torsdag 27 april 2017

Permission

E är fortfarande inskriven på psyket men hade permis lör tom mån. Sov sedan på avd till i tisdags då hon återigen fick permission. Men i dag redan åkte hon tillbaka på eftermiddagen. Det är verkligen inte bra nu. Hon ser ju inte pigg ut och betedde sig märkligt när jag var förbi på fm. Jag börjar undra vad för jäkla medicin hon nu tar.

Det är ett möte på psyket den 12 men jag kommer ej att gå vilket gjorde E lite sur. Samtidigt så vill hon inte ha mig där så jag vet inte vad hon vill.

Var till dr i tisdags och fick ta en biopsi inifrån livmodern. Huvvaligen så ont det gjorde men nu är det gjort. På tisdag ska jag göra en MR på nedre buk / lilla bäcken. Proverna såg bra ut men snabbsänkan var något förhöjt.

Den 11 april är vi fem personer som har en dejt med en journalist. Får se vad det blir av det.


måndag 24 april 2017

Samtal

Hade i går ett bra samtal med hemtjänsten som är hos vår dotter och dem är uppriktigt sagt mycket irriterade på hur psykiatrin hanterar det här med E. När hon gick på permission i lördags så hade dem återigen skickat med henne en plastlåda med piller....

Tydligen så ska det vara ett möte i mitten på maj på psyket ang E och jag är nog inbjuden.
Hon tror förresten att E fortfarande vill ha hjälp men att hon själv inte orkar ta tag i det och kanske också tror att det inte är lönt samt är rädd för förändringar. Vilket jag har full förståelse för! Men vad jag inte kan förlika mig med är att socialtjänsten kunde avslå Es önskan om en plats och hjälp på behandlingshem. Att dem gör sådan skillnad på missbruk och självskadebeteende! Ett exempel: En kusin till mina döttrar är missbrukare av tunga droger sedan en tid tillbaka men ville ha vård och har fått beviljat och blivit skickad till ett behandlingshem söderut. Socialtjänsten i Umeå fattade det beslutet. Förstår ni hur orättvist det känns! Missförstå mig inte - jag är jätteglad över att han fick hjälp och själv ville ta emot hjälpen men det borde gälla ALLA oavsett vad för problem dem har.

Ja det var väl allt jag hade att säga just nu!


söndag 23 april 2017

När livsgnistan saknas

Då var man hemma igen från Spanienresan! Hade en toppenhärlig semester men tänkte förstås mycket på min dotter och hur vi ska kunna hjälpa henne. Dessvärre så är det väl rätt hopplöst känns det som eftersom att hon själv inte vill ha till en förändring längre. Det fanns en tid som ni läsare vet då E vill fara till behandlingshemmet Lenagården i Uppsala men när socialtjänsten avslog hennes ansökan för si så där tre år sedan så tappade hon nog hoppet och lusten samt orken att försöka söka igen.

Jag och mitt ex pratade igenom detta om E och faktum är ju att det har ända sedan första början varit strul med vårdinsatser för henne. BUP hanterade inte läget så där jättebra kan jag ju säga. Det var en massa men tex att en läkare sade att vi föräldrar inte skulle prata med E om hennes självskadebeteende eftersom att det bara var rispor som hon gjorde och att vårt snack kunde förvärra situationen. Antagligen att E skulle triggas igång!

Sagt och gjort vi pratade inte med vår dotter om hennes mående.....blev det bättre??!! Vem började att skära sig med rakblad, vem har skurit sig sönder och samman så att artärer har gått av och personal har fått torka bort blod från väggarna då hon bodde på gruppboendet och vem har i dag svårigheter med maten? Redan på BUP påtalade vi det men först nu till för en tid sedan så tog tydligen psykiatrin upp matsituationen med Es hemtjänst, att dem ansåg att hon har ätstörningar. Typ tio år senare kommer de på det....DEN BRUTALA SANNINGEN!

E då....ja hon har i detta nu permission och har sovit hemma i natt! Jag gick förbi henne i går kväll fylld av oro då hon ej svarade på telefonen. Skönt nog så hade E bara varit i köket och telefonen låg i vardagsrummet men som föräldrar så blir både jag och hennes pappa men främst jag riktigt oroliga nuförtiden. Allt kan hända!

