lördag 28 februari 2015

Rest& Fly

Har hamnat i bingen på rest & fly och hoppas på att få sova de timmar som gäller innan vi ska upp vid 03.45. Planet lyfter 06.15 så vi flyger under dagtid. Vilket känns jätteskönt! Äntligen är vi där vid avresan - äntligen på väg mot vårt nya paradis i Mae Phim.

E var i kväll hos sin syster och systerdotter såg jag på ett fint kort som hon hade lagt ut på sig själv och katten Maja på FB. Korten på henne är sällsynta så jag sparade det på min mobil. Det är kul att hon umgås med tvillingsyrran ibland. Det har alltid gjort henne gott!

Jag hoppas att allting går bra medan jag är borta. Att E fortsätter att kunna vara hemma, att J och mitt barnbarn får vara friska och att hundarna överlever utan sin matte och är pigga.

En fortsatt trevlig lördagskväll till er alla!

fredag 27 februari 2015

En dag kvar!

I dag har jag varit och skrivit på papperen för husförsäljningen. Då sotaren uppdagade fel i skorstenen i anslutning till den öppna spisen så kommer vi att gå ned tjugotusen kronor. Det är ändå ett bra avslut på en sorglig historia om man säger så.

Har packat klart allting och är redo för morgon dagens resa till Thailand. Tavlorna är sålda och fick bra bud så lite extraslantar sitter rätt så bra nu i och med resan. Vi ska införskaffa lite till lägenheten!

E ville att jag skulle åka och köpa godis till henne i eftermiddags men det går fortare för henne att gå till affären än vad det gör för mig att köra dit. Så hon fick faktiskt nobben!

Mitt barnbarn ringde mig i dag och ville prata lite men hon är också inne i något trots eller något sådant, för hux flux så ville hon inte tala mer och sade bara: Jag tänker inte prata mer ( med en sur röst haha ). Jag fattade ingenting! Det har varit lite så på slutet!

Boken närmar sig slutet nu och det är bara omslaget kvar innan den skickas för tryck. Vill ni köpa en så kommer det att gå att göra det via bland annat näthandeln. Jag lägger ut länkar senare när den väl är klar.

Trevlig helg till er alla läsare!



torsdag 26 februari 2015

Spännande

Det har varit så spännande i dag vad det gäller budgivningen. Vi känner oss nöjda med slutbudet.
Tavlorna är i sista spurten nu och den ena har auktionstiden gått ut på och sista budet blev på mer än vad vi hade hoppats på. Vi får nu se vad de andra ger i slutändan då det är ännu några timmar kvar på dem. Det blev riktigt nervkittlande att följa auktionen de sista minuterna och det var också då som buden började att hagla in. 

Jag har nu beslutat mig för att ändå sälja stugan då jag känner att det är för mycket jobb med den. Jag kommer i stället att renovera lägenheten och göra fint med bubbelbadkar i badrummet, kanske flytta en vägg, lägga nytt golv och så vidare. 

E har i dag varit till Vågen och haft ett möte om framtiden. Det är nu tänkt att hon endast ska dit en gång i veckan ett par timmar och i stället utöka tiden på hunddagiset. Det lät hon själv positiv till och det kanske kan bli något bra av det där. Jag hoppas bara att hon själv säger till om det börjar gå utför och hon blir sämre. Jag hoppas att hon ber om hjälp i så fall!

Om två dagar bär det i väg till fjärran land och som jag längtar....sedan när jag väl är hemma igen så blir det ju full rulle med huset och stugan och allt som ska bort. Ser inte fram mot det!

En trevlig kväll till er alla!



onsdag 25 februari 2015

En månad!

I morgon är det en månad sedan min dotter skrevs ut från den slutna avdelningen på psykiatrin. Helt helt underbart för framför allt henne att kunna vara hemma i sin egen lya. Jag hoppas att det fortsätter så här nu och att inte personalen anser att hon måste läggas in igen snart. Detta är ju ett tecken på att hon mår bättre! 

Jag förstod nästan att hon skulle göra det när de tog bort de starkaste medicinerna som hon har ätit. Visserligen så har de ju satt in Theralen i oral lösning till henne och en annan sort sömntablett som också är vanebildande. Men hon är hemma och hon hankar sig fram och tycks må rätt så bra enligt henne själv. 

Hennes läkare hade ringt henne och sagt att hon har ju gjort flera EKG tidigare ( på grund av alla överdoser ) men att han ändå skulle skicka en remiss. Hon kunde inte komma ihåg var den skulle sändas men jag tror nog att det är till kardiologen. Skulle inte förvåna mig om hon kommer sig dit före mig för jag har då inte fått någon kallelse ännu. Synd! Jag hade hoppats på att hinna kolla upp detta innan jag for men nu är det ju kört. 
Jag skrev till hjärtmottagningen att jag åker bort så att de inte skickar en tid till mig då jag är utomlands och inte kan ta den tiden.

Budgivningen på huset pågår fortfarande men i morgon trodde mäklaren att den skulle vara klar. Nu ligger budet 135.000 kr mer än vad utgångspriset var på. Spännande! Tror dock att det stannar på det bud som nu är lagt men det är inget att gråta för. Vi känner oss nöjda med det som hittills är. 

