lördag 31 januari 2015

Pubbesök

Jag var en sväng ned till stan i dag och inhandlade ett klädesplagg inför nästa helgs bröllop i Vimmerby. De ska bli kul att åka ned och återse byn som jag inte har sett sedan 17 - 18 år tillbaka i tiden. Då bodde jag och tjejerna där nere i två år!

Nu ska vi bo på ett hotell och kommer att flyga till Stockholm för att där efter ta tåget vidare till Linköping och sedan sista etappen mot Vimmerby. Jag minns mycket väl alla turer för att ta sig fram och åter när jag och flickorna skulle till Umeå för att hälsa på. Det var otroligt besvärligt att färdas!

E håller på att bli frisk och efter att ha haft en temperatur på nästan 39 grader så är hon nu nästan feberfri. Skönt!

I kväll var vi ute på en pub och tog en öl tillsammans med en gammal klasskompis till mig. Jag är kanske ingen direkt pub diggare men ett par timmar går an. 

Snön vräker ned och det lär bli en hel del att ta bort i morgon på mina föräldrars gård. Min bror ska dit och han lär få köra snöslungan. Själv så kan jag väl ta gången för hand för att hjälpa till lite. Vi ska också ta med några tavlor som ska vara i stugan därför att på måndag är ju fotografen där och tar kort och man vill ju inte ha bråtigt omkring sig.

Nu är det god natt för hela gänget!




fredag 30 januari 2015

På gång!

Nu är boken på gång och lite hjälp har jag fått av tjejernas pappa. Han är en fena på det mesta och fixar det man ber honom om bara han kan. Tack T!

Så här andra dagen sedan jag var hos läkaren så har jag väl börjat på att smälta det han tog upp med mig. Men å andra sidan så känner jag mig lika ovetandes som då och ångrar att jag inte frågade honom om till exempel vad detta hjärtfel heter, om det är något speciellt jag ska tänka på eller om jag kan köra på som vanligt. Det känns nästan som att det är inbillning och att det inte har sagts något om detta. Man kan ju i alla fall hoppas att kardiologen inte finner något fel och att det EKG som gjordes på vårdcentralen visade eller avlästes felaktigt. 

När mina döttrar fortfarande låg i min mage och skulle tas ut tio veckor för tidigt så berodde det bland annat på att Es hjärta inte jobbade som det skulle och hon fick även för lite näring och hade för lite fostervatten. Syrran tog allt då de hade en gemensam moderkaka. När de då skulle plockas ut med kejsarsnitt eftersom det fanns risk för deras liv ( främst Es liv ) så var det tänkt att min kusin skulle närvara men i sista stund så fick han ett annat akut ärende. 

E är förkyld fortfarande och har relativt hög feber. Men hon är hemma och har inte åkt tillbaka till psykiatrin. Peppar peppar....
Hon har helt slutat med sin starka medicin men känner ingen skillnad. Inte ännu!

Lägger ut en bild på hur bokomslaget kommer att se ut och som ni kan se så blir det inte med mitt riktiga namn där heller. Det är lite halvtaskig kvalité på kortet men detta är bara en skärmdump.

Med det så önskar jag alla en trevlig helg! 






onsdag 28 januari 2015

Lite i chock

Jag var till läkaren i eftermiddags och kände egentligen mest en irritation över att behöva fara dit då jag inte ansåg mig behöva det.

Men där fick jag annat att tänka på för det visar sig att jag har ett hjärtfel. Vilket kunde ses på det EKG jag gjorde! 

Det är ett slags hjärtfel som brukar vara ärftligt men även kan bero på medicinering. Grejen är att jag inte äter några mediciner så mest troligt är det i så fall ärftligt. 

Min biologiska mamma dog av bland annat hjärtfel när hon var nyfyllda sextio år och min moster hade också problem med sitt hjärta och fick en pacemaker som hon bar de sista åren av sitt liv. Hon dog som jag har skrivit i min blogg tidigare i cancer för ett år sedan.

