom och städa ute i stugan men tvätt och städ kommer alltså hemtjänsten att göra hädanefter.

I dag smsade E mig och berättade att hon funderar på att flytta från sitt boende. Hon vill bo i en egen lägenhet! Kanske en servicelägenhet av typen trapphusmodell där de har sin egen lägenhet men personal är i en egen lägenhet i samma hus eller ett annat hus i området. Så har jag i alla fall tolkat det som att det fungerar.

Jag lovade henne att kolla upp det där och har redan nu sänt en man på kommunen ett mail angående detta.
Så får vi se vad som händer! Det är säkert kö men då får vi se till att ställa henne i den kön. Es kompis bor i något liknande och det vore toppen om E kunde få bo i samma område.

Har suttit och kollat upp boenden i Thailand i dag med. Det är otroligt vad folk har bokat redan! Det verkar inte vara det lättaste att få tag i något vettigt till ett bra pris där det är två sovrum alternativt varsitt dubbelrum nära strand, med pool, lugnt område utan trafik, ac osv.

I morgon eftermiddag kommer E hit! Vi ska sätta oss ned och gå igenom hennes ekonomi och skriva några rader till tingsrätten som ska vara inkommet till veckan.




lördag 16 augusti 2014

Veterinären

E ringde i dag och var bekymrad över hennes systers andra marsvin som hon passar nu medan J är i den stora staden på semester. 
Marsvinet hade inte velat äta och dricka på ett par dagar och kunde inte gå. 
Vi for med Dolly till veterinären men hon var för sjuk och fick en spruta för att somna in. 

Troligen så var det något neurologiskt eller virus och E skulle fara hem för att byta i sina marsvins burar, skura golvet i sin lägenhet och på alla sätt och vis sanera för att i möjliga mån undvika att hennes egna marsvin har blivit smittade. 

Har nu lillan hos mig som har haft en myskväll med sina utlovade popcorn och en Barbiefilm på datorn. Världens goaste unge! Hon ligger nu i sin säng och låtsas läsa ur Emil i Lönneberga boken som jag redan har läst för henne i kväll. 

Foto: Popcorn and Barbie before bedtime ;-)


fredag 15 augusti 2014

Strålning

Efter min promenad på en mil så for jag en sväng till pappa och handlade åt honom. 
Han såg trött ut och berättade för mig att på måndag och tisdag ( till att börja med ) ska de stråla hans knä. 

Hans läkare som för övrigt även var mammas hade blivit förvånad att röntgenläkaren ( antar jag att det var ) ej hade sett på plåtarna de metastaser som hade uppkommit i pappas knä. 
Det är väl hon som har ordnat så att strålningen kommer i gång så fort efter att hon och pappa fick vetskap om dem. Det är ju bara några dagar sedan men det var i juni när han låg inlagd som röntgen gjordes.

Jag och min bror har nu bokat flygresan till Thailand och kommer att bli borta i tre veckor. Boendet har vi inte fixat ännu men har några eventuella lägenheter alternativt radhus på gång. 

Pratade med E i dag och hon hade varit på Vågen. Hennes samtalskontakt har återkommit från sin semester men det var tal om att kontakten inte skulle fortsätta på Vågen. Däremot så kommer hon att fortsättningsvis jobba med E och vi får se vad det blir av det hela.

I morgon kommer lillan hit! Det känns som att det är ett tag sedan vi sågs då jag inte riktigt har haft orken över till flickan. 
Hon är så lättsam så det är inte där problemet är utan snarare att jag är mentalt slut av allting som har varit och är. Sorgen har sin tid även den!



Som en liten fågel

Det som slog mig i går när vi besökte E var att hon såg verkligen inte ut att må så bra. Jag hade ju inte sett henne på ett tag och mitt hjärta snörptes ihop av ledsenhet över att se henne i det skicket. Jag tycker att hon såg ut som en skör liten fågel och upplevde henne som väldigt deprimerad. 

