tisdag 23 februari 2016

Middag

I helgen som var så bjöd E över mig och A samt mitt barnbarn på middag. Det var jättetrevligt och mycket omtyckt. Hon bjöd på flygande jakob! Det verkade vara rätt så bra med min flicka och det glädjer mig. Får hoppas att det varar ett tag! Det är guld värt med hemtjänstens hjälp och hennes lägenhet såg så städad och fin ut. Inget kaos där inte!

Om fem dagar bär det av till Spanien igen! Jag har packat det mesta nu. Både köksgrejer och kläder. Beställde extra bagage eftersom Norwegian bara tillåter 20 kgs bagage. Det känns overkligt att jag faktiskt är på väg till mitt boende i Cabo Roig. Så fint det verkar bli!

Det är bara vitvarorna och städningen som fattas! Sedan är det bara att möblera och börja vara där. Möblerna ska om allting går som det ska anlända dagen efter att vi har landat. Sedan får vi fara och köpa till lite mer väl på plats!

Bjuder på några nya bilder som jag fick skickade till mig i helgen.










onsdag 17 februari 2016

Avslutet

E har fortfarande kunnat vara hemma i sin egen lägenhet och verkar må rätt så okey nu igen. Jag är riktigt glad för att hon har hemtjänsten som kommer till henne och jag är framför allt glad över det val jag ( vi ) gjorde gällande vilka som skulle vara hos henne.
När min pappa blev ensam efter att mamma hade gått bort så hade jag lovat henne att se till att han fick hemhjälp då hon inte ville att jag skulle ta över ansvaret för att hålla snyggt hemma hos honom.

Jag satte mig och letade på internet och fann några som heter Evita Care i Umeå. Tre personer hade startat upp detta i stan men det var egentligen bara den ena av dem tre som kändes riktigt bra och pappa var nöjd med henne. Även om han hade förändrats i sitt beteende och var innesluten i sig själv med sin sorg och sjukdom, så märkte man ändå att han uppskattade deras hjälp och sällskapet.

När då pappa lades in på Axlagården och sedan dog så sade vi naturligtvis upp hemtjänsten. Nu när E skulle flytta till en egen lägenhet och pratet om hemhjälp kom på tapeten, så bestämde jag som god man och mamma till henne för att kolla med Evita Care om det var möjligt att dem kunde vara dem som kom hem till min dotter.

Det visade sig att den trevliga tjejen numera var ensamägare till Evita Care då dem övriga två hade slutat. Hon var jättetaggad över att börja jobba för min dotter och efter lite kontakter hit och dit så körde hon ju igång hos E för någon månad sedan. Dem stortrivs tillsammans kan jag ju säga! Vilket jag kan förstå och E är tacksam för att jag valde Evita Care till henne. VDn och ägare tänker inte bara på pengar utan har ett stort hjärta också där hon ömmar för E och verkligen ger av sig själv.

I dag skulle dem ha extra tid och gå och fika tillsammans någonstans. När E har legat inne på sjukhuset så bestämde dem i samråd med psykiatrin att träffas ibland både då och framöver när E läggs in. Att kunna gå och ta en fika, en lunch eller bara ses är viktigt för min dotter. Med någon som hon gillar! Att ta en fika med mig skulle inte funka lika bra haha. Nog för att hon gillar mig men mamma är ju mamma...

E berättade i går att hennes samtalskontakt som hon har trivts med och som hon har haft i några år nu ska sluta för att börja på heltid på Vågen. Vem som blir i stället för henne visste inte min dotter ännu men hon hoppades på att en tjej som har börjat att jobba som psykolog på psyket kan bli hennes samtalskontakt. Hon har nämligen jobbat på det boende E bodde på förut så dem känner varandra. Jag hoppas också att det blir Malin för hon är jättefin och riktigt trevlig.

Vi var och tog en massa prover på Baltazar som ju har tappat i vikt men alla proverna såg bra ut förutom ett leverprov som var lite försämrat. Dock inget som störde och det kunde bero på hans tarmfunktion. Han har ju lite halvtaskig mage ibland! Om en månad åker jag dit och väger honom igen så får vi se om han har gått ned ännu mer. I så fall fortsätter dem att undersöka honom!

Daisy vår numera äldsta tik som blir elva år i april brukar vara superpigg och ha en kanonmage men dem sista veckorna har hennes mage tjormat. Hon har svårt med bajseriet och det kommer oftast bara lite, som harlortar men ibland smala strängar. Inga korvar längre! Jag nämnde det för veterinären när jag talade med henne i dag och hon rekommenderade att vi kommer in med Daisy på måndag eftermiddag. Det kan ju vara analsäckarna som spökar! Men man ska också tänka att hon börjar vara en äldre dam då allt möjligt kan ske så bättre att kolla upp än inte alls. Vi har då inga problem att sätta sprätt på pengarna och borde snart få klippkort hos veterinären. Tur är då i alla fall att Daisy trots magen är ändå pigg!