Läkaren sade att denna typ av hjärtfel kan leda till döden och skulle skicka en remiss till kardiologen. Han bad mig även att meddela mina döttrar att göra ett EKG med tanke på ärftligheten.

I övrigt så har dagen rullat på som vanligt! Men min goda vän Micke bjöd mig på middag och dryck på restaurang i kväll för att muntra upp mig. Otroligt snällt gjort!!

E är förkyld och hängig men i alla fall hemma så det är ju gott. Hon skulle ordna med en tid för ett EKG hon med för säkerhet skull.
Talade även med hennes syster som också skulle fixa en tid. 

Nu ska jag smälta allting och bara ta det easy i kväll!


tisdag 27 januari 2015

Utskriven

Var i dag på förmiddagen och hämtade min dotters prylar som hon hade haft på psyket. Hon blev nämligen utskriven i dag men skulle själv ned på stan och kunde ju inte ta med sig grejerna på bussen.

Resten av dagen ska jag göra absolut inget och inget och inget....
Har flängt runt en himla massa sedan jag kom hem från Thailand, men en dag utan alla måsten hit och dit är nödvändig ibland och en sådan eftermiddag blir det nu.

I kväll kommer tjejen som ska rasta hundarna när jag är utomlands i mars månad. Hon ska hälsa på dogsen och bli utskälld men det är hon ju van med från andra håll också ;-).

I morgon ska jag då till doktorn! Har verkligen ingen som helst lust och vet inte alls vad för viktigt han har att säga mig. Men det är väl bara att pallra sig dit och gilla läget. 


måndag 26 januari 2015

Glad!

Veterinärbesöket gick bra fastän Cindy skrek som en galning när proverna skulle tas. Vi gick ut och fick sedan åka i väg i 1,5 timmar medan proverna togs. Inga fel hittas på gamla tanten förutom att hon har ett kraftigt blåsljud på hjärtat. Det KAN vara det som orsakar dessa grejer när hon faller omkull men det kan också vara old dog vestibulit syndrom eller vad det nu hette. Inget av det går att göra något åt mer än att Cindy ska ta det lugnt och blir det värre så får vi förstås låta henne somna in.

Min dotter blev inte utskriven i dag som det var tänkt. Hon skulle träffa doktorn ännu en gång för att diskutera medicinerna och det blev visst så att de tar eller har tagit bort de kraftiga sorterna så får hon fortsätta med den mildare varianten bara. På morgonen! 

Jag sade till E när hon berättade detta att det kanske är klokt eftersom mediciner ibland kan ge en motsatt effekt. Då svarade hon mig att så hade även läkaren sagt! Du ser att mamma är rätt så klok ibland sade jag då men hon bara svarade: Nej! Haha innerst inne så tycker hon nog ändå det ;-)

Jag hoppas nu i alla fall på att hon kanske börjar på att må bättre efter en tid utan tunga piller.



Nöjd!

Mötte upp mäklaren i mina föräldrars hus och han blev imponerad av husets skick och sade flera gånger att han tyckte att det var jättefint. Om två veckor tror jag att det blir visning av det!

Stugan blev han också imponerad av! Utgångspriset blir ungefär vad jag hade tippat på och med tanke på stugans läge, så blir det säkert budgivning. 
Annars skulle jag bli förvånad men hur som helst så är jag nöjd med det utgångspris som mäklaren har tänkt att sätta.

Samma med huset i stan som ligger attraktivt till och som sagt var är fräscht. Jag var lite orolig att jag skulle bli ledsen av att åka ut till stugan i dag men det gick ändå bra. Det blir nog värre senare i vår när jag ska rensa bort sakerna som står där. Men allting har sin tid och jag får nu blicka framåt i stället. 

E ville att jag skulle skjutsa henne till Vågen i förmiddags men jag hade ju möte med mäklaren så hon fick vackert traska dit i stället. Hon blir i alla fall utskriven i eftermiddag!

