söndag 28 december 2014

Äntligen

Nu äntligen så kommer jag mig för att skriva lite i min blogg. Fem dagar har passerat sedan vi anlände till Ban Chang i Thailand. Resan var fruktansvärd dryg och jag fick rejält ont i knäna av att sitta så länge samt att mina ben svällde upp vilket aldrig tidigare har inträffat. Jag märkte det när jag skulle gå och lägga mig på kvällen. Sockkanterna hade gjort djupa märken och det påminde mig om hur pappas ben såg ut efter att han hade burit sockar. Hans ben svällde upp! Ja det gjorde ju mammas också.

Trots den långa resan så är det värt varenda timme sittandes på planet och flygplatser för jag är förälskad i detta underbara land. Människorna är snälla och trevliga, klimatet precis som jag vill ha det med värme o sol o bad o maten är suveränt god.

Första dagen tillbringade vi vid poolen men vattnet var så kallt att vi sedan har varit vid stranden. Det är varmt! 50 plus i solen, 32 i skuggan och 29 i havet. Precis i min smak!

På fredag ska vi åka till Rayong!

söndag 21 december 2014

Bye bye!

Om ett par timmar ska vi hämta upp min bror för vidarefärd till flygplatsen. I förmiddags var vi och skottade bort snö på föräldrarnas gård och har bett A att kolla posten och vattna blommorna med jämna mellanrum. Så nu kan vi med gott mod åka i väg och försöka att släppa allting som har varit och utan att bekymra oss för så mycket. 

Jag har en sjuhelsikes huvudvärk i dag som vägrar släppa greppet trots Alvedon. Hoppas att den ger sig snart så att jag slipper ha ont när vi ska i väg. 

Pratade med E i förmiddags! Hon verkade må rätt så bra och bad mig att sända henne ett sms när jag har kommit fram till Thailand. Klart jag gör det! Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att hon får en härlig avkopplande jul med sin pappa och syster samt systerdotter. Att hon slipper ha ångest och jobbiga tankar i det som ska vara något trevligt och att hon framför allt slipper läggas in igen.

Jag har tappat räkningen på alla de gånger som E har blivit inlagd med eller utan sitt medgivande under det sista halvåret eller mer. Men många är de tyvärr!

Vågen ska fortsätta lite till! Två gånger i veckan några timmar varje gång. Det är ju bra det i alla fall och hon gillar ju att gå dit. 

Nu ska jag försöka koppla bort allt som är här hemma och ha tre härliga veckor med sol, bad, god mat och dryck i sällskap av min fina storebror.

Säkert kommer jag att skriva något inlägg och bjuda på några bilder eftersom det ska finnas wifi på rummet. Ni får hålla utkik!

Jag önskar er alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år!


lördag 20 december 2014

Trött!

Jag har haft en gräslig natt och vaknade vid tre tiden av någon anledning. Kunde där efter inte somna om förrän på morgon sidan då jag slumrade en stund. Känner mig ruskigt trött men får ta mig en tupplur senare i eftermiddag. Ska först ut till stugan en sväng!

Medan vi satt och åt frukost så började vi prata om att fåglarna skulle ha fått sig några talgbollar och det påminde mig om mamma och pappa. De värnade om fåglarna och såg alltid till att dem hade mat.

Saknaden efter mina föräldrar vällde över mig och det gjorde så fruktansvärt ont. Så ont att jag inte ens kan gråta riktigt!
Det blir mer som en kramp inom mig av sorgen som jag känner och herregud vad jag önskar att de vore i livet fortfarande. Men så är det inte och så blir det aldrig mer.

I natt när jag låg vaken så kändes det som att någon var på min sängkant. Jag vände mig om och tittade efter i tron att någon av hundarna var och krafsade och ville upp. 
Ingen där....men det kändes så konstigt! Precis som om någon hade satt sig ned på sängen. En gång tidigare har jag också upplevt det men då var jag nyvaken och mer som i drömmarnas värld. Dock inte denna gång! 

Min dotter är fortfarande dyngförkyld! Hon har en hög feber som i går låg på 39,5. Andra dagen med hög feber för henne! Jag är lur på att hon har åkt på influensan men hoppas verkligen inte det. Både jag och E har ju träffat henne i torsdags då begravningen var och ingen av oss vill bli sjuka. Speciellt inte jag som i morgon reser till fjärran land.

E brukar vanligtvis vaccinera sig men det hade inte blivit gjort denna gång. 
Jag har inte vaccinerat mig sedan svininfluensan härjade och inte tänker jag göra det heller. 

Stackars vovvar så hemska bollar de får av snön ;-)
Här har det kommit en del snö som ligger så tung på granarnas grenar. Men så vackert det är!


 




fredag 19 december 2014

Sanna Vänner

När jag som minst anade det så fick jag besök av mina allra äldsta och bästa vänner som hade med sig julklappar till mig. Det var verkligen glädjande!! En fin tomtepryl som den ena av dem hade gjort fick jag samt en kruka med choklad ( med den träffande texten: Fyll med något du älskar! Nu var den ju redan fylld med det jag älskar så jag slipper fylla den för denna gång ;-). Tack tjejer, ni är bäst!!

Jag var och hämtade bilen i morse och fin som sjutton är den. Det känns riktigt kul att jag slog till och fick den till ett bra pris med tanke på att den är sprillans ny. Känner mig riktigt nöjd!

Väskan är packad, biljetterna är utskrivna och mäklaren i Thailand är kontaktad. Nu är det bara att räkna ned dagarna till dess vi åker. Ett par få dagar kvar! Har dragit ut några intressanta objekt i Ban Phe och vi får se vad det blir i slutändan. OM det blir något! 

E hade varit på bio i eftermiddag och är nu utskriven. Jag skjutsade tillbaka henne till psykiatrin i går kväll för att hon skulle sova över där till i dag. Men nu är hon alltså på fri fot igen. Hoppas att det förblir så!! I alla fall över jul och nyår. Några större förhoppningar om att det är definitivt slut med hennes inläggningar har jag dock inte. Inte ännu! Men den dagen ( jag förutsätter att det blir så ) hon mår bra igen och inte längre behöver psykiatrins hjälp så ska jag fira i dagarna tre. Minst!!!