Nu börjar det att dra ihop sig för Spanienresan! Jag längtar som satan! Behöver komma i väg och slappna av. Har tokmycket spänningar inom mig och hoppas att det släpper där nere i värmen.





torsdag 11 februari 2016

Valpkurs

I går var vi då på valpkurs med Albert! E och A gjorde riktigt bra ifrån sig och det var som att han aldrig skulle ha varit ifrån henne. Dem hade en mycket fin ögonkontakt och han lyssnade på vartenda sitt och så vidare som hon sade. Det var riktigt kul att se och glädjande för E själv. Hon hade trott att han hade glömt bort henne!

Nästa gång är i början på mars men då är inte jag hemma så jag hoppas att Es pappa kan följa med henne till kursen. Hon vill gärna ha sällskap och skjuts och det kan jag ju förstå.

Har i dag skickat in Es anmälan på överläkaren på psykiatrin. Nu är den på väg till Förvalningsrätten. Eller snarare delgivningen! E bad mig att ordna med det!

Bjuder på en bild på min älskade dotter och lilla valpen som snart inte är så liten längre.





onsdag 10 februari 2016

Delgivningskvitto

Nu har dagarna rullat på igen i en rasande fart och jag har faktiskt glömt bort att blogga. På sätt och vis så är ju det bra för det brukar vara ett tecken på att min älskade dotter också mår bra.

Hon är utskriven ännu och lät pigg idag och vi ska tillsammans åka till valpkursen i kväll. E berättade att hon ville att jag skulle lämna in ett delgivningskvitto till Förvaltningsrätten. När jag frågade vad det handlade om så sade hon att hon har anmält psykiatrin. Det visade sig att E åkte in frivilligt när hon lades in ( det visste jag ju redan ) men under tiden som hon var där så satte läkaren ett LPT på henne. Vilket hon inte var så pigg på! Min första reaktion är: Får dem göra så?! Får det verkligen gå till så där när hon själv lade in sig?! Men så är det väl antar jag! E själv trodde inte att hon kunde vinna detta men vill ändå markera att hon inte tyckte att det var okey.

Jag förstår om de sätter tvångsvård om det är fara för hennes liv och förmodar att dem hade ansett det vara kris. Men ändå...
Fast.... jag var ju väldigt väldigt orolig jag också! E var RIKTIGT under isen denna gång, så jag är nog egentligen bara tacksam för att läkarna kan se när det är fara för hennes liv. Jag kände det inom mig att hon var i det läget att hon skulle ha kunnat ta sitt liv som jag nämnde i ett tidigare inlägg.

Nu har jag en mackapär på mig! En långtidsmätande EKG under fyrtioåtta timmar. Går rätt bra att bära den! Men visst är det lite bök med sladdar och dosa och jag vaknade ett par gånger under natten för att kolla så att inget hade lossnat.

Vi får väl se om det visar något i slutändan!

Var och klippte mig samt slingade håret i går hos frisören jag alltid har gått hos tidigare då jag bodde i byn. Nu blev det bra igen! Nu blev det den jag brukar ha varit ;-).

På måndag ska jag till veterinären med Baltazar! Han har magrat ganska rejält på slutet och man känner revbenen på honom jättetydligt. Han som har varit mullig nästan! Men han är pigg och alert så det är svårt att tänka sig att han skulle vara sjuk på något sätt. Fast en hund ska ju inte tappa i vikt bara så där!



söndag 7 februari 2016

Frusen

Det har varit en lugn helg för alla! Jag har varit mol allena med hundarna och det har gått bra. Abbe har skött sig snyggt och inget vaknade om nätterna. Släppte ut honom mellan halv elva och elva på kvällen för sista kissningen och i går morse ville han ut klockan fem vilket kändes lite för tidigt men han är ju som sagt var bara valp ännu. I morse var klockan fem i sex så det var helt okey!

E verkar ha haft en bra helg och var i går på stan. Hon känner sig så frusen i sin lägenhet som är rätt kall och har kalla golv. Köpte därför sig lite kläder och en morgon rock att använda.

I morgon ska jag till tandläkaren och dra en eller två tänder! Jag har redan ångest för det där och kommer väl att svimma i tandläkarstolen....den där tandläkaren som jag mailade angående tandvårdsrädsla hörde aldrig av sig. Dåligt att det ska vara så svårt att få en tid hos någon som är specialiserad på just sådant när man som jag har haft ångest och gått i behandling under flera år. Då tycker jag att det borde tas på allvar! Men eftersom det är som det är i munnen på mig så MÅSTE jag ta denna tid hos den andra tandläkaren i morgon så att jag inte far på resorna med tandvärk. Har ibland en sjuk jävla tandvärk from hell! Jag vet också att när jag ska dra båda tänderna som sitter jämte varandra i överkäken så kommer jag att behöva en brygga. Inte för att jag vet exakt vad det är för något men annars blir det inga sidotänder kvar i överkäken typ...