Nästa fråga då är ju stugan! Till på fredag har jag på mig att bestämma mig angående den. Det blir inte lika mycket pengar över om jag behåller den och det är en hel del pyssel med stugan som är stor och har flera byggnader. Alla i trä! Tomten är friköpt och stor även den med en stor gräsmatta och gård att klippa och skotta. Det tåls att funderas på! Jag kan inte bara fastna i nostalgin utan måste tänka realistiskt och långsiktigt. Svårt är det i alla fall!

I dag fyller lilla grå ( Vicky ) tolv år och var Cindys första valp. Ja det var ju visserligen två i den första kullen som Cindy fick men den ena valpen dog på grund av en långdragen valpning som avstannade. Vicky var medvetslös när vi drog ut henne men en bekant som var med fick i gång henne genom att slunga Vicky. Tack vare Anna så lever lilla grå i dag! 



tisdag 24 februari 2015

Det går framåt

Nu börjar det röra på sig vad det gäller husförsäljningen. Från att ha fått ett skambud till budgivning på över 100.000 kr mer än utgångspriset. I morgon torde det avgöras som jag förstår det och kontrakt skrivning blir då på fredagen. 

Hur det blir med besiktningen vet jag icke men den blir väl av medan vi är bortresta. Jag hoppas verkligen att inget fel hittas! Tror dock inte det!

Har haft barnbarnet på besök från i går till i dag och följde henne till frisören i eftermiddag. Det blev ingen större förändring men frissan tog ca två cm där bak och luggen klippte hon också förstås. Det blev fint!

E är fortfarande hemma och det verkar gå rätt så bra som jag förstår det. Hon far två dagar i veckan till hunddagiset och två dagar till Vågen. Bara några timmar varje gång på dessa ställena men det är alltid något. Hon orkar nog inte så mycket mer! Fast jag tror att tanken är att tiden på dagiset ska kunna utökas så småningom. Så länge hon mår bra så! Vilket jag förstås hoppas på att hon ska fortsätta göra och att det ska gå åt rätt håll.

Att vara god man är fasen inte det lättaste när års räkningen ska in. Jag kommer att få bannor av överförmyndarnämnden för att jag inte har något att verifiera med. Det blev lite fel det där men jag har skickat in alla kontoutdrag så får de själva se att de överföringar som är gjorda är mellan hennes konton och inget annat. Fastän jag vet att jag inte har gjort något galet så känns det ändå olustigt. 

Jag sade upp det där med ekonomibiten i samråd med E för jag tycker inte att hon behöver en god man gällande det. From 17 februari! Ska nu in med en sluträkning också och min bror kommer i veckan för att hjälpa mig. Själv förstår jag inget av de här uträkningarna som ska göras. 
Han däremot jobbar på kronofogden och kan en himla massa om ekonomi och uträkningar. 

Däremot så är jag fortfarande god man i två andra frågor och det känns bra för oss båda. Jag kan hjälpa henne i kontakten med myndigheter och så vidare. 

Snart bär det i väg till Thailand! Nu längtar jag galet mycket till sol, bad, god mat och god dryck. Snart snart....



lördag 21 februari 2015

Boksläpp!

I dag har vi varit ute i stugan och hämtat några stödstrumpor som mamma har haft för sina svullna ben. Jag har börjat få svullna vader både när jag flyger och annars också. 
Med tanke på att jag ska ut på långresa nästa helg så kan det ju vara bra med sådana på benen. Jag hoppas att de ska hjälpa mig lite i alla fall. 

Det kändes enormt vemodigt att besöka stugan - mitt paradis. Att se sig omkring där ute är som att mamma och pappa åter var i livet då allting påminner om dem och om min barndom. De köpte stugan för ca 41 år sedan så då förstår ni ju hur fäst jag är vid den och hur mycket jag har hunnit uppleva där. 

Att veta att stugan ska säljas gör mycket mycket ont och jag kände i dag igen att jag varken vill eller kan göra mig av med den men samtidigt så vet jag innerst inne att det blir svårt rent ekonomiskt att behålla den. Även om jag säljer mitt nuvarande boende så blir det nog tufft men min bror skulle räkna på det för säkerhet skull. 

I förmiddags efter att vi hade varit ute i stugan så ville mitt barnbarn fara till moster E så vi skjutsade henne dit och senare hämtade hennes morfar tösen. Nu är hon hemma hos sin mamma och är helt klart på bättringsvägar för i morse var hon feberfri och i kväll hade hon bara 37,7 i temp. 

Lillan berättade i morse när jag kom in till henne att hon hade sovit dåligt och hon såg verkligen trött ut. Hon hade hostat en hel del men trots det så var hon på toppenhumör. 

Har i kväll varit ute och käkat middag med A och det var tänkt att min bror skulle hänga på men han har blivit förkyld och avstod. 

Jag har nu beställt en tid för ett EKG på E framöver. Eller jag har snarare önskat en tid för henne via mina vårdkontakter. Himla smidigt det där! 