Min andra dotter är dyngförkyld och har förmodligen åkt på influensan. Hon har över 39 grader i feber! Hoppas bara att jag inte blev smittad i går när vi sågs på begravningen och lunchen. Jag verkar dra åt mig baskeluskerna i dessa tider. Något mer som oroar mig är mitt minne. Jag har sjukt sjukt dåligt minne nu för tiden! Glömmer vad vi har pratat om, glömmer planeringar, glömmer ta mig tusan allting. Men hoppas att det bara är att jag är slutkörd och att det blir bättre med tiden.

Trevlig helg till er alla!


torsdag 18 december 2014

Då var det över!

Vaknade halv sex i morse och kunde sedan inte somna om. Låg och funderade på allting! Föräldrarnas död, huset som ska tömmas, stugan som ska fattas beslut om, jag tänkte på E, på mitt barnbarn, på min vän som jag saknar kontakten med och på min förestående resa.Thailand - here we come!

Begravningen i dag var stämningsfull och fin! Vi var lagom många som kom på den och min morbror spelade upp några låtar av Evert Taube på den medtagna skivspelaren. Min moster läste upp ett par dikter och berättade också om ett samtal som hon hade haft med vår pappa under mammas begravning.

Han hade sagt till henne sådana fina saker om mig och min bror att jag blev riktigt rörd när jag fick höra det. Då grät jag för det lika mycket som jag grät av saknad och sorg. 

Min ena faster läste upp Odalmannen och hade själv med sig dikten. Den påminde starkt om när pappa stod där framme precis som jag trodde att den skulle göra. Efter begravningen gick vi alla till mammas gravplats, men jag hade varit där liksom min moster och morbror även innan och tänt ett ljus.

Nu är mamma och pappa återförenade!




  

En tung dag!

I dag är det en tung dag! I dag är det exakt två veckor sedan min älskade pappa dog, exakt fem månader sedan min underbara mamma dog och i dag är det också begravningen av vår kära far. 

Att återigen gå in i kapellet där vi satt för fyra och en halv månader sedan för att ta farväl av vår fina mamma blir en smärtsam påminnelse om när pappa stod vid kistan och läste Odalmannen. Det blir en smärtsam påminnelse om att jag nu inte har några föräldrar kvar i livet! 

Allt annat blir så litet i förhållande till den sorg jag har gått med i fem månader. Det enda som är viktigt och som har betydelse nu är min hälsa och min familj som är kvar i livet. Mina döttrar, mitt barnbarn och min bror. För att inte glömma A som har funnits där för mig i snart nio år.

Älskar er!

Det gick en gammal odalman och
sjöng på åkerjorden.
Han bar en frö korg i sin hand och
strödde mellan orden för livets
början och livets slut sin nya 
frö skörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge hur ångestfull
jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat började han att gå
Döden tänkte jag mig så.







onsdag 17 december 2014

Vilken morgon!

Åh vilken morgon! Först vaknade jag av en mardröm där jag hade fått cancer i bukspottkörteln och levern ( av alla ställen ). Där kommer nog efterdyningarna av mina föräldrars cancersjukdomar. Jag kan ju säga som så att efter ha sett deras kamp, våndor och plågor så är jag själv livrädd att insjukna någon gång i mitt liv. Jag skulle för allt i världen inte vilja plågas som de gjorde på slutet!

En timme före jag skulle vara hos läkaren kom jag underfund med att jag borde ha beställt en tid för provtagningen. 
Slänger mig på luren och lyckas få tag i en personal på vårdcentralen, som bokar in mig omedelbart på labbet. Jag skyndar mig dit med andan i halsgropen och får veta att läkaren är sjuk, haha. 

Nåja! Proverna blev gjorda! Ett EKG, blodtryck, viktkontroll ( hm....deras våg visade mer än min egen ;-) ) och ett hörseltest. Tror nog att allting var till belåtenhet förutom hörseln då. Får ta den där daten med läkaren i mitten på januari i stället.

E ville ha skjuts till affären men jag ska ändå handla i kväll så då får hon hänga med mig. Hon var på Vågen men var klar för dagen och det lät som att hon mådde rätt så bra. 

Mitt älskade barnbarn är i dag hos sin farmor då mamman hade något obligatoriskt i skolan och flickan fortfarande är sjuk.
Hon hade ingen feber i morse men har i stället fått röda prickar på kroppen. Främst på nacken och armarna! 

Tösen är tjormig med sin mamma om kvällarna och vägrar somna. Hon håller på att springa upp och ned ur sängen, ropar ideligen, står på huvudet i sängen och har sig. Somnar oftast inte förrän hennes mamma har lagt sig och ibland efter det. J håller på att bli galen och vet inte hur hon ska få bukt med flickans krångliga kvällar. Hon som alltid har somnat så bra i fyra års tid är nu som en omvänd hand.

Hos mig är det inga problem men jag vet precis vad min dotter går igenom för både hon och hennes tvillingsyster var likadana som små. De somnade alltid sent om kvällarna, busade, härjade och triggade i gång varandra. 

I går kväll var vi ut till stugan och hämtade pappas rullator och lämnade av lite prylar. Allting påminner så mycket om mina föräldrar. Alla kläder hänger kvar på olika ställen så som i badrummet, klädkammaren och garderober. Pappas morgon rock hängde på kroken och mammas klänningar likaså. Precis som om de bara är bortresta en tid!

När jag gick igenom pappas sängbordslåda så fann jag mammas dödsannons, som han hade klippt ut ur tidningen. Då kom tårarna! I morgon blir en tung dag då vi ska begrava pappa exakt två veckor efter att han dog och exakt fem månader efter mammas död. Att stå där vid hans kista i kapellet kommer att bli så vansinnigt jobbigt. Inte bara för att han är död utan också för att jag minns när han själv stod där vid mammas kista och läste upp Odalmannen.

Tänk på mig i morgon ni kära läsare!

