onsdag 17 maj 2017

Lenagården

Fick ju svarsmail från chefen på LG häromdagen och som jag anade så tror dem absolut att E kan bli hjälpt hos dem. Hon beklagade att jag aldrig fick något mail ifrån dem efter vårt besök i senhöstas men de hade kontaktat hemtjänsten och pratat in ett meddelande på svararen. Dock så måste det ha försvunnit på något sätt. Nå väl E är välkommen dit och chefen frågade hur hennes intryck av Lenagården hade varit. Jag tror nog att hon tyckte att var okey fast byggnaden i sig var rätt sliten här och där och det låg lite ödsligt till. Men det viktiga är ju att dem kan hjälpa henne att tillfriskna tänker jag.
Nu blir det förstås inget av med det hela eftersom att landstinget inte betalar och inte heller socialtjänsten och E själv inte lyfter fram detta nog mycket. Hon har ju som jag har nämnt förut i min blogg tagit upp att ett behandlingshem kanske vore något med någon där på psykiatrin ( förmodligen hennes samtalskontakt ) men det blev tydligen inget mer med det.

Journalisten jobbar på med sitt skulle jag tro och ska träffa hemtjänsten för lite information rent allmänt. Förmodligen så kommer en artikel ut i slutet på veckan eller i nästa vecka. Själv så åker jag till Spanien på söndag. Har velat hit och dit och frågat flera vänner om dem har haft lust att följa med eftersom att jag tvekade att åka själv men ingen kunde hänga på. I går kväll kände jag bara att ja men då får jag väl åka själv då och ombokade den biljett jag har. Så nu packar jag för fullt och blir sedan bort i nästan tre månader. Spain here i come!

Ska bli skönt att komma i väg även om jag gruvar mig lite för ensamheten och saknaden efter mitt barnbarn men jag behöver få landa och tänka på mig själv. Att ständigt oroa sig för E, att ibland känna att jag hoppas att jag dör före henne för att inte behöva få ett tråkigt besked, att alltid tänka att det här är som att gå och vänta på att ens barn ska kola vippa en vacker dag på grund av tabletter och att hon inte hinner ringa efter hjälp tär på mig fruktansvärt mycket. Därför blir det skönt att få lite distans till allting! Jag sa för ett tag sedan till min faster när hon ringde att det är tur att jag är så stark. Jag har alltid varit en stark person i mig själv men även den starkaste kan vackla och lite där är jag väl nu med spänningar och ågren.

Tar med mig datorn denna gång och kommer att blogga lite där nere!




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...