E verkade må rätt så bra även om hon inte såg ut att göra det. Hon hankar sig framåt i alla fall!

I helgen skulle hennes pappa fortsätta redigeringen av boken som snart är klar. Det är det sista finslipet kvar och boksläppet blir nog om ca en månad. 




fredag 20 februari 2015

Långt QT Syndrom

Jag blev tillsagt av min doktor att be mina barn att kolla upp sina hjärtan eftersom det kan vara ärftligt med LQTS. Jag har även läst att det inte är bra att äta vissa sorters mediciner när man har det här problemet. 

Såg nu att min dotter är ordinerad mediciner som inte ska tas om man har detta hjärtfel. Hon har ännu inte kontrollerat sitt hjärta så jag bad henne att göra det så fort som möjligt eftersom det är så onödigt om det visade sig att hon har ärvt det och blir dålig.

Hon är hemma fortfarande och ja det blir ju några helger nu som hon har kunnat det. Det är så förbaskat skönt för mig som mamma att veta att hon faktiskt klarar av det. Med hjälp av personalen, mediciner och olika program och tips. Men jag är också tacksam över att psykiatrin trots allt finns när hon mår för dåligt för att kunna vara hemma och det är fara för hennes liv. Man får inte glömma att en stor del av personalen gör ett kanonjobb.

Har ju mitt barnbarn här igen! Hon sussar så gott i sin säng men hade nästan 39 i feber igen i kväll. Det vill inte ge sig! Hon har dock varit på gott humör trots att hon har varit sjuk i två veckor. 

I morgon ska jag ut och käka på en kinakrog i stan som har himmelskt god mat. Nackdelen är bara att man äter på tok för mycket. Varje gång är samma visa!

Nu är det god natt här hemma men jag lägger ut en bild på hur det kan se ut när man har det här LQTS syndromet. Jag kan inte påstå att jag är orolig längre över detta men det är bra att det kollas upp.








Skambud

Det går inte riktigt vår väg nu med saker och ting måste jag säga. Tavlorna som är värderade till mellan 20 - 40 000 kr har sex dagar kvar av auktionstiden och det är bara en tavla som har fått ett bud på 4000 kronor och resterande endast 300 kronor styck.
Enligt killen på auktionsverket så har de även utländska köpare ibland så man får väl inte tappa hoppet ännu antar jag. 

Huset då....tre intresserade var av en gav ett skambud på en halv miljon lägre än utgångspriset. Vilket vi självklart nobbade! Den andra var inte beredd att ge den summa som utgångspriset är på och den tredje vet vi inget om än så länge. Jag har sagt till min bror att vi får ha lite is i magen och inte släppa huset för under utgångspriset. 

Lillan ringde och frågade om hon får komma hit så snart dyker tösen upp. Som vanligt så är det alltid kul när hon kommer och jag är ändå nästan frisk nu från min förkylning.

Trevlig helg till er alla!






torsdag 19 februari 2015

Barnvakt

Jag är barnvakt åt mitt lilla barnbarn i dag. Hon är fortfarande febrig och hade i morse 38 i temp men den har gått ned lite under dagen. Så förhoppningsvis vänder det snart! Annars måste doktorn ta en titt på henne! 

E har ju nu min mobil och äntligen kommer smsen fram men hon är inte förtjust i luren. Verkligen inte! Jag sände ett mms på hennes systerdotter som hon inte fick upp och där var det svordomar så det osade hett efter misslyckandet. Min kära dotter har humör men det kan jag se som positivt ibland. Det är trots allt ett driv i henne och en anda som alltid har funnits där. Utan den hade hon kanske aldrig överlevt redan från start när hon föddes för tidigt och var dålig. Hon är en fighter anser jag!

Mitt älskade barnbarn har blivit så sårig under näsan av allt snytande men vägrade få salva på såret. Eftersom jag också är lite sårig så löste vi det på ett bra sätt, eller hur. För ovanlighetens skull så bjuder jag på en bild av mig själv tillsammans med flickan.



onsdag 18 februari 2015

Tilia och SHEDO

Det finns två föreningar som jag tycker gör ett kanonjobb ( Tilia och SHEDO ) och som var för sig är till hjälp och stöd. Under mina år som jag har följt min dotters kamp för ett tillfrisknande så har jag sökt efter information på internet. Information om bästa vården, om bästa stödet och om behandlingshem över hela Sverige. Under de åren har jag även stött på dessa föreningar och följt dem lite på sidan av via Facebook och deras egna sidor.

Ni som läsare av denna blogg kan också gå in och stödja föreningarna om ni vill. Det gör ni under följande länkar:

http://foreningentilia.se/

http://shedo.se/

Jag har i dag varit en sväng till E för att lämna min gamla mobil till henne. Hon är inte överdrivet förtjust i att använda en Samsung och vill allra helst ha en likadan som hon har nu. Men nöden har ingen lag och hon lessnade på att inte få sms när de var sända och i allra bästa fall få dem ett långt tag senare. 