På fredag eller lördag händer det i alla fall lite roliga saker ;-)


  

tisdag 16 december 2014

För att du är värd det!

Nu har lillan åkt hem med sin mamma efter att ha varit hos mig i två dagar. Det är bara roligt att vara barnvakt åt henne!
Hon har haft hög feber men i morse var den låg för att sedan stiga under dagen och mot kvällen har hon förmodligen uppåt 39 grader igen. Då jag kollade vid halv fem så var den på 38,4.

I morgon ska jag till läkaren för den där kontrollen. En onödig koll känns det som men lika så bra att få det gjort. Jag känner mig ju frisk som en nötkärna förutom att jag blir ganska så trött ibland. 

I övermorgon är det begravningen av pappa och jag hoppas och tror att den ska bli lika fin och värdig som mammas var. Vi blir inte så många som då hon begravdes men det gör inget. Det ska bli jäkligt skönt när den är över och vi kan gå vidare. Jag är dock lite orolig för att jag ska klappa ihop endera dag då jag på ett konstigt sätt inte har sörjt lika mycket som då mamma dog. Det är mer som att jag är avtrubbad och totalt slut i kropp och själ.

Därför är den här resan som jag och min bror har framför oss väldigt välkommen och han känner ungefär likadant som mig. Sol, bad, god mat, dryck, sevärdheter och långa promenader. Kan inte bli annat än nice!

E ska nu ha permission till och med fredag då hon skrivs ut om allting verkar bra med henne. Hon bad mig om skjuts eftersom hon skulle ta med sig ett kedjetäcke. Jag är dessvärre billös för tillfälligt så hon skulle nog ta en taxi hem. 

Det känns jätteskönt att E mest troligt blir utskriven igen och gud vad jag hoppas att hon får må bra nu. Att hon får njuta av julen och nyåret i trevlig sällskap med sin familj och kanske med dem som bor där hon bor. Det är hon så himla mycket värd!








måndag 15 december 2014

Lugn dag!

Vaknade vid 04 i morse av att sovrumsdörren small igen av blåsten då jag hade sovrumsfönstret öppet. Slumrade en stund innan det var dags att kliva upp men lillan sov till halv nio vilket var jättebra eftersom hon somnade först vid 21.30 kvällen innan.

Hon är febrig och hängig och hade vid 17 tiden i eftermiddag en temp på 39,1 och fick alvedon när hon skulle sova. Hennes mamma hade en tenta i dag som hon för övrigt klarade ( Grattis J ) och i morgon var det en redovisning av ett arbete i hennes skola. Så lillan sover över hos mig till i morgon också. 
Vi har haft det så mysigt i dag med lite popcorn, sagostund och filmtajm och bara tagit det lugnt.

Hon somnade fort i kväll och det är väl inte så konstigt med tanke på att hon är sjuk. 

E är kvar på lasarettet och visste inte när hon skulle bli utskriven. Hon är ju där på ett LPT igen!
I morgon skulle hon i alla fall på sitt jobb och frågade efter skjuts men jag har vare sig bil eller möjlighet eftersom jag är barnvakt. 







söndag 14 december 2014

En vecka

Kände av halsen i går kväll som jag skrev i mitt förra inlägg och i dag är det etter värre. Det känns som när man har bitit sig i tungan fast detta sitter långt ned i halsen. Aj aj!
Har druckit en kopp honungste och hoppas att det blir bättre under dagen. Mamma hade Bafucin i sin väska vilket jag såg när jag tömde den. Ska ändå till huset senare i dag och rensa så då får jag ta dem med mig. 

I natt drömde jag om pappa! Men jag är en sån där som aldrig kommer ihåg mina drömmar ( väldigt sällan som jag gör det ), så vad den handlade om vet jag ej. Det hänger säkert ihop med att jag i går kände mig ledsen och saknade både honom och mamma väldigt mycket. Att både besöka huset och stugan med alla minnen och saker kändes urjobbigt.

Nu är det en vecka kvar till dess jag och min bror åker till Stockholm. Vi ska sova över på Rest and fly och spendera en dag i den stora staden innan vi på måndagen 22 december flyger vidare till Thailand. Det har gått så fort sedan vi bokade resan och nu står vi snart där redo att lyfta till varmare breddgrader. Helt otroligt!

I februari sker nästa resa fast då bara till Småland till ett bröllop. Funderar även på en färjetripp framöver om jag får med mig någon vill säga.

Ibland får man tok il och i morse kom ett sådant över mig. Jag slängde mig på luren och sände min älskade E ett sms med orden: Jag vill bara säga att jag älskar dig så mycket. Min finaste flicka! 

Men så har jag ju två döttrar för att inte glömma och sände även den andra flickan ett meddelande om hur älskad hon är. Jag har lärt mig efter att ha förlorat mina föräldrar så tätt in på varandra att man aldrig kan ta något eller någon för givet. 

Att låta gruff, fjantiga gräl, osämja eller hårda ord förstöra till exempel en vänskap eller en relation är dumt. Att däremot berätta hur älskad och hur viktig en person är känns mycket mycket bättre och glädjer desto mer, kan jag lova. 

Jag sade till exempel härom dagen ett par dumma ord till en person i min vänskapskrets, men bad sedan om ursäkt. Det är viktigt att kunna säga förlåt för vad det än handlar om. Mera kärlek till folket ;-)

Lägger in några bilder var av den första bilden togs när jag vakade hos min pappa. Han hade sannerligen en fin utsikt! Lilla grå som låg så skönt på täcket i soffan fyller tolv år i februari. 

En hög ålder tyckte jag förut men så läste jag härom dagen om en papillon, som var 22 år. Såg dessutom en bild på en hanne som var arton år och nio månader. Helt fantastiskt vilka höga åldrar på de små liven!

Önskar er alla läsare en härlig tredje advent! 







lördag 13 december 2014

Trevlig kväll!

I dag har jag faktiskt bara tagit det lugnt och tog mig en tupplur under dagen efter att ha vaknat i ottan som vanligt. For en sväng till huset och plockade med mig lite saker som skulle ut till stugan och sådant som jag själv ville ha hemma hos mig. 