Jag vet inte om det är medicinen som hon nu äter som påverkar henne eller om det bara är det allmänna måendet. Ont gör det i alla fall att se henne må så där dåligt. 
Ändå antar jag att det är något bättre nu genom att hon är utskriven från psykiatrin men hur ska det då ha varit innan...

I dag är det fyra veckor sedan mamma gick bort och jag saknar henne så mycket. Hon finns i mina tankar nästan jämt.

När mamma hade hamnat på Axlagården så klagade hon på den kudde hon hade i sin säng och bad mig och min bror att åka och köpa henne en ny.
Sagt och gjort - vi for till en butik i stan och fann en tempur kudde till henne. Den var ruskigt dyr men hon älskade kudden från första stund och var värd det bästa. 
När min bror tog kudden, satte på örngott på den och bankade till kudden för att platta till allting, så skrattade mamma så gott åt hans iver över att få till det så bra som möjligt för henne. 
Det bär jag med mig....

Min bror hämtade kudden på Axlagården efter mammas död och har den nu i sin säng med hennes tvättade örngott. Ett fint minne av mamma!

En låt tillägnad vår finaste mamma!




torsdag 14 augusti 2014

Thailand

Nu är det klart att min bror får ledigt så vi kommer att sätta oss under morgon dagen för att titta på boenden och flyg till Thailand.
Minst två veckors semester blir det har vi bestämt då vi vill stanna i Bangkok någon dag eller två. 
Jag har hört att det är rätt drygt med fler dagar så det får nog räcka med max två dagar i den stora staden.

Yes fy tusan vad skönt det ska bli att åka bort över julen. Jag ser verkligen fram mot det och jag har kollat med flickornas pappa om han var ledig på julafton. Det var han så då har de ju någon att fira med. Känns bra att veta!

Epilepsi

Det blev en mil i dag med men benen är trötta och orkeslösa så det går inte så fort. Hoppas orken kommer igång snart!

I natt hade Vicky ett epileptiskt anfall igen! Det fjärde eller femte totalt men det har gått långt mellan gångerna. Ett år mellan de första två eller tre! Sedan fyra månader mellan två anfall och nu tre månader mellan det förra och det hon hade i natt. 
Känns inte bra att de kommer tätare och tätare men de varar inte så länge. Själva anfallet är ungefär i tre till fem minuter men sedan är hon orolig och darrar ett bra tag efteråt.

Känner mig lite trött nu i ärlighetens namn men ska roa mig med att skrapa gammal färg på uthuset som sedan ska målas om. Ytterdörren behöver också få sig ny färg men jag är inte så sugen på att måla det. 
Gjorde ett försök hemma hos föräldrarna för en tid sedan och blev verkligen inte nöjd. 

Pratade med barnbarnet för en stund sedan och hon utbrast JAAA när jag sa att hon skulle komma till mig på lördag och att vi då kunde ha myspys med popcorn. Den lilla donnan älskar nämligen popcorn ;-)

I kväll blir det att besöka E som jag nämnde i gårdagens inlägg. Hon skrevs ut från psyket i går och jag kan bara hoppas att hon mår så pass bra nu att hon blir hemma ett tag. 
Har tappat räkningen på hur många gånger hon har varit inlagd i sommar.Tragiskt!






onsdag 13 augusti 2014

Metastaser

Nu har vi fått veta varför pappa har så ont i sitt ena knä. De fann flera metastaser i det!
Röntgen gjordes då han låg inlagd för ca 1,5 månad sedan men de hade inte upptäckt tumörerna förrän nu. Klantskallar!

Det bådar inte gott att han har metastaser överallt men är ändå bra att han ska få medverka i studien som kör i gång i slutet på denna månad. Cellgifterna kommer förstås att ta knäcken på honom men han har inget att förlora på behandlingen. 
Cytostatika i kombination med hormonbehandling är vad som står på agendan vad jag har förstått. 