Det glädjer mig oerhört mycket att hon orkar vara hemma och inte behöver läggas in igen. Jag vet att det kommer att ske. I dag i morgon eller någon annan dag. Men jag är som sagt var glad för de dagar hon kan vistas utanför psykiatrins väggar. Hon ser kanske inte ut att må hundra bra men det ser inte helt hopplöst ut heller. 

Jag vet att hon fortfarande skär sig men det är åtminstone inte lika ofta som tidigare och det får man väl se som ett litet framsteg. Hon kämpar min flicka det måste jag säga!! 
Det är ett rent helvete att ha ångest vilket jag mycket väl vet av egen erfarenhet. Att vilja göra allting för att slippa ångesten för en stund är fullt naturligt.

Jag kan dock aldrig någonsin förstå hur man medvetet kan skada sig själv på det där sättet som hon gör. Det är ju ingen lösning i längden utan bara en idiotisk tillfällig lindring. Det jag däremot kan förstå är som sagt var viljan att bli ångestfri och jag vet mycket väl om att har du väl börjat med att självskada dig så är det väldigt svårt att sluta. Även om viljan finns där så sviker den dig när du mår som sämst. 

I eftermiddag skulle E ned på stan med sin ledsagare och bland annat titta på ett annat skal till telefonen. Hon var inte riktigt nöjd med det som redan finns på luren. 

Mitt barnbarn är fortfarande febrig och sjuk. I över en vecka nu har hon varit risig av och till. Själv är jag på bättringsvägar och orkade gå på en liten promenad i solskenet denna morgon. 








tisdag 17 februari 2015

Nationella självskadeprojektet

Jag läste i dag något som föreningen SHEDO hade lagt ut och jag följer detta med spänning. Ska bli intressant att se om det kommer att bli någon förändring inom vården i framtiden. 

Så här skriver de själva: I går hade Nationella självskadeprojektet konferens i Munchenbryggeriet i Stockholm och SHEDO var där.

På konferensen presenterades dokumentet " Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende " som kommer att bli en vägledning för vården framöver.

Mycket fokus i dokumentet kretsar kring bemötande och SHEDO har varit med i framtagandet av dokumentet som du hittar här:

http://www.nationellasjalvskadeprojektet.se/download/18.40768cbb14b32a0480bcf6/1423481861913/Rekommendationerna+slutgiltig+version+2015.pdf

Det låter lovande måste jag säga och jag gillar skarpt hur föreningen visar sina framfötter inom något som de har en mycket god kunskap i. Hoppas nu att detta kommer att börja följas och vara något som vården i framtiden tar nytta av. 

Samtidigt så skriver socialministern i dag följande som går att läsa på Aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article20330193.ab

Jag fick ett sms av E i dag som jag svarade på. I nästa stund fick jag ytterligare ett ifrån henne där hon skrev: Va? Vadå hälsa på mormor på onkologen? Det är ju lite svårt. Dina sms är konstiga! 

Haha jag blev lite brydd först och vad ska då inte hon ha blivit när hennes mormor har varit död sedan i juli månad. Men våra sms konversationer fördröjs och det där skickade jag ju antagligen någon gång i juni till min dotter. Så kom det fram först i dag! Helt sjukt!











måndag 16 februari 2015

Tre veckor

Måste bara berätta att i morgon är det tre veckor sedan E blev utskriven från psykiatrin. Det är tror jag den längsta tiden på en evighet som hon har varit hemma. UNDERBART!! 



Saknad!

De senaste nätterna har jag drömt om min pappa och har vaknat med hjärtklappning. Sorgen efter honom och mamma är fortfarande stor och det går inte en dag utan att jag tänker på dem. Jag önskar ibland mer än någonsin att de fortfarande var i livet. Som till exempel i fredags när det blev översvämning i badrummet. 

Pappa hade en sådan kunskap och sådan pondus och styrka. Ringde han någon och ville ha något åtgärdat så blev det också så. Ingen gick emot hans vilja och ord! 
Skulle han ha ringt föreningen och sagt att nu är det så här och nu får ni se till att detta åtgärdas på bästa sätt utan att min dotter ska betala. 

Ja då hade det ganska så säkert blivit så! 

Han var väldigt bossig men på ett bra sätt och med många många år bakom sig som chef, så var det kanske inte så konstigt. Ingen körde över honom om jag säger så!

Jag kan känna att det har blivit många motgångar och många sorgliga händelser på en kort tid och dem påverkar mig inte så bra. Först mammas död, sedan pappas död, Cindys bortgång, vattenläckan och sist men inte minst ett visst strul med lägenhetsköpet i Thailand. I fredags skulle det sista betalas och min bror var inne på banken. Ett större lån hade tagits till dess arvet kan plockas ut.

Men så visade det sig att valutan har ändrats och vi helt plötsligt stod där med 70.000 kr för lite. Som tur var så kunde min bror skrapa ihop till den summan på andra sätt. Men med översvämningen och detta så börjar man nästan att fundera på om det var fredagen den 13 som ställde till det. Skämt å sido sådant skrock tror jag inte för fem öre på men det var verkligen otur för oss.

Nedanstående text av Nils Ferlin skickade hospicehemmet till oss efter mammas död. Jag fann det kortet för en tid sedan och tycker att dikten är jättefin.