Har där efter haft min bror på lite förfest innan middag på restaurang. God mat som vanligt och vansinnigt trevlig servitris som jobbar där. Gav henne ganska rejält med dricks för det var hon värd. Jag hade nämligen önskat en speciellt rätt i buffén och jajamensan den hade hon sett till att den fanns med. När jag skulle resa mig upp för att hämta vatten i slutet av middagen då jag hade hostat en hel del så hörde hon det och kom med ett glas till mig. Det kallar jag service! 

Jag har som sagt haft en hemsk hosta och har ont i halsen igen. Förmodligen på grund av hostan! Min bror blev lite bekymrad med tanke på att vi snart ska resa utomlands. Men jag ska ju till läkaren på onsdag i vilket fall som helst och har jag kvar hostan då så får jag väl nämna det för honom.

Vi var ut till stugan en sväng och jösses vad mössen hade härjat där. Det var råttskit både här och där och de hade tuggat sönder tidningar och en telefonkatalog. Undra just vad de gör med bitarna? Bygger bo kanske?! Måste se till att rigga upp fällor men eftersom jag vägrar se dem fångade så måste det bli någon slags fälla där man slipper se och röra dem. 

E hade sin permis i dag men skulle tillbaka till avdelningen på kvällen. Hon hade huvudvärk och var väldigt trött! Hon berättade att hon skulle bli hämtad av sin kontaktperson under morgondagen. De skulle åka och titta på en hästshow vilket E såg fram mot.

På måndag ska vi ju ses hon och jag för att fara till mitt barnbarns dagis och titta på deras luciatåg. Lillan sade till mig i går att jag måste sitta bredvid henne då vi ska fika. Så klart jag ska ;-) 


 


fredag 12 december 2014

Stort grattis Tilia!

Det tårades i mina ögon när jag såg svenska hjältar där Tilias grundare medverkade och en tjej som hade haft ett självdestruktivt beteende berättade om sig själv. Hon mådde väldigt dåligt när Tilia kom in i bilden, men de här tjejerna såg den friska i det sjuka och var hennes räddning. Heja heja tjejer och STORT GRATTIS!!

Tilia har en filial här i Umeå! De liksom 12 Septemberrörelsen är föreningar som dessvärre behövs i dagens Sverige där många många mår dåligt. 



Dagpermis

I helgen ska E har dagpermission från psykiatrin och det är bra tycker jag att hon får komma ifrån avdelningen lite. 
Hon mådde hyfsat och var i dag på Vågen! Det som snart ska avslutas för henne, tyvärr! Det som gör henne kanske mindre mottaglig för behandlingen dbt och kbt är hennes lilla funktionshinder. Att förstå och komma ihåg! Det är vad jag har fått till mig och det känns inte kul. Jag hoppas att de inte ger upp om henne nu på grund av det.

Själv mår jag väl så där! Trött och slut som fan själv! Hostar fortfarande och deppar över föräldrarnas död. Sliter i huset och har bitvis beslutsångest över vad som ska slängas och inte slängas, hur jag ska göra med allting och så vidare. 

I dag är mina fastrars text om pappa inlagd i vår dagstidning samt ett kort på honom. Det blev jättebra! E hade sett det på lasarettet och messade mig och frågade om jag också hade sett minnestexten.

Mitt barnbarn har sovit över här i natt men är nu hos sin farmor över dagen. Jag ska ändå till huset efter lunch och fortsätta rensa. Men jag far inte dit om inte min bror är där - som det känns nu! Det blir för jobbigt då!

Trevlig helg till er alla läsare!









torsdag 11 december 2014

Kvinnor som skadar sig!

I dag läste jag något intressant som jag vill dela med mig av. Två artiklar som ni kan läsa i nedanstående länkar:

http://corren.se/nyheter/linkoping/johanna-ar-inlast-pa-rattspsyk-7587307.aspx


http://corren.se/nyheter/linkoping/kvinnor-som-skadar-sig-far-inte-ratt-hjalp-7587266.aspx



Minnestext

I dag var dödsannonsen ute i vår tidning och även den minnestext som skrevs av mig finns där. Jag har också skickat in den som min faster skrev med lite korrigering. Där skall en bild finnas med är det i alla fall tänkt. Om de inte skippar bilden! När de tar in den minnestexten har jag ingen aning om men kanske i början på nästa vecka.

Har sovit halvdåligt i natt! Låg och tänkte på allting som blir i och med att våra föräldrar nu är döda. Vad som ska hända med alla saker och ting. Huset ska säljas är både jag och min bror överens om. Stugan vill jag gärna behålla men måste då köpa ut min bror för en stor summa pengar då stugan är värd minst 2,5 miljoner. 

Den ena bilen säljer vi medan min bror vill behålla den andra lite finare bilen. Mattor, tavlor mm vill jag ska värderas av någon fackkunnig innan vi beslutar oss för vad som ska hända med det. Jag känner mig väldigt kluven just nu som till exempel i det här med stugan. Hur mycket jag än älskar den så vet jag inte om jag har råd att ha den kvar.

Det är två vägavgifter som ska betalas, en ny väg ska byggas vilket kommer att kosta varje stugägare en hel del, det är slamtömning, el, vatten, eventuellt bredband, tv avgift och boxer avgift. Det är säkert mer också som ska betalas och det tillsammans med det boende jag har nu och de utgifterna gör att det kan bli för mycket för mig. Så det är en del att fundera över och jag önskar verkligen att mina föräldrar levde, så att jag slapp fatta tunga svåra beslut. Jag vill inte behöva göra mig av med stugan men jag vill samtidigt inte bli fattig som en kyrkråtta.

I dag är det en vecka sedan pappa dog och om en vecka är det fem månader sedan mamma dog ( faktiskt på pappas begravningsdag ). Den vecka som har gått har känts overklig på något sätt men dagarna har rullat på fort konstigt nog. 