Det var i ärlighetens namn fruktansvärt att se min dotters uppgivenhet. Livsgnistan saknades och hon såg på något sätt avtrubbad ut. Det var rätt länge sedan jag såg henne så mycket under isen och mitt hjärta brister varje gång. Det är förfärligt att se! Och det är svårt att förstå hur det kan bli så där då man själv aldrig har upplevt en depression. För jag antar att det är det hon har och säkert var hon påverkad av mediciner också.

I fredags hade någon från sjukhuset ringt mig men aldrig pratat in ett meddelande. Jag var ju på resande fot då och tror att jag precis då det ringde befann mig i säkerhetskontrollen i Spanien. Den enda jag kan komma på att det var är faktiskt Es doktor som jag mailade. Får se om han återkommer!

Mina goa vänner reagerar precis som vi alla andra angående psykiatrin och deras sätt att hantera det här med E och två av dem har på varsitt håll kontaktat journalister som båda jobbar på VK och dem verkar rätt intresserade av att göra ett reportage. Medicinhanteringen är ju under all kritik och att dem inte kan en gång för alla skicka vår dotter till ett behandlingshem är förjävligt. Hon är kanske inte den sjukaste på psykiatrin men hon mår fan inte bra och har kämpat i så många många år och inte fått ha en vanlig tonårstid eller något liv alls om jag ska vara ärlig. Tänk själv att ständigt brottas med ångest och demoner inom dig, med tankar på att du inte orkar leva med ångesten men att du egentligen antagligen vill leva....bara inte med det dåliga måendet...

För ungefär tre år sedan blev vi föräldrar ju lovade av verksamhetchefen och överläkaren på psykiatrin att OM inte Vågen som E skulle få börja fungerade så kunde Lenagården i Uppsala absolut vara ett alternativ. Ett löfte som dem inte kunde hålla och tyvärr så har vi inget skriftlig på det löftet. Så vi har egentligen inget att komma med och så länge nu vår dotter inte vill få en annan behandling så känns det rätt kört. Även om hon inte förstår sitt eget bästa och egentligen borde få tvångsvård!

Tills något händer så kan vi bara fortsätta kämpa för vår dotters liv!




fredag 14 april 2017

Besviken

Jag fick i går vetskap om att min älskade flicka återigen är inlagd. Ett dygn hann hon vara hemma innan hon åkte in. De jäkla nötterna på psykiatrin hade skickat hem tösen med en mängd tabletter som hon själv skulle sortera in i en dosett. Följden blev att E i stället tog dessa tabletter på en och samma gång.

E hamnade sedan på MAVA men stack därifrån då hon hade bett dem ringa det mobila teamet vilka aldrig dök upp. Vår kära dotter drog då hem igen men när sjukhuset ringde och bad henne komma tillbaka så vägrade hon. Naturligtvis så slutade det med polishämtning och tvångsinläggning igen.

Där kan jag tycka att det blev ett rätt beslut MEN att innan dess skicka hem en tjej med egetansvar för piller, ett uppenbarligt tablett missbruk och med flera överdoser i bagaget är för mig helt ofattbart. Det här egetansvaret E har fungerar ju inte men läkarna fortsätter ändå skriva ut piller och låter henne ta ansvaret själv till viss del. Ett ansvar som hon som sagt var inte klarar av!

Hon får visserligen hämta appdoser tre gånger i veckan på vdc men ingen kontrollerar intagen och då kan hon ju fiffla hur mycket som helst i alla fall.

Jag blir ledsen, arg och orolig över var detta ska sluta. E själv håller sig till halvsanningar men samtidigt så ljuger hon som en häst travar. Lögnerna blir tätare och tätare och hon verkar tycka att det är coolt att deala med piller och leva i psykvärlden. Alla hennes vänner har ju liknande problem och inte bara jag märker den här jargongen E har börjat med.

Jag är för första gången på riktigt länge galet arg på min dotter. Arg för att hon ljuger och dribblar. Arg för att hon inte ser till sitt eget bästa och oerhört frustrerad i detta nu.