Det enda som förvånar mig är att enligt intervjun som gjordes med den ansvarige läkaren så ska de som medverkar vara i hyfsat god kondition i övrigt. Kan jag inte påstå att pappa är...

Han ska nu stråla metastaserna i sitt knä och hur de exakt gör kunde han inte säga. Men det är bra att det blir gjort.
Till veckan ska hemtjänsten komma igång hemma hos honom och i dag hade pappa och min bror ett möte med dem angående detta.

Glömde mobilen i bilen under 45 minuter medan jag var hos pappa i huset och hjälpte till med lite pyssel. När jag kommer ut och hämtar telefonen så såg jag att jag hade nio!!! missade samtal. 

Alla från E, J och deras pappa! När jag ringde upp dem så visade det sig att det ena marsvinet som J och mitt barnbarn rår om hade blivit sjuk och låg och flämtade orörlig i buren.

Jag sade åt deras pappa att fara med marsvinet till veterinären.
Han hade velat att E följde med i så fall eftersom hennes syster är bortrest. Men E är ju fortfarande inskriven på psyket så det gick inte.
Då bad han mig i stället men jag kunde inte heller, så det slutade med att han och vårt barnbarn for själva.
Hur som helst så dog Doris i bilen på väg till veterinären.

Mitt barnbarns första möte med döden hos ett älskat husdjur. Nu hoppas jag att de ger den en begravning som mitt flickan kan få medverka i. Det är viktigt anser jag!


En bättre dag

I dag känns det bättre och jag startade morgonen med en promenad på 11,24 km med Troy i ett skönt väder.
Jag antar att det kommer att vara så här en tid med någon dag som är dålig för att nästa dag vara bättre.

Eventuellt så ska vi ses hos E i morgon eftermiddag för att gå igenom det här med hennes räkningar, ekonomin och god manskapet. Det enda som jag inte gillar med det där är att överförmyndarnämnden brukar vilja ha in en årssammanställning och det är inte så enkelt. 

Förra omgången för flera år sedan så begärde de in alla kvitton från Es alla köp hon hade gjort genom det gångna året. Helt omöjligt! Till slut så lät de allting bero! Hon hade ju inga kvitton och jag kunde inget göra för att bekräfta hennes köp.

Har kollat lite mer på boenden i Thailand över julen och det finns en del att välja mellan. Men det är bra pris som gäller och varsitt sovrum med ac och närhet till strand är ett plus. 

Kolla in dotterns tattoo! Rätt cool måste jag säga men om jag tatuerar mig så kommer det att bli en bild på Troy. Ingen godisskalle, döskalle eller vad de nu kallas i alla fall, haha!




tisdag 12 augusti 2014

Ångest

I dag har jag haft en jobbig dag! Det känns som att någon ska strypa mig och det är tungt att andas. Jag vet ju att det beror på mammas död, Es dåliga mående och oron för pappa. Men det är lik förbannat urjobbigt och jag hatar känslan inom mig. 
Det är förresten inte så ofta som jag har så här men när det har hänt något med E så har det blivit jobbigt. Nu är det ju allting på en och samma gång som gör det tungt.

Har inte orkat göra ett dyft i dag mer än att slänga blommorna som har stått ute på gården. Annars så har jag suttit vid datorn precis hela dagen och kollat billiga flyg och boenden i Thailand. Min flykt just nu!

E hörde av sig och hade lite krångel med en faktura som skulle ha varit betald den sjätte augusti. Dels har hon ju varit inlagd och dels så hade hon inga pengar så jag har betalat räkningen nu åt henne. 
Hon skulle eventuellt skriva ut sig själv snart trodde hon och då ska jag och min bror åka hem till henne, sätta oss ned och prata igenom god manskapet med E. Hur vi ska lägga upp allting!