Mördande huvudvärk

Jag vaknade i morse med en gräslig huvudvärk och den vill inte släppa. Tror att det kommer ifrån bihålorna då jag är rejält snorig. Tänk vad mycket som kan rymmas i en kran!

Mitt barnbarn är så förtjust i Frost filmen och har tjatat om en Elsa klänning så i går beställde jag en sådan till henne. Med släp och allt! Hon kommer att bli själaglad och inte vilja ta den av sig sade hennes mamma. Allt för mina barn och barnbarn!

Mitt försäkringsbolag ringde i morse och berättade att jag måste kontakta bostadsrättsföreningen som är skyldiga att se till att en besiktning av eventuella skador blir gjord. Skador blev det ju på golvet men tack och lov inte mycket. Jag har sänt dem ett mail och förklarat händelseförloppet och vaktmästaren skulle även han ta kontakt med dem. Jag bävar dock för att det blir jag som får stå för största smällen i slutändan. Det är väl så det brukar bli!

Jag har sagt upp mitt godmanskap gällande Es ekonomi då jag tycker att hon inte behöver någon just över hennes ekonomi. I övrigt är jag fortfarande god man åt henne. Jag har lovat att hjälpa till ändå om hon behöver min hjälp i den ekonomiska biten.

I dag såg jag att Tilia hade lagt ut information om en kortfilm som ska göras. Följande information går att läsa om detta projekt som jag tror kan var intressant att följa och framför allt att se längre fram på när den är klar. Läs nedanstående och med det så önskar jag alla läsare en fin måndag:

TILIA I SAMARBETE MED ”UTAN HUD” - EN FILM OM SJÄLVSKADEBETEENDE
I helgen har castingen pågått för fullt till att hitta en Sarah. Den 26-åriga tjejen som har besökt terapeuter så länge hon kan minnas men de oberäkneliga känslorna av panikångest smyger sig på henne med allt större kraft. När hennes trogna syster Maria kommer in på drömutbildningen i London och karismatiska väninnan Veronica bestämmer sig för att tacka ja till ett jobb i Oslo så brakar hennes liv samman. Sarahs liv blir en destruktiv spiral nedåt av alkohol, medicinering och självskadebeteende. Med den ständiga paranoian som förföljer henne bygger hon upp ett allt större förakt tills hon blir en fara för sig själv och alla runt omkring sig.




söndag 15 februari 2015

God Morgon!

I går kväll tog jag det bara lugnt och tittade på melodifestivalen och QX galan. Är fortfarande ordentligt förkyld och hängig. Det känns i bihålorna att det är lite jobbigt med snuvan. 

Fick sova till halv åtta då hundarna väckte mig men det är ena sovmorgonen för min del som oftast eller alltid vaknar runt sex snåret på morgonen. Det är nästan sjutton grader kallt ute och jag undrar var vårkänslorna tog vägen?! Det droppade ju från taken och fåglarna började på att kvittra i granarna här utanför. Vips så var det borta och vårkänslorna med det.

Ni som undrar hur det går med boken så kan jag berätta att den ligger hos mina barns pappa i väntan på att redigeras. Sidnummer ska in och så vidare! Jag är ingen hejare på redigering och korrigering och urdålig på datorer. Bättre då att lämna över jobbet till någon som kan den där biten bättre än mig och det får helt enkelt ta den tid det tar. 

Husvisningen i torsdags hade gått bra tyckte mäklaren. Tio familjer hade varit och tittat på det och som vanligt så var några positiva och några negativa. De som hade låtit negativa hade hittat fel på det mesta. Sådana personer borde väl söka sig till nybyggda hus i så fall. Denna kåk är byggd 1968 men de husen i det området är rejäla kåkar med bra byggen. Inget fuskbygge där inte!

Min pappa var ingenjör och enormt duktig gällande sådana här saker. Han hade märkt om det var något galet! Däremot så var han ju inte i topp de sista åren i sitt liv och kan ha missat något som han vanligtvis inte skulle missa. Till exempel så var det saltavlagringar i taket och på väggen i källaren. Mäklaren trodde att det kom från badrummet ( toaletten ) på övervåningen men han kunde inte avgöra om det var gammalt eller nytt. Vi får väl se vad en besiktning visar när det har blivit sålt. Jag förutsätter att det blir det förr eller senare.

En blomma kan säga så mycket! 






lördag 14 februari 2015

Happy Valentine´s Day!

Jaha i dag är det alla hjärtans dag och här ligger jag förkyld så in i attan. Orkar inte göra många knop och hundarna får ingen promenad. Tur att jag har gården att släppa ut dem på en sådan här gång.

Vera har åkt hem nu! I går kväll hämtade hennes matte henne och tänk vad tomt det kan kännas. Jag är verkligen förälskad i denna söta lilla hund. För min del så hade hon kunnat få stanna för evigt men det skulle nog inte hennes matte och husse tycka om. Dessutom så ska vi ju dra ned på antalet hundar så småningom. Inte öka upp igen!

Någon uppvaktning räknar jag inte med i dag så här på alla hjärtans dag, men fick en ros i går av A. Det uppskattades verkligen och rosen står där så grann på köksbordet.