Jag skrev ett mail till hennes ansvarige läkare där vi föräldrar ifrågasätter det egna medicinska ansvaret och där vi lade in en begäran om att dem sätter ett LPT på vår dotter och skickar i väg henne till ett behandlingshem. Men som vanligt så ignoreras väl vi föräldrar. Sist fick jag ju inget svar på mina mail vare sig ifrån överläkaren och chefen på psykiatrin.

I övrigt så har jag det toppen i Spanien. Solen och värmen är underbar. Njuter!!


söndag 9 april 2017

Sjukhuset

E är fortfarande inlagd och hon vet nog inte när hon blir utskriven. Jag åker i övermorgon till Spanien men lär väl höra hur det går. Hoppas att det snart vänder så att hon får må lite bättre igen och kan vara hemma. Jag är fundersam på om hon kommer att klara av att följa med till Spanien i juni. Det blir som inte kul för vare sig henne eller oss om hon ska må dåligt och inte vilja göra något annat än stanna inomhus. Men vi får se hur det ser ut framöver!

Saknar denna jycke så in i norden!



onsdag 5 april 2017

Akutpsykiatrin

I går vid 18 tiden så fick jag ett sms om att min dotter satt på sjukhuset i väntan på att återigen får träffa en läkare. Klockan 19 hade hon fortfarande inte fått träffa någon och det skulle tydligen dröja flera timmar till tills någon fanns tillgänglig.
Något som gör mig urförbannad om jag ska vara ärlig! Tänk om det sitter en där och väntar som mår så fruktansvärt dåligt att det är fara och färde, som har jättestarka självmordstankar eller som bara vill skära sig sönder och samman. Någon som E när hon mår som sämst! Att behöva vänta i flera timmar som psykpatient är inte rimligt anser jag.
Hur som helst så fick E inte bli inlagd! Läkaren nobbade henne inläggning med andra ord!

I dag mår hon fortfarande lika dåligt och sitter i detta nu återigen på sjukhuset i väntan på att få skrivas in. Hennes samtalskontakt skulle prata med dem ansvariga så att E kan få läggas in. Helt helt sjukt vad som pågår där uppe och efter alla år som intagen och patient inom psykiatrin så önskar jag som mamma till E att hon bara kunde få läggas in utan en massa väntan. Det gör nog ont i mig att hon mår dåligt och ännu mer ont inombords av att veta att hon ska sitta där och vänta i timmar när hon mår som hon gör.



lördag 1 april 2017

Väntan

E fick vänta i flera timmar på att träffa en läkare i dag och när det väl var hennes tur så bangade hon och valde att inte läggas in. For till en kompis i stället! Hoppas att hon får en bra kväll! Dem brukar hitta på en massa trevligheter tillsammans om än även den tjejen har det kämpigt med sitt mående. Får hoppas att dem kan vara ett stöd för varandra!

Var bara det jag ville berätta!



Då var det dags igen

Ringde min dotter för ett tag sedan men hon kopplade bort samtalet och jag fick därefter ett sms om att hon var på sjukhuset och eventuellt skulle bli inlagd. Oftast så blir hon det när hon väl är där! Det gick bara åtta dagar den här gången sedan hon skrevs ut. Våren och sommaren har inte inte varit en bra årstid för henne på många år och hon har ju ofta varit inlagd då. Märkligt kan jag själv tycka jag som älskar våren och sommaren men jag läste en artikel häromdagen om att det är många som faktiskt mår sämre när det är sommar.

Nu börjar det att dra ihop sig för Spanienresan och jag planerar för fullt vad jag ska ha med mig. Måste kanske ha två resväskor för att få med allting. Det ska bli underbart att åka ned och det känns riktigt välbehövligt med lite avkoppling nu.

Jag fick ett erbjudande här i veckan som var om att ta hand om två sheltietikar på sju år men kände att när jag väl skaffar mig en ny hund så blir det en valp i så fall. Eller en unghund! Endera en sheltie eller en mini aussie men mest troligt den förstnämnda eftersom att aussie är en renodlad vallhund och nog kräver en del. Sheltie har inte så mycket vall i sig längre även om jag märkte på Albert att han hade lite ändå. Spännande hur som helst att en dag igen ha en ny kompis vid sin sida och jag längtar vansinnigt mycket tills dess.

Önskar alla en trevlig helg!





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...