På tisdag morgon ska jag till sjukhuset för att dem ska få sätta på mig ett långtidsekg. Ska sedan bära det i 48 timmar! Tror inte att det kommer att visa något för jag får inte bada med den ( så klart inte ) och det är när jag har badat som jag får hjärtklappning och trycket över bröstet. Jag brukar också få problem av stress och när jag blir arg, skottar snö eller när jag springer men inget av det lär ju hända de här dagarna. Såvida jag inte drar på mig träningskläderna och ger mig ut på en runda haha. Jag som är uppe i 73 kg mot mina 159 ( gick upp åtta av de elva kg jag tappade ) flåsar ju som en ångvält och får ont i knäna av minsta lilla ansträngning lär väl dö på kuppen. Behöver jag nämna att jag måste ned i vikt igen men inte vet hur jag ska fixa det...efter att mina föräldrar dog så tappade jag all motivation och började att skita i det mesta och tröstäta. Det får jag igen nu i min hälsa känner jag även om det finns alltför många som har mycket mycket mer övervikt än mig. Men i min kropp känns det inte bra!

Klippning och slingning på tisdag kväll i byn och då lämnar jag Albert hos E så får dem umgås vilket de inte har gjort på länge. Bra timing för det!



torsdag 4 februari 2016

Min goa vän

Jag har en god vän som i dag såg E när hon kom gåendes från affären. Han ropade in henne på sitt jobb och så tog dem en fika tillsammans. Gulligt av honom!
Har förresten sökt på en tvåa i byn ändå! Tillsvidare...får jag den så får jag den och här kommer det att bli många turer innan jag har bestämt mig för hur och vad jag ska göra med allting. Men en sak vet jag ju och det är att mitt fina radhus i Spanien finns kvar hur som helst.
I dag har dem till exempel satt upp duschväggarna och markisen. I morgon sätts ACn upp, på lördag är det lamporna som åker upp i taket och den 22 februari kommer vitvarorna. Det är ofattbart kul och jag toklängtar ned nu!

Känner mig trött i dag som tusan! Abbe ville ut klockan fem i morse men jag var vaken redan sedan några minuter tillbaka. Försökte få honom att somna om men det gick inte så ut med honom och i säng igen med barnbarnet bredvid mig. Hon hade vaknat också nämligen och tassade in i mitt sovrum där hon lade sig jämte mig. Klockan sex var det dags att kliva upp för då tyckte Albert att vi hade legat och dragit oss nog.

Släppte ut honom och de övriga hundarna igen klockan sex och serverade barnbarnet frukost. Min intogs något senare och när jag sitter där som bäst och äter mina ägg, så ropar tösen att Abbe äter sitt bajs. Upp och ut i vardagsrummet där valpen hade smaskat i sig sin egen avföring ( jag dör så äckligt ). Skickar ut hunden och torkar upp eländet. Klar...trodde jag.... när barnbarnet säger men mormor det ligger mera bajs på mattan. Vänder mig om och ser en korv och en hög till. Härliga morgon!!



Utskrivning

I dag är det tänkt att E ska skrivas ut igen från psykiatrin efter sex dagar som inskriven. Vi får hoppas att hon får vara hemma nu ett tag men den tanken törs jag knappt tänka för då innebär det att hon mår bättre och då blir jag så glad och börjar direkt att hoppas för att sedan bli så ledsen när hon blir sämre igen.

Jag har i alla år varit hundra procent säker på att E skulle bli frisk! Jag har hoppats och trott men samtidigt så har jag tvivlat och jag har gråtit när hon har trillat ned i det svarta hålet igen, men jag har i slutändan alltid alltid trott på henne. Att med tiden så skulle ångesten släppa och E bli den glada tjej hon var under sin uppväxt.

När jag kämpade för att hon skulle få komma till Lenagården så tänkte jag att det säkert var lösningen - att där skulle E kunna få den hjälp hon så väl behövde och fortfarande behöver, där fanns minsann en riktigt kunnig personal som kunde hantera alla de problem min dotter hade / har. Att få med E på tåget var inte det lättaste men hon lovade att i alla fall träffa personal från behandlingshemmet och låta dem göra en utredning för att se om dem alls kunde hjälpa henne.