Jag lägger ut min minnestext! Den löd så här med undantag för vissa korrigeringar gjorda av mig inför detta utlägg:

Efter en lång tids sjukdom har Gösta somnat in på Axlagården, 80 år. Där fick han under de sista veckorna i sitt liv den bästa tänkbara vården av den underbara personalen. Hans närmaste är barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Gösta föddes 1934 i Skellefteå men flyttade så småningom tillsammans med sin hustru Katarina till Umeå då jobbet förde honom dit. Gösta var en mycket duktig ingenjör och jobbade under större delen av sitt liv på ABV och NCC fram till sin pension.
Gösta var en skicklig snickare och lade ned åtskilliga timmar på den sommarstuga som finns kvar inom familjen och som han tillsammans med Katarina och barnen tillbringade många somrar och vintrar i.
Gösta älskade havet, han älskade naturen och han älskade båtar. Seglatserna och platserna vi besökte var många men allting har sin tid och till slut lade han sjömanslivet på hyllan och höll sig på land.
En musiker ända ut i fingerspetsarna var Gösta. Han kunde spela gitarr, orgel, piano och dragspel. Många var de sköna sommarkvällar när vi tillsammans med släkt och vänner satt ute på altanen i stugan och hörde honom sjunga och spela någon av Evert Taubes alla visor. När han skadade handen i en fallolycka var dock spelandet över för honom.
Gösta blev så småningom sjuk i cancer men kämpade under många år mot sjukdomen och genomgick hormonbehandling, operation, strålning och medicinering. Men cancern vann över honom och bröt ned hans ork och krafter allt eftersom. När hans hustru sedan dog i juli 2014 så tappade Gösta all glädje och kämpaglöd. Fyra och en halv månader efter Katarinas död gav hans egen kropp upp och i närvaro av sin dotter och barnbarn tog han sina sista andetag.
Saknaden är enorm och sorgen efter att ha mist både Gösta och Katarina inom loppet av en mycket kort tid påverkar oss alla. Vi kommer dock att bevara våra fina minnen djupt i våra hjärtan!




onsdag 10 december 2014

Ingen förstår!

I dag har jag och min bror varit hela eftermiddagen i huset och grejat på. Jag har tömt klart mammas rum i garderoberna och byrån samt i sängbordet. I köket tömde vi skafferiet, kyl, frys och kryddskåpet. Min bror har passat på att ringa en massa samtal för att stänga ned abonnemang, kolla upp pensioner mm. Det är hur mycket som helst att ta hand om när någon dör.

Vi fick sedan besök av en ur hemtjänsten som ville överlämna en julklapp som egentligen var till pappa men eftersom han dog så hastigt så fick vi ta den i stället. En hyacint och fin choklad samt ett fint kort!

Avancerad hemsjukvård kom också förbi och överlämnade nyckeln som de hade lånat. Hon kunde inte förstå hur det kunde gå så fort att pappa dog och hade blivit mycket förvånad när hon fick höra det i går av de andra på AHS. 

Ja det är väl så att ingen förstår vad som egentligen hände även om han hade spridd cancer. Men förmodligen så fick han en blödning i hjärnan eller en propp kanske redan i fallet hemma och att den sipprade på och orsakade skadorna med minnet och armen. Fast cancern måste också ha exploderat inom honom. Vad det än var så är det sorgligt och hemskt men för honom själv så var det nog det bästa. Han led och han sörjde mammas död samt hade sina smärtor i ryggen och ingen ork kvar mot slutet. 

E är så klart kvar på lasarettet! Jag tror inte att hon kommer hem på några dagar ännu. Hoppas att det är sant att hon överlämnade tabletterna till personalen på psykiatrin som hon hade ringt och sagt till dem där hon bor. Att hon inte har dem undanstoppade i sin lägenhet trots allt. Efter att jag hade kontaktat henne så ringde hon till personalen där hon bor och berättade att hon hade tagit med sig pillren till sjukhuset och där efter givit dem till personalen som jobbar där. Jag hade tänkt att höra med dem om de har kollat med personal på avdelningen men har totalt glömt bort det i dag. 

I morgon eftermiddag kommer lillan hit för att sova över. Det känns som att det var länge sedan! 
Men jag ska en sväng till huset under ett par timmar även i morgon.

Jag fick hem en läkartid i nästa vecka som jag inte har beställt. Ett audiogram ska göras, EKG, vikt och blodtryck ska kollas. Jag ringde och frågade varför jag hade fått den tiden men det visste de inte. Kan ju i och för sig alltid vara bra att kolla upp sig och faktum är att jag hade lite vajsel med hjärtat för många år sedan efter en mykoplasma infektion. Ett EKG gjordes som läkaren inte var nöjd med och skickade en remiss till sjukhuset för vidare kontroll. Den kontrollen struntade jag i! 

Men nu ska jag allt gå dit även om jag känner mig frisk som en nötkärna!
Host medicinen som jag efterlyste har dykt upp i dag men nu hostar jag så pass lite att den inte är aktuell längre. Kan dock vara bra att ha i framtiden!

Nu är det god natt här hos mig! Det tar på att vara igång hela dagarna med bestyren i huset. 




tisdag 9 december 2014

Piller thriller!

Nu har jag fått klarhet i vad som egentligen hände i går och kan bara berömma personalen för deras beslut att inte ta ansvar för vår dotter i det läget hon befann sig i. Att se till att hon kom under vård var det bästa för henne. Eller åtminstone att de där uppe kanske har lite koll på henne. Kan man ju hoppas!

Hon har erkänt att hon har gömt undan medicinerna som hon egentligen skulle ha tagit när hon sov över hos mig och sin pappa de här fyra dygnen. 
Att hon berättade för personalen om tabletterna var jättebra, men i ett svagt tillfälle så kan hon peta i sig dem och därför måste de hittas innan E blir utskriven igen.

E säger att det bara var några stycken och att hon inte orkar säga var dem är. Dumheter säger jag då och om hon inte erkänner var de är gömda, så måste vi åka dit och leta igenom hennes lägenhet.

Jag hade inte en tanke på att min dotter skulle strula med sina tabletter och inte ta dem då hon var här. Då hade jag så klart tagit ansvar för dem och hållit noga koll på när hon tog dem. Vilket hennes pappa också hade fått göra! Men det är inte lätt då man inte är så insatt i hennes liv alla gånger att veta och inte veta vad som är bäst eller rätt.