J messade från Stockholm och var på väg till en tatuerare för att göra en godisskalle. Kanske inte precis vad jag skulle ha valt som motiv men det ska bli intressant att se slutresultatet, som hon skulle sända mig senare.

I morgon ska jag och min bror hjälpas åt på tomten hos pappa. Klippa gräset, rensa plattorna och städa lite i huset. Brodern lovade att hänga undan mammas jackor så att jag slipper se dem.





 

En dag i sänder

Pratade med pappa i morse och han mår lika dåligt som mig över förlusten efter mamma. Om inte mer förstås efter att alltid ha haft henne vid sin sida. 
Nu står han där helt själv!

Jag förstår hans sorg och delar den med honom och det gör ont i mig att han ska sitta ensam dagarna i ända. Så tyst och tomt det blir för honom! 

Hade lovat att städa hemma i huset men har ingen ork att göra det. Ingen lust heller! Att gå in genom dörren och se mammas jackor hänga i hallen och hennes skor stå på skostället är nog för att jag numera vill vända om och ge mig hem igen. Min sorg och ångest blir för stor helt enkelt och det blir nog att plocka bort det där snart. Hennes rum däremot vill min bror att vi lämnar orört tills vidare och det respekterar jag och kan även hålla med om.

Det enda vi kan göra med vår sorg är att ta en dag i sänder. Folk säger att det blir bättre med tiden! Just nu känns det inte som så....

Eventuellt så ordnar det sig med vår Thailandresa ändå och i slutet på denna vecka får jag nog veta hur det blir. Det hänger bara på om min bror får ledigt några dagar men det trodde han inte skulle vara några problem. Hoppas hoppas!

Har ej hört av E men hon har börjat på Vågen nu och det är ju bättre än inget. Hon trivs där och det är huvudsaken. Jag önskar att det blir ett bättre resultat för min dotter med tiden. 
Denna sommar har varit gräslig för henne och den tid hon har tillbringat på de slutna avdelningarna inom psykiatrin är mer än vad hon har varit hemma. 





söndag 10 augusti 2014

Låna pengar

Jag och min bror pratade ju ihop oss i går om att åka till Thailand tillsammans över julen eftersom han inte heller vill fira den detta år.
Jag tog på mig att höra med vår pappa om han kunde tänka sig att låna oss pengar till resan. 

Nämnde det i dag till honom men han hade ingen förståelse alls för att vi vill i väg och inte har lust att stanna hemma. Jag ska fråga honom igen men tror inte att det är okey för honom, tyvärr!

I dag har varit en hyfsad dag men framåt kvällen så började tankarna på mamma ploppa upp igen och det är som ett stort tomrum inombords. Det är mycket nu som jag sade till As mamma och pappa. 

Har inte hört av E mer än lite spel på quizen! Orkar inte höra av mig själv heller utan som jag nämnde härom dagen så tänker jag låta henne vara ifred. I morgon börjar i alla fall Vågen igen, vet jag.

I morgon åker J till Stockholm med sin kompis i en vecka. Barnbarnet ska vara hos morfar men kommer också att sova här någon natt. 

Hon fick kläder och lite saker från min kusin som har en flicka på sju år. Det blev jubel när hennes mamma plockade fram prylarna. Bland annat så fick hon en prinsessklänning och en sänghimmel. 

Bifogar kort på tösen!





lördag 9 augusti 2014

Thailand

Jag har suttit och kollat in resor och boenden i Thailand över julen men det är så dyrt att det bara är att glömma den iden. 
Grejen är att jag inte vill vara hemma över julen och kan nog i och för sig tänka mig nästan vad som helst, bara det inte är ett julfirande inkluderat. 

Jag har till och med tittat på färjeresor över julen men ännu så går det inte att se om det är någon färja som kör över jul. Som det ser ut nu så verkar de inte göra det. 

Känner mig ärligt talat deppig i dag ( jag som nästan aldrig deppar ) och allra helst så önskar jag att jag kunde blåsa ut hjärna och hjärta, så att jag varken kan tänka eller känna för en tid.