Lyckan var stor när hon accepterade detta! Men lika snabbt blev jag besviken och ledsen och framför allt riktigt riktigt arg på myndigheterna som svek en ung tjej, som behövde hjälp. Som svek den familj som i tio års tid kämpat för att få sin älskade dotter och syster frisk från sitt självskadebeteende. Jag kommer aldrig att kunna förlåta landstinget som nekade E hjälpen på Lenagården och som bollade henne och oss till socialtjänsten som i sin tur nekade vår flicka vård och bollade henne tillbaka till landstinget och psykiatrin. Trots vår överklagan till Förvaltningsrätten som biföll vår önskan om behandlingshem så blev det kalla handen från socialtjänsten, som överklagade till kammarrätten och där tog det stopp som ni alla vet.

I dag tre år senare är E ändå lite bättre och vi har haft hopp om ett tillfrisknande. Inte minst i och med hennes flytt till ett eget boende men nu börjar till och med jag att tappa hoppet. Det enda tror jag som kan rädda henne från sig själv är att få vård på Lenagården eller ett annat behandlingshem där hon bor och får vård dygnet runt utan att bara stoppas i piller och få terapi 45 minuter i veckan. En terapi som inte hjälper! Inte som vi hade hoppats på i alla fall!

Till socialtjänsten, socialnämnden och landstinget: Varför gav ni inte vår dotter chansen att bli frisk?! Hade hon fått fara till det behandlingshem vi önskade för henne där för tre år sedan så hade hon kanske kanske ändå varit frisk idag. TROTS sina funktionshinder som ni säger gör att hon inte kan ta emot vård eftersom hon inte enligt er kan förstå riktigt.



tisdag 2 februari 2016

Mina tankar går till....

I dag går mina tankar till en vän som har opererat bort en tumör i skallen och där med också fick ta bort 2 dm skallben och dela käken. Jag lider med henne och hoppas verkligen att hon ska bli fullt återställd. Fy fabian för att operera i huvudet!

Har inte hört av E något så jag antar att det fortfarande är lika illa ställt med henne. I morgon börjar valpkursen som det har varit tänkt att hon skulle gå på med vår lilla valp men det blir nog inte av. Själv så är jag barnvakt åt mitt barnbarn och Es pappa jobbar, så ingen av oss kan gå med Albert på första träffen. Vilket känns riktigt synd!

Nu börjar det att dra ihop sig för resan till Cabo Roig! Inte fullt fyra veckor kvar och i dag fick jag också veta att huset är klart och kökets bardisk är uppsatt, markisen sattes upp i dag och att lamporna, luftkonditioneringen, duschväggarna och kyl samt frys vill bli installerade i nästa vecka. Den 26 februari städas det ur och är sedan inflyttningsklart. Jippi!!!
Nu blir det att gå till banken och göra den sista affären för själva huset och garaget. Resterande betalning görs när jag väl är där nere igen.






måndag 1 februari 2016

Duktig kille

Albert är riktigt duktig nu med rumsrenheten och gör nästan aldrig inne längre. Jag har ju förstås stenhård koll på honom och minsta lilla tecken på att han är nödig så släpper jag ut honom. Han går också oftast till altandörren och visar att han behöver uträtta behov. Tredje natten är det också som han har hållit sig men jag släppte ut honom kvart i elva i går kväll och tio i sex i morse väckte han mig med att stå med framtassarna på min sänghalva. Ett riktigt trevligt uppvaknande måste jag säga.

Jag har inte hört något från min kära dotter i dag och har inte heller hört av mig till henne. Dels så behöver jag andas lite och försöka tänka på annat eftersom jag blir så påverkad av detta och dels så tänker jag som så att hon är ändå så dålig att hon inte orkar med någon kontakt. Inte ens på sms! Hon vill inte och då tänker jag inte störa henne utan då får E vara ifred tills hon själv känner att hon orkar.

Om tre veckor och sex dagar bär det av till Spanien igen och om exakt fyra veckor så ska mitt radhus stå klart för inflyttning men jag tror att den nog blir klar före. Härliga Cabo Roig!

Es syster tyckte inte att jag ska flytta och lämna E men jag känner att jag måste för min egen del. Jag måste tänka på min hälsa och mitt välbefinnande samtidigt som jag inte kan tillföra henne så mycket. Hon vill inte ha min hjälp och jag vet inte vad mer jag ska göra för henne. Mer än att visa att jag bryr mig och finns där när helst hon vill, även om det så blir så långt ifrån. Skype är ett bra verktyg även om jag inte kan vara närvarande fysiskt.

Det är ingen enkel sak att fatta ett sådant stort beslut som jag kanske tänker göra med att flytta ända till Spanien. OM jag flyttar! Men flickorna är ju faktiskt 25 år och vuxna och jag har givit 100 procent av mig själv genom åren, som man ju gör som mamma. Pappan finns ju i närheten ifall det är något och det känns jättebra.

Mitt älskade barnbarn har varit och klippt sig och blev så fin så!




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...