När tar det slut?

Jag blev uppriktigt ledsen för min dotters skull i går kväll. Att hon behövde åka in igen efter nästan tre veckor hemma. Jag kollade i almanackan och på onsdag skulle det ha blivit tre veckor sedan utskrivningen. 

Det där med handräckningen som sker funderar jag lite över. I går hade E tydligen inte sagt ett ord om att hon inte ville leva men ändå så skickas polisen på henne för hämtning till psyket. Jag hade för mig att det är bara vid fara för sitt eget liv eller annans som tvång får sättas in.

Jag skulle vilja veta hur det egentligen gick till allting, vad som blev sagt och vad som är anledningen till deras handling. Det måste ju handla om oro men något mer också känns det som och det är det jag vill veta. Vad som är vad! Jag ogillar att det ska ske på tvång och jag ogillar att polisen ska blandas in. Men samtidigt är det ju så att om de anser att E är självmordsbenägen eller är i farozonen för att skada sig själv på andra sätt, så är det bra att hon skickas upp till psykiatrin. 
Jag vill inte förlora henne också!

Hur som helst så ska jag ringa runt lite i dag och höra mig för om det och om hur de tänker i det här med vården runt E. Hon går på Vågen tre gånger i veckan där de hittar på saker, har gruppterapi och enskilda samtal. Det är säkert mer också men jag är inte så insatt i det där.
Nu fick jag veta för några dagar sedan att tre gånger i veckan har blivit till två gånger per vecka för att slutligen upphöra helt lagom till jul. 

Jag tycker personligen att det rimmar jävligt dåligt med att de samtidigt får sätta E på tvång och med polishämtning skicka henne till psykiatrin. Om det är så illa med min dotter så borde de ju inte dra ned på vården....

Vaknade strax efter 04 i morse med hjärtklappning och det håller på att vara lite för mycket nu är jag rädd. Mammas död, pappas död, tömningen av huset, oron för E och sömnbrist kan göra vem som helst lite crazy.


måndag 8 december 2014

Rensning

Vaknade fem i morse av ryggont och stelhet! Klev upp och tog mig en frukost för att där efter bege mig ut på den första långa promenaden på en evighet.
Det blev en mil i vanlig ordning men jösses så slut jag kände mig redan efter fem km. Ville bara lägga mig ned på marken!

For sedan vidare till huset och rensade i mammas garderober. Det gick ändå riktigt bra nu och i går tog jag pappas rum.
I dag under min promenad så kom det över mig värsta sorgsenheten och det kändes som en käftsmäll, så att jag nästan vek mig dubbel.

Annars så har det inte varit så jobbigt de senaste dagarna förutom att jag har känt mig väldigt ensam, speciellt om kvällarna då det är lätt att tankarna kommer över en. 

I dag kom förslaget från begravningsbyrån på hur gravstenen ska se ut och likaså den dödsannons som ska in i tidningen i veckan. 
Min faster har skrivit en minnestext som kommer att skickas till tidningen.

E har önskat sig en ny surfplatta då den hon har fungerar dåligt nu. Den fick hon av sin dåvarande kille för något år sedan. Jag och hennes pappa kommer att gå ihop om en. Hon är förresten på väg in till psyket med polisen i detta nu. Jävla skit skrev hon och jag kan bara hålla med! Jag som var så glad över att hon har mått så bra en tid och inte legat inne på typ två veckor. Stackars flicka!



söndag 7 december 2014

Jag har hört om en stad ovan molnen

Då har snart denna helg gått! Jag hade ju sällskap av E i två nätter men sedan har hon sovit hos sin pappa natten mot i dag och till i morgon.

Hon har det jobbigt tösen! Det som är skönt är att hon kan vända sig till oss föräldrar och känna någon slags trygghet och förtröstan i närvaron av mig och hennes pappa.

Jag klarar mig rätt bra själv i alla fall men kvällarna är jobbiga när jag är ensam. Då känns det riktigt tungt! Det blir väl bättre när A kommer hem igen men jag lade mig i går kväll redan vid åtta tiden eftersom jag blev så rastlös och sorgsen. Låg sedan och såg på tv och försökte att koppla bort tankarna. Känner mig som avtrubbad på något sätt!

Fick besök i morse av M som kom med gott till frukost. Jag hade visserligen tagit mig en shake och tänkte ta en nyttodag men det sket sig ju. 

Har varit på en papillonträff nu på förmiddagen! Det kryllade av pappisar tror jag. Det skälldes och sprangs om benen på oss och varandra så det stod härliga till. Men jag gick hem igen efter inte en sådan lång tid eftersom jag ska träffa min bror i huset för att rensa bort lite efter våra föräldrar. Det är jobbigt att fara dit numer då huset känns som ett spökhus!












lördag 6 december 2014

Planering!

Gårdagens eftermiddag ägnades åt att träffa killen från begravningsbyrån och planera inför begravningen. Sedan åkte jag och min bror till blomsteraffären för att bestämma vad för sorts blommor vi skulle ha till kransen och där efter rullade vi vidare till två olika restauranger för att försöka att boka bord inför lunchen efter begravningen. 
Det var då inte det lättaste så här i juletider! 

Vi står fortfarande utan bord någonstans men ska ringa runt på måndag och kolla lite mer. Det måste lösa sig! Jag vet ännu inte hur många vi blir på pappas begravning men kanske att de som var med på mammas begravning också kommer till hans. Det är fan helt sjukt att fem månader senare ska vi återigen besöka kapellet och begrava en förälder. Det är så sorgligt att det inte är sant!

Jag och min bror rensade lite hemma i deras hus i går. Han tog bort kläder och skor som var synliga medan jag rensade bort alla medicinerna. Det var en hel del efter dem båda. Till veckan ska de återlämnas till apoteket! 
På måndag ska vi fortsätta att rensa lite men lämnar det mesta till dess vi har kommit hem från vår resa. Jag kan inte påstå att jag längtar efter att börja rensningen av allting som våra föräldrar samlade på sig under årens lopp. Vilket jobb det kommer att bli som dessutom är ur personliga själ tungt att genomföra. 