Om ett par timmar ska vi till veterinären med Cindy. Hon har inte haft några konstigheter för sig i dag heller så nu känns det nästan löjligt att åka dit för en undersökning. Det kanske var kristallerna ändå och då är det ju inget att göra åt. 
Men samtidigt så dricker hon ganska mycket vatten och kissar så klart där efter. Det kan ju vara bra att kolla sockret på gamla tanten.








söndag 25 januari 2015

Värderingar

Har grejat på en hel del i dag med! Nu är det så gott som färdigt rensat i huset bortsett från sådant som ska stå kvar för att det ska visas upp. Möbler och sånt vill säga! Det har varit slitsamt men etter värre blir det då med stug rensningen och det gruvar jag mig riktigt mycket för. 

Har varit och käkat middag och hade beställt pannbiffar av As mamma. Hon gör sjukt goda biffar! E är tillbaka på psykiatrin och hennes pappa skjutsade henne dit. Annars hade E säkert inte farit tillbaka utan poliseskort. 

Jag undrar hur man kan gå vidare i detta med min dotter. Hon behöver ju bättre och mer vård! Men vad gör man, hur ska det gå till och vem beslutar? Tidigare försök till att få kommunen eller landstinget att betala har ju varit fruktlösa. Fan så maktlös man är ibland!

Lillan är återbördad till sin mamma och som alltid så känns det tomt när hon har farit. Hon är otroligt lättsam och vi brukar ha det jättemysigt tillsammans de stunder hon är här. 





lördag 24 januari 2015

Ett himla flängande

I dag har det gått i ett! Har bara varit hemma en kort stund för lunch och middag och när jag väl skulle sätta mig till bords och hade öppnat en cider ( men inte hunnit ta en klunk ens ) så fick jag sms om att E krånglade med sin permis och inte tänkte åka tillbaka till sjukhuset. Bara att bege sig ut till bilen igen och när jag nästan var vid kärran så ringde personalen och hade det lite knivigt då hon var själv i kväll. Jag berättade att jag var på väg!

När jag kom till E så låg hon i soffan inbäddad i sitt kedjetäcke och såg på teve men jag sade bara att om hon skyndade sig så fick hon åka i en varm bil. Hon klev upp och gjorde sig i ordning så det var inga som helst problem att få med henne då. Skönt! 

Har lovat henne att hämta på psyket i morgon också och tänker be hennes pappa att han skjutsar tillbaka tösen till sjukhuset i morgon kväll. Själv ska jag nämligen på middag!

Mitt älskade barnbarn är här och har haft myspys med my little pony, popcorn, dumleklubba och godissnören. Hon var riktigt trött by the way - somnade strax efter halv åtta efter att jag hade läst en saga för henne. 

Nu blir det att njuta av lördagskvällen med något gott!
Bjuder på en lite rolig bild ;-)




fredag 23 januari 2015

Permission

När jag vaknade i morse så kändes det verkligen inte som att jag hade sovit färdigt mina timmar. Trött som få och hade helst velat lägga mig igen men plikterna kallade. Jag åt frukost och sedan skulle vi ju uträtta en massa ärenden.

Har städat toaletterna i mina föräldrars hus och grejat undan lite inför måndagen då mäklaren ska komma för att titta på huset och göra en värdering. Min bror har slitit enormt med att rensa undan och det är väl tur att han är så effektiv för det är inte jag. 


I dag så fick Cindy ännu en sådan där grej då hon ramlade ihop på golvet. Nu sprang hon inte ens utan föll bara ihop i hallen när vi kom. De var instängda i hallen medan vi var borta just för att Cindy inte skulle kunna springa. Men det kvittade alltså! Hon föll ihop och huvudet for hit och dit en liten stund och sedan kissade hon på sig. Allting gick jättefort och hon skrek inte ens denna gång.

Jag har beställt tid hos vår veterinär igen så på måndag eftermiddag ska vi dit och låta henne ta prover på Cindy. Något är ju galet! Jag tycker också att hon har gått ihop sig lite och vägde henne på min våg. Nu är det ganska svårt att väga en hund på sin egen våg men den visade i alla fall att hon hade gått ned. 

I morgon ska vi hämta E på sjukhuset för hon ska ha permission mellan 12 - 19 och jag tänkte då passa på att plocka med mig några räkningar som ska läggas in. Jag sköter ju om hennes ekonomi så länge!