Ska verkligen försöka att lägga E åt sidan! Kan ändå inte göra något åt hennes mående och jag drunknar nästan i mina försök att vara till lags och bry mig. 
När man älskar någon så mycket som jag älskar E och hennes syster så gör man vad som helst för dem. 
Men nu måste jag tänka på mig själv innan jag går in i den berömda väggen.

Ser i alla fall fram mot middagen i kväll!





Tungrott

Har varit ute och gått en mil med Baltazar men i dag var det tungt i både ben och själ. 
Jag har ingen kraft och känner mig helt urlakad i hela kroppen.
Kämpade mig dock igenom milen och tog en sväng till huset för att ta in tidningen åt pappa och få en stund i mammas rum. Saknar henne så otroligt mycket!

Är dessutom så trött....trött på att oroa mig för min dotter, trött på att sörja hennes mående, trött på att som förälder till någon med ett självskadebeteende inte få stöd från vare sig personal på boendet, deras chef eller från psykiatrin som vårdar E. Vi mammor och pappor samt syskon glöms liksom bort i allt det här och får klara oss själva så gott det går. 

Nu är jag stark som jag har nämnt förut i andra inlägg och jag tycker mig stå stadigt på båda fötterna. Andra är kanske inte lika starka som mig och var får de hämta kraft och styrka och hjälp ifrån?!

Jag har A som jag talar med väldigt mycket! Jag kör också egenterapi genom mina promenader och joggingrundor där jag tänker väldigt mycket och för all del gråter en del med.

Som i dag...i dag grät jag floder inne hos mamma! Jag grät för att mamma är död och jag grät för att E mår så dåligt och jag grät för att jag håller på att tappa orken. Men det jävliga i allting är att jag kan inte göra mer än att ta en dag i sänder och inse att Es självdestruktiva beteende med ångesten och självmords tankarna inte verkar bli bättre ( snarare sämre ) och att mamma aldrig mer kommer tillbaka. Hon är död - kaputt!







fredag 8 augusti 2014

Medicin

Chattade lite med E i dag som berättade att hon har börjat med en ny sort medicin. Hon ville däremot inte säga vilken sort det är! 
E vet min inställning till det här med piller men jag förstår samtidigt när det kanske är ett måste för att överleva. Har bara så svårt att förstå hur vissa sorter kan få överhuvudtaget skrivas ut och för min del så handlar det också om rädsla för vad tabletterna ska göra med min dotter.

Ger de positiva förändringar hos henne så säger jag inte något om det. Men när de gör henne trött och off så känns det inte så bra. Jag kan bara hoppas på att denna medicin vilken sort det nu än må vara är till hjälp för flickan och att hon ska få må fint.

Har varit ute i stugan under eftermiddagen med min bror och möblerat om, städat lite och fixat med pappas säng. Han har dock tagit över mammas rum och säng! Känns inte så jättebra med tanke på att han blodar ned allting. Lakan, kuddar, dynor, golv....you name it! 

Dels är det en strålningsskada som ställer till det men även att han får sår på armarna av att ha skrapat upp dem gång på gång. Not nice!

Han var nöjd över gårdagen men missnöjd med sin egen insats när han läste dikten. Han blandade ihop meningarna lite, tappade något ord här och där och drog in mammas klocka i det hela och skämdes nog för det. Men vi tycker alla att det blev bra ändå! 

Till råga på allting så höll han på att falla som en fura där han stod i kyrkan snett bredvid mammas kista. Då han var klar med talet och skulle vrida på sig för att gå tillbaka till bänken. Det hade ju varit rent tragiskt om det hade hänt. Jag var snabbt uppe på benen för att försöka stötta och ta mot honom om han skulle ramla men jag inser samtidigt att jag inte hade haft en chans. Han är så tung!