Min bror mår väldigt dåligt! Han ser ut som en zombie och rent sjuk ut av allting som har varit. Säger själv att det blev för mycket med vår pappas död ovan på allting annat och har sjukskrivit sig en tid. Fullt förståeligt!

Jag har haft E här två nätter på raken! Dels för min skull men framför allt för hennes egen skull då hon tog sin morfars död hårt. Hon tyckte av någon anledning som hon inte vet att det var jobbigare att närvara vid hans dödsbädd än vid hennes mormor och säger att nu är ju båda borta. 

Vi var och tände ett ljus på mammas grav innan jag skjutsade hem E till sig. I natt lät det som att hon ska sova hemma men i morgon ska hon till sin pappa och sova över där. 

Min bror och jag har nu valt ut den sten som ska sitta på gravplatsen och likaså en symbol. Nu hann vi aldrig beställa mammas sten och lika så bra var ju det med tanke på att pappa dog så fort efter hennes död.
Så på denna sten kommer bådas namn och födelsedatum samt dödsdatum med. En symbol också med några fåglar som sitter på en kvist ska ristas in eftersom både mamma och pappa tyckte så mycket om naturen och fåglar.

Dödsannonsen kommer in i tidningen till veckan och där tar vi denna gång hjälp av begravningsbyrån. 








fredag 5 december 2014

Ut ur bubblan

Hela dagen i går befann jag mig som i en bubbla. Förmodligen på grund av sorg, chock och trötthet. Att se någon dö är hemskt, att höra ljudet av andningen hos någon som ska dö är överjävligt och att dessutom stå den döende nära är mer än man mäktar med.

I dag känns det hur som helst bättre och jag mår mer som mig själv förutom att jag är fruktansvärt ledsen, så klart.

När jag hade lagt mig i går kväll ( vilket jag gjorde tidigt ) så fick jag ett meddelande från E som ville komma och sova hos mig. 

Ni anar inte så glad jag blev över det smset då jag själv kände mig väldigt ensam där jag låg i min säng. Jag drog på mig kläderna och åkte för att hämta E. 

Sedan tog vi oss lite kvällsfika och bäddade ned oss i min dubbelsäng. Båda två sov vi rätt så bra efter allting som hade varit och i trygghet med varandra.

I dag ringde hemtjänsten och beklagade sorgen. Jag kan varmt rekommendera dem och deras företag som heter Evita Care, Umeå. Speciellt dem två som hade huvudansvaret hemma hos pappa är ena riktiga guldklimpar. 

De tänker inte bara pengar pengar utan kan känna empati och har stora hjärtan för dem de jobbar hos. Precis som det ska vara när man jobbar med denna typ av yrke. 

Nu ligger pappa i den kista vi valde ut i går i kylrummet där han ska begravas. Vi ska träffa begravningsbyrån i dag och gå igenom detaljer men begravningen är satt till den 18 december. I samma kapell som där vi begravde mamma.

Släkten är informerad och dödsannonsen ska jag sätta in senare i eftermiddag efter att ha rådfrågat min bror om val av dikt. Helst hade jag velat använda dikten så tänkte jag mig döden men den är så lång att det blir väldigt kostsamt i så fall. Eventuellt att man kortar av den på något sätt. 

Jag är alldeles svullen i ögonen av all gråt! Men att gråta är bra....gråta, skriva och prata! Jag hoppas bara att jag håller mig på benen nu för det är lite mycket att förlora båda sina föräldrar inom loppet av 5 månader. Men nu är pappa fri från smärta, sorg och ensamhet. Han blev sig aldrig lik efter mammas död och det var så sorgligt att se.

Tack E för att du höll mig sällskap! Älskar dig så mycket och är så glad att du ser ut att må bättre i själen.

 


torsdag 4 december 2014

Döden tänkte jag mig så

Klockan 09.13 denna morgon somnade min älskade pappa in efter en lång kamp mot prostatacancer. 
Han har nu fått frid och återförenats med mamma som han älskade så mycket och saknade oerhört efter 58 år tillsammans. Han blev sig aldrig lik efter hennes död för 4,5 månader sedan.

Kampen har varit tuff och gårdagen samt natten som har gått kämpade pappa mot andningsuppehåll och tunga andningar om vartannat. I går spelade jag och flickorna Evert Taube visor för honom och han visste mycket väl att vi var där hos honom. 

Jag vill återigen säga det att jag har helt helt helt underbara döttrar som har funnits vid min och deras morfars sida. Ännu en gång har E närvarat vid en dödsbädd och det är starkt om något. J var tvungen att åka hem i går kväll men kom åter i dag efter att hennes morfar hade dött.

Vi har alla nu tagit farväl och pappas systrar har varit hos honom. Min bror och hans barn ska dit i eftermiddag och jag följer med dit ytterligare en gång för att där efter följa med till begravningsbyrån och välja en kista.

Jag är totalt slutkört nu! Har slängt i mig en shake och ska ta mig en välbehövlig dusch innan min bror kommer för att hämta mig.

Tack E och J för att ni finns i mitt liv! Tack för att ni är så genom fina flickor . 

DÖDEN TÄNKTE JAG MIG SÅ

Det gick en gammal odalman och
sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand och
strödde mellan orden för livets
början och livets slut sin nya 
fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge hur ångestfull
jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat började han att gå
Döden tänkte jag mig så.

R.I.P min fina pappa!



onsdag 3 december 2014

När döden nalkas!

Jag var på hörcentralen i morse och finjusterade mina hörapparater som jag är riktigt nöjd med. Det var bara lite för mycket styrka i buller som audionomen sänkte via datorns program.
Sedan plockade min dotter upp mig vid lasarettet och hade innan dess hämtat upp sin tvillingsyster. Vi åkte vidare till deras morfar eftersom de ville träffa honom innan det är försent.