J har äntligen fått en tid för förberedning innan hon ska operera bort sin cysta. Det blir skönt att hon får ta bort det där och att man sedan säkert får veta att det bara är en cysta och inget annat. 

En trevlig helg till er alla läsare //

torsdag 22 januari 2015

LPT

Chattade lite med min dotter i dag och hon berättade att hon återigen är inlagd på ett LPT, det vill säga lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det beror på att hon inte ville stanna kvar på avdelningen. 

På något konstigt sätt så tror jag att jag som mamma börjar bli härdad nu av alla hennes inläggningar, alla hennes LPT och alla hennes svängningar hit och dit. Men det förändrar inte min syn på psykiatrivården och att jag anser att flickan behöver en annan vård. Med eller utan hennes medgivande! Det har gått så långt att det här är ohållbart helt enkelt. 

I eftermiddag när A kom hem så sprang Cindy mot dörren ( jag var ute med soporna under tiden ) i glädje över att A var hemma igen. I hallen föll hon återigen ihop och lade sig på sidan, skrek och vred huvudet åt sidan på ett lite konstigt sätt medan benen sträcktes ut. Berättade A för mig sedan då jag kom in och såg vad som hade hänt. 

Jag undrar så vad tusan det kan vara som är fel med min gamla fina Cindy. En del tror att hon kan ha epilepsi men jag tror inte det. Vicky har det och det ser inte ut som dem hon har i alla fall. Jag tror mer på att det är hennes hjärta som krampar eller något sådant och att det kanske gör ont och därför skriker hon och sträcker på sig så där. Men vad vet jag....jag är ju inte veterinär! 

Vi måste hur som helst återigen kolla upp henne hos vår veterinär för så här går det ju inte att ha det. Jag kan ju inte alltid vakta och ta upp henne när det kommer någon eller då de andra hör något på gården och skäller och rusar mot hallen. Det är inte alltid jag hinner och är beredd.

Tog en bild i kväll på de äldre tikarna Cindy och Vicky som också kallas för lilla grå. Mina finaste finaste godingar!



onsdag 21 januari 2015

Psyket

I går for ju min dotter in till psyket och senare sände hon ett sms där hon bad mig att komma med hennes handväska och ville också att jag skulle köpa henne en macka.
När vi kom till hennes lägenhet så mötte en personal upp oss och berättade att E hade varit väldigt enträgen gällande väskan och bad oss att kolla igenom den ordentligt. 

De trodde att E kunde ha ett lönnfack i väskan där hon har gömt undan saker förut men jag fann inget sådant hur mycket jag än kollade. Däremot så fann jag ett rakblad i hennes skåp i badrummet som jag tog hand om. Det fanns säkert fler i skåpet men jag tycker inte om att rota och känner också lite att det ska vara på min dotters ansvar. Eller snarare att det är DAGS för henne att ta ansvar vilket jag också skrev till henne i går. 

Det är dags för förändringar men dem måste hon ta det yttersta ansvaret för att genomföra. Ingen annan kan ändra på hennes liv om hon själv inte vill förändra det. Nu säger jag inte att hon inte vill förändra det men då tänker jag till exempel på en annan vård någon annanstans än den som hon har här i Umeå. Den vård som ju inte fungerar så bra eftersom hon inte blir så mycket friskare. 

Kanske har en del rätt att hon aldrig blir frisk men jag som mamma ger aldrig upp min dotter och så länge det finns liv så finns det hopp.

Hur som helst så åkte jag för första gången upp till fjärde våningen där E har sitt " andra hem " och överlämnade hennes väska och smörgås. En personal följde henne till och från dörren. Det kändes både olustigt och sorgligt att hon ska vara på en sådan avdelning med slutna dörrar. Men är hon en fara för sig själv ( som det verkar på andra som att hon är ) så finns inga andra alternativ i dagsläget.

I går fick jag kallelsen till läkaren! Den var skickad som A post och på onsdag om en vecka ska jag dit. Varför vet jag ju inte riktigt men det är väl för att gå igenom de prover jag gjorde, antar jag. EKG, blodtryck, hörsel och viktkontroll. 