I morgon ska jag, min bror och A gå ut och äta på en kinakrog. En vecka innan mamma dog så sade hon till mig och min bror att hon ville att vi skulle gå ut och käka och betala med hennes kort. Hon ville alltså bjuda oss! 
Nu tänker vi då gå ut i morgon och göra henne till viljes och vi ska förbanne mig skåla för / med mamma, where ever she is...

En låt tillägnad min älskade mamma som i kväll klockan 21.00 för precis tre veckor sedan somnade in.





torsdag 7 augusti 2014

Stämningsfull Begravning

Begravningen av mamma blev så fin och hon hade själv med all säkerhet tyckt att den blev lyckad. 
Hon hade tyckt om min mosters tal, min pappas dikt, " min " dikt som moster läste upp likväl som hon hade tyckt om valet av musik, blommorna och kistan. 

Men hon hade med all säkerhet tyckt att det är onödigt att allt ska brännas upp = bränna upp pengarna! Det var lite hennes stil och hon hade garanterat sagt något sådant med glimten i ögat. 

Det blev stämningsfullt och många tårar hos oss alla denna dag. Mamma var omtyckt av många och hade alla som ville fått komma i dag, så hade det blivit trångt i kapellet. 

Pappa bad mig ta kort och jag har gjort mitt bästa för att fånga dagen på bild men är inte riktigt nöjd med kameran. Fick några bra bilder trots det!

Maten på värdshuset var god och rostbiffen var perfekt marinerad. Nästan lika god som mammas!

E skulle tillbaka till psyket efter begravningen! Hoppas att hon får en ordentlig hjälp nu så att hon kanske kan få njuta lite ändå av denna sommar. 

Det som slår mig genom mitt engagemang i 12 Septemberföreningen är hur många som mår dåligt och hur många det är som åker in och ut på psyket utan att börja må bättre. 
Då är det väl fel någonstans! År ut och år in!

Måste förresten berätta att mina döttrar som satt hos sin mormor när hon dog sade till mig i dag att när jag hade hälsat till mamma via J om att jag önskade att jag var hos henne så hade mamma blivit orolig och försökt att skaka på sitt huvud. 
Så tydligt det var att hon inte ville att jag skulle vara där när hon dog. För sin egen skull och för min skull!
Det hade blivit för jobbigt för oss båda helt enkelt och det visste mamma om.


Begravning

Jag har inte sovit så jättebra i natt dels på grund av oro för E och dels på grund av vad som komma skall i dag.
Känner mig lite upp och nedhängd men solen skiner och As mamma skrev något fint som jag tänker bära med mig i dag: Tänk på att det bara är skalet som ligger i kistan, mamma finns runt omkring dig och hon vill inte att du ska vara ledsen. Styrkekramar till er alla, skratta med mamma hon vill det.

Vår dagstidning hade i dag lagt in minnestexten jag skickade in. Men vilka klantskallar! De hade korrigerat min text och det säger jag väl inget om men då ska de förbanne mig göra det rätt. 
De lade in sörjts ( ser ni felet?!! ) vilket jag inte ens hade skrivit i min text och de lade in att mamma blev åttio år fast jag redan hade skrivit ut det längst ned i texten. 

Nu är jag en pedant ända ut i fingerspetsarna och sådant här kan reta gallfeber på mig när jag själv uttrycker mig hyfsat bra i text och tal och väldigt sällan gör egna stavfel.

Nåja! Texten är inlagd och det är väl det viktigaste! Min mamma är nog nöjd ändå eller vad tror ni ;-)
Här kan ni i alla fall läsa den i min egen korrigering!