I går tog jag mig ett välbehövligt bad och när jag klev ur badkaret och hade dragit ur proppen så forsade vattnet ut på golvet i stället för ned i brunnen. Samtidigt så kluckade och bubblade det i toaletten samt i handfatet.

Vattnet fortsatte över tröskeln och ut i hallen på trägolvet. PANIK! Slängde ut en massa handdukar, greppade tag i allt som gick att greppa och försökte med alla medel att stoppa vattnet från att rinna ut i hallen.

Ringde vaktmästaren som kom förbi och han i sin tur ringde till Swoosh som var här på en tio femton minuter och rensade i avloppet. Fem meter ned i backen fick de gå för att ta bort det som var där nere. 

Vi har rensat i omgångar och även haft vaktmästaren här men det har bara hjälpt ett tag. Vi har ju förstått att något satt längre ned. Nu blev det alltså så olyckligt och i dag är trägolvet bitvis uppsvällt av vattnet.

Mitt i all bedrövelse så fick jag värsta hjärtklappningen och blev fruktansvärt påverkad. Jag höll rent av på att svimma och hela jädrans kvällen hade jag hjärtklappning. All stress och oro satte fart på pumpen! Det är verkligen en obehaglig känsla och det gör rent ont i bröstet efteråt om det har bultat på länge och mycket och hårt. 

Som jag har nämnt tidigare så har jag ju haft så ganska länge men inte pratat om det. Jag har tagit det för vad det är! Det gör jag ju nu också men jag är medveten om det på ett annat sätt.

Hur som helst så hoppas jag att vattnet ska dra undan under golvet och att träet drar ihop sig utan att det måste åtgärdas. Har dock kontaktat mitt försäkringsbolag via mail och gjort en skadeanmälan.

Vaktmästaren berättade att fler i området har haft liknande problem som här. Området är över trettio år gammalt och just här där mitt hus står är faktiskt den äldsta platsen. Rören i marken kan nog se ut lite hur som helst.

Jag ringde till mina döttrar i dag och önskade dem en trevlig alla hjärtans dag. J och mitt barnbarn är fortfarande sjuka i feber och hosta. E är nu helt frisk från sin förkylning och var fortfarande hemma. 

En trevlig alla hjärtans dag till er alla läsare!


 

fredag 13 februari 2015

Förkylt!

Jaha så åkte även jag på förkylningen som både mitt barnbarn och hennes mamma dras med. Känner mig ganska så hängig om jag ska vara ärlig men det är bra att jag gör bort den innan jag ska åka. Bara jag inte får en sådan hemsk hosta som sist jag var förkyld. Den hostan satt i över sex veckor och var verkligen inte nådig.

I kväll ska Vera hämtas är det tänkt men flyget från USA är försenat så vi får se hur det blir med den saken. För min del så får hon gärna stanna kvar! Hon är så lättsam och otroligt fin på alla sätt och vis.Varje gång hon åker härifrån så blir det tomt fastän det finns flera andra hundar i huset.

E är fortfarande hemma - peppar peppar....hon lät rätt så fräsch i går men dagen innan lät hon svag på rösten. Hon är ofta trött av någon anledning! 

Jag önskar att ett mirakel kunde ske så att hon blev frisk nu och för resten av sitt liv. Att hon fick börja leva ordentligt utan ångest och jobbiga tankar. 

Lägger in en låt från you tube av Suzzie Tapper. Inte för att texten stämmer in men för att den är så vacker och för att jag tycker om hennes röst.



onsdag 11 februari 2015

Dagarna rusar fram

Dagarna rusar fram och jag hinner knappt med att blogga. Har haft mitt barnbarn hela dagen i går då hon sov över eftersom hon var sjuk. I dag har jag följt med hennes mamma och barnbarnet till lasarettet då de båda skulle dit. 

J skulle förberedas inför en kommande operation men det visade sig att cystan hade försvunnit. T skulle till barnmottagningen för att äntligen få träffa någon som är kunnig gällande krångliga magar. 
Hon ska nu dricka något pulver varje dag och vi ska återinföra mjölk och proteiner men vänja in till en början. Hennes mage är ju inte van det längre!

Jag var till E i går en sväng! Hon har nu varit hemma ett tag och såg ut att må hyfsat. Inte riktigt hundra men det har funnits sämre dagar. En dag i taget!

Om sjutton dagar bär det i väg för mig igen till Thailand. Jag ser verkligen fram mot resan och avkopplingen. Förhoppningsvis så är det lite mer vår i luften när vi kommer hem igen i slutet på mars. Då blir det att börja rensa i stugan och jag kommer att bosätta mig där ute till dess att allting är klart.

Min remiss till kardiologen är nu äntligen skickad fick jag veta i går när min läkare ringde till mig. Han hade ju glömt bort att skicka den men skulle träffa en kardiolog och höra med honom om jag kunde få komma dit innan jag åker utomlands. Eftersom att jag blir borta så pass länge så vore det skönt om det gick att lösa.