Då jag känner mig frisk förutom att jag kan bli oerhört trött vissa dagar ( som i går och i dag ) så tror jag själv inte att det är något fel på mig.

Lägger in en fin bild på lilla Vera som är här i några veckor medan matte och husse är i USA.






tisdag 20 januari 2015

Beslutet är fattat!

Sista dagarna har varit fulla med tankar och beslutsångest men nu har jag i alla fall efter många hit och dit bestämt mig för att sälja stugan. Det är till och med inlämnat till en mäklare tillsammans med mina föräldrars hus och fastän jag kommer att gråta ihjäl mig av saknad så är det skönt att beslutet är fattat.

Jag måste bosätta mig där ute en tid framöver för att rensa, rensa och återigen rensa i alla rum, förråd, friggebod, verkstaden, " kiosken " mm. Det blir ett heltidsjobb plus ett heltidsjobb till med tömningen av huset. Ingen rast ingen ro!

I dag smsade min E till mig! Hon berättade att det kunde hända att någon ur personalstyrkan skulle ringa mig eller hennes pappa eftersom de ansåg att E behövde läggas in igen men att hon vägrade. Vad som egentligen har hänt vet jag ej och de har ännu inte ringt mig men jag hade kontakt med E via sms och lyckades efter många om och men övertala henne att åka in frivilligt. Så nu är hon på väg dit med en personal! 

Jag hoppas på att få veta orsaken denna gång av endera min dotter eller av personalen. En sak är i alla fall säker och det är att något mer måste till nu för E. Men som vanligt så kommer inget att hända och dagarna rullar på vilket är sorgligt eftersom vår flicka mår så pass dåligt vissa perioder. Det är ju fler perioder nu som hon är inlagd än hemma, tyvärr!

Min andra dotter ringde i morse och var så stressad. Hennes bil hade lagt av på väg till dagiset och hennes pappa jobbade men farbrodern skulle komma och hjälpa henne. De blev så att de knuffade bilen åt sidan så får de bogsera hem den i kväll och sedan ta en titt på kärran.

Jag har varit och hämtat papperen hos juristen som ska skickas till Thailand och mäklaren. Det var köpekontraktet bland annat. Jag längtar otroligt mycket ned dit igen! Till värmen, maten, drycken, badet och avkopplingen.




söndag 18 januari 2015

Sex månader!

I dag är det ett halvår sedan mamma dog! Vem kunde väl ana att jag den 18 januari 2015 skulle sitta här i min soffa och känna mig så ledsen som jag gör över att ha mist båda mina föräldrar det sista halvåret.

Jag är även ledsen över att Cindy är dålig och jag våndas över beslutet som jag nu måste fatta angående stugan och lägenheten som jag bor i. Vi ska i dag rensa i mina föräldrars hus och åker där efter ut till stugan för att rensa lite där med. Då får jag känna efter hur det känns angående stugan. 

Helst så hade jag ju velat behålla både den och min fina lägenhet men det går bara inte rent ekonomiskt runt att göra så. Stugan är för mig mitt paradis där jag känner mig lugn och tillfreds men det är mycket jobb med den som ligger tre mil ifrån stan och ganska ensligt om man är själv där ute. Å andra sidan så har jag havet och naturen just utanför stugan, kakelugn, kamin, bastu och badtunna att koppla av med. 

Lägenheten däremot ligger bra till och det är fort gjort att ta en buss ned på stan, bakgården är fin och insynsskyddad ganska så bra, det är inte så mycket jobb med lägenheten som är som ett parhus och jag har grannar till höger och vänster och runt omkring. Vad det gäller grannar så är det väl både en fördel och en nackdel. Men är man ensam så är det nog ganska skönt med folk omkring sig.