Under en av sommarens varmaste dagar somnade min mamma efter en lång sjukdomstid in i närvaro av sina älskade barnbarn, allt medan de pratade med sin mormor, höll hennes händer och gav henne ett fint och värdigt avslut. Hon sörjs närmast av sin man, sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Mamma föddes i Lycksele som näst yngst av fyra syskon där hon bodde fram till dess att hon träffade sin blivande make och där efter flyttade med honom till Skellefteå för att efter några år låta flyttlasset gå vidare till Umeå.
Mamma jobbade under flera år som frisör men när hon fick ryggproblem sålde hon salongen och utbildade sig sedan till förskolelärare. Ett yrke som hon älskade. Mamma kom att bli väldigt populär bland både barn och föräldrar och var otroligt påhittig och kreativ.
Många Waldorfdockor skapades av mamma, kläder syddes till barnbarnen, tröjor och koftor stickades och tavlor målades. Inget tycktes omöjligt för mamma och många är de som har fått ta del av hennes alster genom åren.
När barnbarnen föddes var lyckan stor hos mamma. Hon gav av sig själv genom åren och fanns alltid där när helst jag behövde hennes hjälp med flickorna under deras uppväxt.
I slutet på juni blev mamma sämre och lades efter en tid in på Axlagården i Umeå. Där fick hon den bästa vård som går att uppbringa, men mamma försämrades fort och den 18 juli gav hennes kropp upp i en ålder av åttio år. Till min och allas stora sorg.
Livet blir aldrig mer detsamma!



onsdag 6 augusti 2014

När det blir för mycket

Det är en otäck känsla inom en när man känner att det blir för mycket och blir rädd för hur reaktionen ska bli. Jag är rädd att jag flippar ur och börjar på att må jättedåligt om E ska fortsätta att ha det så här i sitt liv. 

Den här oro känslan, den här ständiga ovissheten och berg och dalbanan är så jobbig att leva i. Att veta att E har det så tufft inom sig att hon uttrycker att hon inte längre vill leva är överjävligt. Som mamma vill man ju att barnen ska må bra och ha ett fint liv. 
Inte ett där barnet åker in och ut på psyket hela tiden med ångest och självmordstankar. 

Jag undrar var jag ska ta vägen med min oro och sorg när jag även har mamma att sörja och pappa att oroa mig för. Det är då en himla tur att jag är så stark som jag är!
Men händer det E något så tippar jag nog över!




Morgondagen

Pappa ringde förut i dag och bad mig att läsa upp dikten ur dödsannonsen i morgon på begravningen.
Det hade jag nog kunnat göra om det inte vore för att jag inte klarar av att stå och läsa inför folk. Speciellt inte när jag kommer att gråta hela tiden.

Vi har i kväll varit och tittat på kapellet där begravningen ska vara. Det gick inte att se så mycket av insidan men vi gick runt en stund bland gravarna. Det var större än jag trodde och jag vet att pappa har köpt sin plats redan. 
Förmodligen så kommer mamma också att ha en minneslund på samma ställe som honom.

Var även in en sväng i huset för att skura toaletten och röja bort på köksbordet samt torka det. Mina fastrar och farbror kommer först att anlända dit för att sedan slå följe med pappa till kapellet. Det är ju en fördel om det ser lite städat ut i alla fall.

Jag hade tänkt dammsuga och torka golvet hos honom ( vill säga hos dem men det är ju inte så längre ) men har inte orkat göra det. 
Grät hur som helst ännu en gång när jag kom in dit. Precis allting påminner om mamma och det gör ont....riktigt ont....

Har försökt att få tag i E sedan klockan 13 utan framgång. Hon har ej svarat på mina sms eller telefonsamtal och som alltid så ringer varningsklockorna hos mig.

Förmodligen så är det inget speciellt men jag blir ändå orolig. 
Jag känner så väl igen mönstret för när hon har gjort sig något så som skurit sig eller något annat tokigt och inte vill att jag ska veta hur det är ställt, så gör hon sig oanträffbar. 