I dag var det väldigt dåligt ställt med pappa! Han är helt klart döende och har förmodligen inte många dagar kvar. Han låg på samma sätt som mamma gjorde de sista dagarna med öppen mun och insjunket ansikte, han rosslade och hostade, han hade slem som torkade fast runt munnen och när jag gav honom vatten i ett sugrör, så satte han i halsen. Det var ruskigt otäckt att se och jag sprang efter en sköterska medan J som snart är färdig sjuksköterska försökte hjälpa honom få upp slemmet och vattnet och gudarna vet vad.

Flickorna berättade att precis så där var det för deras mormor de sista två dagarna under hennes liv. Förutom att hon var blekare än deras morfar i ansiktet. Pappa äter fortfarande och det gjorde inte mamma de sista dagarna. 

Sköterskan tyckte nog att det var läge för att ringa till pappas systrar och förvarna dem eftersom de bor tio tolv mil utanför stan. Men då jag frågade pappa om han ville att de skulle komma så svarade han nej. Nu vet jag inte hur pass klar han är och om han vet vad han svarade nej på. Jag kommer nog att ringa dem ändå!


tisdag 2 december 2014

Försämring

Jag har inte hälsat på pappa i dag men ringde dit och pratade med en sköterska för att höra hur det var med gubben. 
Hon berättade att han äter och talar meningar men inte gör det av sig själv utan de får mata honom och fråga saker. Då svarar han! 

Han har klagat över ont i kroppen i dag, sover mest hela tiden och har vissa svårigheter att svälja vilket jag märkte i går redan. Då var det saliv runt munnen på honom. 
Han verkar trots att han har ätit och talar lite ändå sämre än i helgen tyckte sköterskan. 

Nu är det bara andra dagen med antibiotika så det är för tidigt att säga hur det går. Jag hoppas eller alla vi hoppas förstås på en förbättring ( att ett mirakel ska ske ) men han säger själv att det är dåligt och att han inte mår bra när sköterskan frågar honom hur det är. 

Det ligger en trötthet över pappa och det finns tecken som stämmer in på hur mamma var den sista tiden innan hon dog. Livet är verkligen grymt och cancer är en sjukdom som jag hatar mer än något annat. Den är lömsk ( som mamma sade ) och en ond djävul som gör så illa både hos unga och gamla.

E och J, alltså båda mina töser är jätteförkylda i dag och båda var hemma från jobbet. E har jag haft kontakt med vid flera tillfällen i dag då hon har både ringt och smsat mig. Hon har förresten lovat att vara med när hennes morfar dör. Det vill säga ifall inte A är hemma eller någon av pappas systrar kan finnas vid min och pappas sida. Min bror pallar inte att vara där och det respekterar jag. 

Jag är bekymrad över pappas sjukdom och känner en oro om att hans död kommer att ske snart. Det känns så inombords! Att vara där när det händer känns gruvsamt men jag vill för pappas skull vara i närheten. Det blir väl naturligt att man börjar att tänka på sådant när det kan hända att han kolar när som helst. Det är extra jobbigt nu eftersom det är så nyligt sen mamma dog.


As mamma har stickat pappa ett par sockar i rekordfart eftersom vi vill hinna ge honom dem. Han har klagat över frusna fötter innan han åkte in på hospice hemmet och nu ska han få sig ett par varma gosiga stickesockar. 




måndag 1 december 2014

UVI

Har just kommit hem från ett besök hos kära far. Han mådde nästan lite sämre i dag. Det gick inte alls att prata med honom och det enda han kunde säga var ja, nä och vet inte. Han var inte lika stirrig i blicken men nu flackade den hit och dit hela tiden och han rörde munnen lite konstigt. Ungefär som att han små tuggade! 

Jag minns att farmor som blev dement också började att tugga så där med sin mun. Hur som helst så låg han där i sängen och rörde sig ytterst lite annat än att han drog upp det ena benet lite. Han andades ganska tungt och somnade nästan under besöket. Den högra armen är nu helt obrukbar berättade en sköterska som också berättade att provsvaren visar på en urinvägsinfektion hos pappa.

Förhoppningsvis så blir han nu lite klarare i huvudet då de har satt in antibiotika men det kan hända att han har fått en liten blödning eller något. Vilket läkaren också var inne på! 

Det gjorde så ont så ont att se honom ligga så där och vara så borta. Men han är inte längre aggressiv utan verkar snarare ledsen. Nu kan vi bara vänta och se och hålla tummarna för att det hela vänder åt rätt håll och att vi får behålla vår pappa ett tag till. 

Men i ärlighetens namn så såg han nästan döende ut i kväll förutom att ansiktsfärgen inte var gråaktig utan mer åt det rödbrusiga hållet. 


Inre frid

Jag har sovit ovanligt bra i natt och bara vaknat en högst två gånger av hostan. A har tidigare räknat att det har gått tio sekunder mellan mina hostattacker så då förstår ni ju hur glad jag är över att äntligen skymta ett tillfrisknande.

I går kväll hade jag ett långt telefonsamtal med en ur hemtjänsten som har jobbat hos pappa. Hon blev naturligtvis ledsen över att höra hur det var ställt med honom och hennes reaktion var precis som min att något måste ha hänt i huvudet på honom. Utöver en eventuell UVI!

Hans högra arm lyder honom inte riktigt och de här demenstecknen....så fort kan det väl ändå inte gå att någon som man ändå har kunnat föra en konversation med blir så förändrad att det inte alls fungerar att konversera eftersom hjärnan helt enkelt inte är med? Det är vad vi tror i alla fall!

I dag skulle ju läkaren komma och jag hoppas att de beslutar något för pappa. En röntgen av hjärnan, armen, medicinering eller något annat. Så att han bara inte ligger där i en onaturlig ställning och helt borta i sin egen lilla värld.

Jag känner trots detta med pappa en frid inom mig! Att se E i går eftermiddag, att se hennes välmående och lugn efter år av dåligt mående kändes enormt glädjande. Att höra att hon hade ätit en hel pizza ( har inte hänt på väldigt många år ) var jättekul att höra och bara det en stor nyhet.

Jag vet att det fort kan vända igen men jag njuter av detta ögonblick och bär det inom mig och hoppas hoppas att en vändning hos min älskade flicka har skett. 




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...