Jag känner mig kluven i mycket nu och ganska deprimerad om jag ska vara ärlig. Allting kommer förr eller senare i kapp en. Pappas död har jag inte riktigt bearbetat ännu utan jag gick ju omkring som en zombie. Åtminstone så kände jag mig avtrubbad på något sätt. Men på sistone så har jag tänkt mycket på både honom och mamma och där igenom sörjt en hel del. 


lördag 17 januari 2015

När det lider mot sitt slut!

I går kväll ringde E och ville komma hit för att sova. Självklart fick hon det men jag hade tagit mig en burk cider till maten så det blev så att hennes pappa fick köra henne hit. Jag blev uppriktigt förvånad för det hör inte till vanligheten att hon vill komma hit. Förra gången var när hennes morfar hade dött.

Men då smusslade hon ju undan sin medicin som ni kanske kommer ihåg och tänkte ta den för att sedan överdosera. Så denna gång var jag en hel del på spänn! Inte bara för det med tabletterna för dem fick jag ta hand om men samtidigt så tänkte jag att bara hon sväljer dem nu och tog hon nog med vatten och så vidare. 

Jag funderade också över om det var något annat som hon kunde tänkas använda sig av för att senare skada sig och jaaa.....sådana tankar ploppade upp! Jag brukar lita på E men efter det där med pillren så kan jag bara inte göra det till hundra procent. Hon kan ljuga en upp i ansiktet har jag märkt och det är skrämmande att hon klarar av det utan att blinka för en sekund.

Nåja vi hade det trevligt och hon for hem i eftermiddag tillsammans med sin pappa som hämtade henne. Mitt barnbarn har även hon kommit och sover nu i sitt rum. Hon fick umgås lite med E också! 

Gamla Cindy ramlade ihop i eftermiddags igen! När Es pappa kom för att hämta henne så rusade Cindy med de övriga hundarna ut mot hallen. I köket ramlade hon ihop, skrek en längre stund än i går och låg först på sidan för att sedan sprattla över på rygg och bli stel i benen. Det såg ungefär ut som ett epileptiskt anfall men jag tror inte att det var det. 

Hon låg sedan en bra stund på golvet innan hon med vingliga ben tog sig upp och ett tag senare var hon som vanligt igen förutom att hon var lite tagen med svansen mellan benen. Precis som i går så fick jag någon slags panik och blev helskakis när Cindy blev så där. Cindy betyder extra mycket för mig! Dels för att hon är min första egna papillon som dessutom är starten på min kennel som jag visserligen har vilandes nu men också dels för att det var min mamma som föreslog att jag skulle köpa Cindy. 

Jag var lite feg på den tiden och vågade inte ringa till Cindys uppfödare. Mamma ringde och pratade med henne och jag fick sedan åka dit och titta på Cindy som då hette Dark - Lady. Ett synnerligen passande namn för hon var helsvart om huvudet. Jag hade redan innan bestämt mig för att köpa Cindy och det var det bästa som jag har gjort.

Att hennes liv nu går mot sitt slut förstår vi nog alla som sagt var. Hon har levt ett långt hundliv med sina 14, 5 år men det är ändå ingen tröst.

Lägger ut några kort och det översta är på Toy som så gärna ville ha sin leksak. Baltazar låg dock en bit därifrån och vaktade på leksaken för att retas så att Troy inte skulle våga ta den.

Andra bilden är på Cindy en stund efter att hon hade ramlat ihop igen.





fredag 16 januari 2015

Ganska bra

E är fortfarande hemma och det var ganska bra med henne i går i alla fall. Hoppas att det håller i sig nu ett tag!
Jag var förbi mina föräldrars hus i dag en sväng igen. Men orkade inte röja något utan kollade bara lite på några gardiner och måttade. For sedan hem! Jag vet att jag måste ta tag i den där biten nu och rensa ordentligt och städa så att mäklaren kan komma och titta samt ta foton av huset. Men det är verkligen inte roligt att göra det själv och att ens gå in i det där tomma eländiga huset där tystnaden är kompakt. Varje gång så faller jag i gråt av saknaden efter mina föräldrar och det är ärligt talat urjobbigt.