Jag börjar hoppas att de ska kunna hjälpa mig på sjukhuset så att jag får någon bukt med mina hjärtrusningar som blir. Jag har så länge levt med detta jobbiga och det kan ibland kännas som att nerverna är utanpå kroppen. Att stress, hundarnas skall, tjafs, oro, ilska ja egentligen det mesta kan sätta igång pumpen så dant. Kan något piller lugna ned så är det bra även om jag är skraj för mediciner av alla slag. Tar knappt en Alvedon!

Min dotters EKG var inget att bry sig om ansåg kardiologen och det är skönt måste jag säga. Då har hon i alla fall inte ärvt mitt elände. Sedan får vi ju se hur det är för E men förmodligen så har hon ett normalt EKG. Hon är ju kollad flera gånger bland annat på grund av överdoseringar och tokerier.  

J var rejält sjuk i dag! Hade nästan 39 i feber i natt så hon har nog blivit smittad av lillan. Hoppas nu att inte jag också blir det. Jag som ska i väg snart!





måndag 9 februari 2015

Bröllop

Har nu kommit hem efter en härlig helg! Bröllopet var ståtligt värre med klädkod, mellan 100 - 130 gäster, champagne, häst och vagn, solosång i kyrkan, trerätters middag, dans med dj mm. Det var otroligt vackert! 

Jag fick dock gå ifrån redan vid halv nio - ni snåret på lördagskvällen då jag fick en hjärtklappning som inte var nådig. All anspänning, den utdragna middagen ( maten var extremt sen ), allt sorl och högljudda stämningen gjorde sitt till. Som ett brev från posten började hjärtat att rusa och jag valde då att gå till rummet. Det tog tid innan det släppte men till slut så lugnade det hela ned sig. 

För att sedan under natten börja om och när jag då vaknade på morgonen så var jag ganska mör och hade ont i bröstet. Det där händer ganska ofta! Höga ljud, stress, nervositet ja känslomässiga svängningar och så vidare...Det behövs ibland så lite för att hjärtat ska börja på att rusa. Det räcker med att hundarna skäller och jag inte är beredd på det.

Jag har alltid skyllt på nerverna vad det gäller detta men förstår ju nu att det också har med mitt hjärtfel att göra och därför har jag nu börjat på att försöka att tänka på mig själv mer. Som i lördags! Att gå ifrån och försöka varva ned.

Min ena dotter har i dag varit och kollat sitt hjärta och då berättade läkaren att på det förra EKG som hon gjorde så visade det på en kort PQ tid hos henne. I dag såg det lite bättre ut men läkaren skulle ringa kardiologen och höra med dem. 
Det är ju inte detsamma som jag har nu då! 

Jag fick veta att min biologiska mamma mycket riktigt dog i hjärtsvikt men hon hade även dåliga lungor och var rökare. 
Min biologiska moster fick en pacemaker på grund av flimmer och min biologiska morfar dog endast 72 år gammal av hjärtproblem. Som min dotter sade: Det låter ju inte så lovande! Nu ska vi väl inte måla fan på väggen anser jag men det är bra att vi kollas upp. Jag måste ligga på E igen om att kolla sitt hjärta även om det är som hon säger att det är kollat flera gånger tidigare. 

I dag ska tavlorna hämtas hos mina föräldrar och transporteras till Stockholms Auktionsverk. Jag ska samtidigt passa på att städa lite i huset då det ska vara en visning på torsdag av huset. Spännande! Hoppas att det blir budgivning!

På flygplatsen här i stan så träffade jag på vår gamla läkare. Han är pensionär sedan flera år tillbaka men blev så glad över att stöta på mig liksom jag blev att få prata med honom. En bättre läkare kunde man inte få. Trist att han inte längre jobbar! 

Han blev bestört över att höra hur det låg till med E när han frågade om flickorna. Han blev uppriktigt bekymrad lika mycket för min del som för hennes del.

Nu när jag var i Vimmerby så fick jag enorma nostalgikänslor. Jag önskade att klockan gick att vrida tillbaka, att vi återigen var på det mor och barnhem som fanns där och att E aldrig hade börjat att självskada sig. Att allting såg annorlunda ut än vad det gör i dag. 

Jag har haft tre för mig stora förluster inom loppet av sex månader. Mina föräldrars död tog mig väldigt hårt som ni vet och min äldsta tiks bortgång i förra veckan gjorde väldigt ont även den. Mitt hjärtproblem på det och den ständiga oron för E....nog räcker det och blir över!

Ett stort tack till min fina vän för att han var hundvakt i helgen så att jag kunde fara på bröllopet.





onsdag 4 februari 2015

R.I.P Cindy

Jag sitter här och känner mig jätteledsen för veterinären som lyssnade på Cindy såg ju precis som mig att hon syresatte dåligt och var blek. Hon sade att det fanns två alternativ! Det ena var att åka med Cindy till ett djursjukhus där hon kunde få intensivbehandling med syrgas och det andra var att låta avliva henne.

Eftersom jag inte inte ville se henne plågas mer och förstod att en tur till ett djursjukhus bara skulle göra allting värre så fick hon somna in. Jag som trodde att jag skulle klara av att vara med in i det sista och som var inställd på det bangade ur och var tvungen att gå därifrån. Det gjorde helt enkelt för ont! 