Nu har jag kanske fel denna gång men har man levt med denna oro under så många år så är det inte bara att släppa och tro att allting är bra. Det har varit så otroligt många upp och nedgångar i hennes liv. 
Bra en tid och dåligt en tid, in på psyket, ut från psyket, överdoser, MAVA,  in och sy, in och limma och så vidare.

Det kan ju bara vara så att hon är och gör något med boendet, sin kontaktperson eller ledsagare. Hoppas det!!

Lillan har varit här sedan i går och vi hade det så mysigt tillsammans. 
I dag bakade vi en sockerkaka och mums vad smeten var god, tyckte T.
Mormor med ;-)

Fick precis veta av Es syster att hon är på psyket igen! I morse sade hon att det var bra och nu är hon där. Jag blir så ledsen! Never ending story!! Stackars E! 


Foto: Det är gott med sockerkaks smet tycker Tilda

tisdag 5 augusti 2014

Tankar i natten

Jag vaknade i natt vid 02 tiden av kramp i vaden. Hade sedan lite svårt att somna om och tankarna började på att snurra. 
Obönhörligen direkt på mamma förstås! Det är mycket mamma hit och dit nu och mindre om min dotter som har sitt självskadebeteende.

Men jag orkar bara bearbeta en sak i taget och jag har inte ens orkat fundera fullt ut på hur E egentligen mår nu för tiden. 
Jag kan bara hoppas på att det är bättre!

Hur som haver så gick det upp för mig i natt att när mamma hade åkt in på onkologen så fick hon säkerligen veta att loppet var kört. Hon berättade det bara inte för oss! 
Jag förstod förstås av att se hennes tillstånd att det var dåligt och att slutet började att närma sig. 

Men vem kunde väl ana att det skulle ta tre veckor och en dag från det hon packade sin väska och tog en taxi till sjukhuset den tidiga morgonen ute i stugan, till det att hon var död?!
Jag undrar just om hon ens själv förstod att det skulle gå så fort?! 

När mamma hade lagts in på Axlagården så började den riktigt starka medicineringen av morfinpreparat. 
Det var då hon blev nästan okontaktbar och inte kunde riktigt prata och det var då jag tänkte och något jag även sade till en sköterska att mamma inte ville ha så mycket smärtstillande i rädsla för att bli konstig i huvudet.

När jag sade det till sköterskan så tittade mamma på mig med sin djupa blick. Vad hon tänkte då i det ögonblicket vet jag ej, men hon förstod nog hur jag kände det inför att hon var tvungen att få så mycket smärtstillande. 

Mamma var alltså rädd att bli konstig i huvudet men de ansåg att det inte fanns någon annan utväg än att pumpa henne full med starka smärtstillande medel. 
Tyvärr så var det den bistra sanningen men som anhörig var det så svårt att se henne bli så där annorlunda. Att märka att hon inte kunde prata och bara ville sova hela tiden.
Samtidigt som det var otroligt jobbigt att också se henne plågas av de smärtor hon hade om hon inte fick dessa preparat.

Jag var in i hennes rum igen en sväng i morse när jag var ute och gick med Troy. Det gör smärtsamt ont att återse henne prylar gång efter en annan men samtidigt så vill jag se dem. 

Pappa ringde och berättade att han hade läst dödsannonsen. Han tyckte att dikten var så fin och undrade var jag hade funnit den.

På torsdag ska vi samlas i kapellet klockan 11! Min moster ska hålla i talet och musiken. Eftersom vi inte har någon som sjunger så blir det att spela like a bridge over troubled water på skiva i stället. 
Mamma tyckte om den låten!

Jag gruvar mig vansinnigt mycket för begravningen och kände i dag att jag hade gjort vad som helst för att vara tillbaka i Turkiet. På stranden med en Strawberry Dauiqiri i handen. Tusen gånger hellre det än att sitta i ett kapell för att ta farväl av min älskade mamma. 

Men det måste göras och folk säger att det brukar kännas bättre när begravningen väl är avklarad.
Allting har väl sin tid antar jag!







När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...