Jag ser fram mot att åka till Thailand igen! Det känns som att man får fly fältet för ett tag och det behöver jag även om det känns lite kymigt gentemot A och att lämna hundarna med A i en sådan pass lång tid. Men jag har i alla fall anställt en hundrastare i tolv dagar.

Cindy den äldsta tiken föll ihop i eftermiddag och skrek / gnällde till i 30 - 40 sekunder. Hon låg på sidan och stirrade ut i tomma intet men kunde inte resa sig upp. Hon försökte sedan och tog sig också upp men var vinglig och långsam i sina rörelser allt medan hon ändå viftade lite på svansen. Något hände och så klart att man blir rädd en sådan gång. 

Vi åkte med henne till veterinären som fick kolla upp Cindy. Hon har blåsljud på hjärtat men det var troligen inte det som orsakade hennes tillstånd utan snarare kristaller. Trodde veterinären som berättade att det är vanligt på äldre hundar.

Vad det än var så är hon nu sig lik igen gamla Cindy som blir femton år i sommar. Men det är absolut en förvarning om vad som komma skall. Hon kan ju inte leva för evigt!

onsdag 14 januari 2015

Bokad Resa

Då var resan till Thailand i mars bokad! Jag och min bror åker ned ännu en gång eftersom vi faktiskt slog till och köpte en lägenhet där nere. En riktigt fin trea med 2 minuters gångavstånd till stranden och med ett super välskött poolområde. Det känns ganska overkligt att vi nu är ägare till ett boende i Mae Phim men vi har funderat i över ett år på det där och nu när vi ändå var nere så tittade vi på flera lägenheter och föll för denna lya. 

Den är fräsch som om den vore nybyggd och har två sovrum, två toaletter, ett jättefint litet kök, vardagsrum och en stor balkong som vetter mot poolen och strandvy. Jag längtar redan till dess vi åker!

Bjuder på några kort tagna i Thailand och de sista fyra är från Mae Phim där vi har köpt lägenheten.
Måste bara säga att drinken ni ser på bild 1 är den godaste jag någonsin har druckit med ananassmak och massor av is. En skvätt av något alkoholhaltigt sades det vara också men jag kände då absolut inget och ändå tog jag mig en sådan alldeles själv nästan varje dag.















tisdag 13 januari 2015

Utskriven

Snacka om övertrött jag var i går. Somnade vid 21 tiden och sov som en klubbad fram till tresnåret då jag sedan inte kunde somna om. Somnade och vaknade vid flera tillfällen för att sedan före sex ge upp. Det hade varit likadant för min bror berättade han när vi sågs i dag.

Har varit på stan och uträttat några ärenden och i morgon ska jag till mina föräldrars hus för att fortsätta rensa. Orkade inte göra något i dag! Har förresten fortfarande hosta och den har blivit värre den sista veckan. Jag blev ju sjuk några veckor innan resan! Närmare bestämt den 14 december! Men fick bara halsont och hosta och som sagt var så är den väldigt envis.

E ringde på eftermiddagen och ville ha skjuts till psyket då hon hade varit hemma på permission och skulle tillbaka för att bli utskriven. Jag blev så glad över att se henne när jag hämtade upp tösen och skulle ge en kram men hon backade undan. Ville inte ha kramen av mig och även om jag förstår att det hänger ihop med hennes mående, så blir jag ändå ledsen. Det känns som att det är personligt mot mig och så har det varit under många år. 

Jag är i alla fall glad att hon är hemma igen! Som alltid!! Vi får se när det är dags igen för inläggning! Hon hade ju denna gång lagt in sig själv och det är toppenbra att det inte alltid är med polishämtning.

Funderar på att köpa mig ett utespa till våren! Om vår förening i området tillåter det vill säga. Ibland kan det kännas så tråkigt att bo så där som jag att man alltid måste fråga om lov när något utvändigt ska göras eller som i detta fall ett spa sättas upp.

Har frusit hela dagen! Från värme till kyla är ingen hit!







måndag 12 januari 2015

Hemma igen!

Efter 29 timmars resa inräknat restiden från Pennys så är jag nu finally hemma. Att flyga nattetid och med ett byte är inget jag kommer att välja fler gånger. Nästa resa blir ett direktflyg under dagtid! Med tidsskillnaden så har det inte blivit mer sömn än tio minuter här och där under flygresans gång. 