A var med och stannade hela tiden vid Cindys sida och höll hennes huvud till sista andetaget. Själva avlivningen gick fort - inte mer än 40 sekunder tog det. Hon fick inget lugnande innan då det bara skulle göra hennes andning ännu svårare och hon skulle riskera att få panik. De gav henne sömnmedel direkt och sedan själva avlivningsmedlet. Vilket var skonsammast!

Kortet nedan tog jag endast ett par timmar innan hon fick somna in.

Vila i frid finaste Cindy 
Född: 2000 - 07 - 29 
Död: 2014 - 02 - 04






Värsta året någonsin!

Cindy mår fortfarande dåligt och kräktes lite grand igen i morse och har inte velat äta sitt morgon mål. Hon andas tungt med hela kroppen och det är verkligen inte roligt att se. 

Vi har fått en tid hos veterinären i dag och jag är tyvärr rädd för att det nu inte finns någon återvändo för min älskade gamla vovve. Hon har hängt med i snart femton år, varit mig trofast hela tiden och verkligen varit mattes goding. Hon är den som är uppkomsten till den kennel som jag driver, men som är vilandes sedan fyra år tillbaka. 

Om veterinären föreslår medicinering eller anser att ännu är det inte dags för Cindy att somna in så är det ju bra men jag tror inte det är aktuellt. Fast jag är ju inte veterinär!

2014 har varit det absolut värsta året i mitt liv hittills. Jag har förlorat båda mina föräldrar på en kort tid, jag har en hund som kanske också dör och jag har fått vetskap om det här med hjärtat ( okey - dessa sista två nu under 2015 års början... men ändå ). Utöver det så ska jag oroa mig för E!

Hon mår i alla fall bra nu för tillfälligt berättade hon när jag talade med henne i dag. Så glädjande att höra! Jag lovade att ringa då vi har varit hos veterinären med Cindy.

Bjuder på en bild på Vera när hon låg på soffan och hade det gott.


 

  

tisdag 3 februari 2015

Finally svar!

Jag fick äntligen svar av läkaren på vad det är som felas med mitt hjärta och det ÄR  något som heter långt QT syndrom. Precis vad min dotter som snart är färdig röntgensjuksköterska misstänkte.

Läkaren skrev att jag ska inte bada i kallt vatten, inte hoppa ned i isvakar efter en varm bastu och inte tokrusa efter bussen. Ingen risk, haha! Jag är en riktig badkruka och badar aldrig i kallare vatten än + 26 grader och hoppa ned i en isvak är så främmande för mig som det bara kan bli. 
Rusat efter bussen har jag inte gjort sedan jag var tonåring - om ens då!

Jag har haft så härligt med mitt barnbarn hela dagen. Hon har varit en solstråle med sitt goa humör och efter att ha sovit från kl.19,30 i går kväll till 08 i morse så var hon synnerligen pigg och utvilad. Nu har hon farit till sin gymnastik med sin mamma som även tränar gruppen med barn.

Cindy mår inte så bra i dag! I går kväll kräktes hon igen. En riktig äcklig sörja och i dag kräktes hon galla. Hon har andats ganska häftigt hela dagen och hjärtat har slagit fort. Men hon har ätit och har svansen uppe så jag avvaktar och ser hur det är i morgon. Förstår dock att det lider mot sitt slut, som sagt var.





måndag 2 februari 2015

Massor av snö

Det har snöat en hel del nu och i dag var jag och skottade på mina föräldrars gård för att sedan skotta på min parkering och min bakgård. Gjorde gångar åt hundarna att springa runt i.

Lillan är här och sover nu så sött i sin säng. Hon krånglar oftast om kvällarna hos sin mamma nu för tiden och i går var klockan över 23 innan hon somnade. Det är riktigt kämpigt för J!

Här är det oftast aldrig några problem men jag är stenhård med reglerna just för att jag vet hur det annars kan bli. Flickorna var likadana som lillan när de var små och jag fick ägna hela kvällen åt att natta dem. Man lär sig av sina misstag och det gäller att vara konsekvent, vilket jag inte var då för så många år sedan.

Jag har inte fått något svar från läkaren angående mina funderingar från träffen hos honom men jag vet av erfarenhet att vårdcentralen är otroligt långsamma med att vidarebefordra meddelanden och kontakten. Hoppas i alla fall på att få ett svar någon gång under denna vecka. 

En god vän tyckte att jag borde ringa till kardiologen och berätta att jag åker bort i nästan en månad här framöver så att jag kanske kan få en tid innan jag far. 
Jag avvaktar denna vecka ut tror jag så får jag väl se om jag ringer. 

E hade varit på Vågen i dag! Hon ville ha skjuts till affären men jag orkade inte fara. Känner mig trött i dag trots att jag tog en liten powernap på sofflocket innan lillan kom. 

Det verkar som att det är rätt så bra med min dotter för tillfälligt. Så jag hoppas....varje gång.... på att hon aldrig mer ska behöva läggas in....





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...