Det var som min bror räknade ut det fyrtio timmar sedan vi sov ordentligt. Det känns också kan jag ju säga! Jag är uppskruvad, darrig och har hjärtklappning from hell. 

Min läkare hade ringt mig två gånger om proverna jag gjorde innan jag for till Thailand. Han var bekymrad över min hörsel och ville tala mer om den samt om några andra grejer. Hörseln är ju inget som jag är oroad över. Den är det som det är med och jag är ordentligt utredd på hörcentralen sedan barnsben. Det ska jag förklara för den noggranna läkaren när vi talas vid. Vad det andra är som han vill tala med mig om vet jag icke men jag gjorde ju ett EKG, tog blodtrycket och vägde mig.

Jag har inte en aning om ifall E är kvar på psykiatrin eller inte. Har inte talat med henne! Men hon var medveten om att det här inte fungerar längre. Att hon ska åka in och ut på sjukhuset och vara med inlagd än vad hon är hemma. Att något mer måste till! 




lördag 10 januari 2015

Tre veckor

Snart är vår resa över för denna gång och i morgon natt flyger vi hemåt igen efter tre underbara veckor i värmen. Jag har älskat varje sekund av resan!
I går var vi på en tur! Dels till en härlig park med fantastiska växter och olika slags djur och en magisk show. Dels så for vi också till en marknad. Floating market! Häftigt!!

Jag fick höra igår att E återigen är inlagd! Redan i onsdags faktiskt. Dagen efter hennes och tvillingsysterns födelsedag ( de fyĺlde 24 år ). De hade firat den hos E och hon hade bakat en tårta till dem dvs sin syster, systerdotter och deras pappa. Så tråkigt att hon sedan började att må dåligt!

På tisdag kör allting igång igen! Röjning i huset hos föräldrarna och på söndag beger vi oss till stugan och röjer där med. Jag måste sedan fatta beslutet om den ska säljas eller inte. Endera stugan eller min lägenhet. Vill ha kvar båda men det går ej! Troligen så säljer jag stugan för hur mycket jag än älskar den så krävs det underhåll och jobb allt eftersom. Dessutom så ska en ny väg byggas och vilka kostnader det blir för varje stugägare vet jag ej ännu.

Nu väntar frukost och stranden!

måndag 5 januari 2015

Koh Samet

Jag hinner knappt med att skriva här ute då dagarna är fyllda av strandlivet och när jag är åter på guesthouse så blir det middag och tidigt i säng.
Trivs förträffligt i Thailand med klimatet, den goda maten och det så gott som alltid vänliga folket. Vill inte åka hem!

Denna resa har för mig verkligen varit nödvändig på alla sätt och vis där jag i kombination med att bearbeta den sorg som jag har burit på i snart ett halvt år även har tagit ett steg närmare ett livsavgörande beslut. Ett beslut och ett val som jag önskar att jag hade sluppit men som blir till ett måste efter mina föräldrars död.

Jag har även fått distans till min dotters psykiska problem under de här veckorna. Naturligtvis så bär jag alltid med mig oron och sorgen över att det barn som jag ville allt gott i livet oftast mår väldigt dåligt och dagligen kämpar. Men det är lättare att lägga den biten åt sidan när jag befinner mig på resande fot.

Dock så återvänder jag om en vecka till verkligheten och det med besked därför att redan dagen efter min hemkomst, så ska jag bege mig till mina föräldrars hus och fortsätta rensa samt städa inför den kommande husvisningen.

I morgon ska vi åka till Ban Phe och sedan ta en färja över till Koh Samet. Ska bli underbart eftersom ön sägs vara fantastisk med bland annat sina alla kritvita stränder.

E har mått rätt så bra nu en längre tid och har inte varit inlagd på flera veckor. Gissa om det gör mig glad att höra! I morgon fyller förresten hon och hennes tvillingsyster 24 år. Ett stort grattis i förskott till dem!

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...