torsdag 25 maj 2017

Spanien

Så var man i soliga Spanien igen! Resan gick jättebra och det känns sååå skönt att vara här även om jag hade mer än gärna haft sällskap av exet som jag har så trevligt med på våra resor.

Artikeln kom ut i tidningen och så här stod det:

Får medicinera på egen hand trots självskadebeteende

VÅRD OCH OMSORG.
Dottern har ett självskadebeteende och har vid ett flertal tillfällen försökt ta sitt liv. Trots det låter sjukvården henne själv ta sina starka mediciner. Mediciner som hon ibland sparar för att använda till självmordsförsöken. Nu kritiserar familjen sjukvården.
Monica G Engström
Publicerad 21 maj kl. 19:30
Lisa är i dag i 25-årsåldern. För snart tio år sedan upptäckte familjen att hon led av svår ångest och hade börjat att skada sig själv.
Mamma Lena märkte att något var fel. Dottern drog sig undan och mådde inte bra psykiskt. Till sist berättade Lisa att hon skar sig och att hon hållit på med det ett tag. Hon försökte också ta sitt liv med tabletter. Samtidigt visade det sig att dottern hade ätstörningar.
– Vi kontaktade Barn- och ungdomspsykiatrin och de följde vår dotter tills dess att hon fyllde 18 år då hon remitterades vidare till vuxenpsykiatrin.
Den vård dottern fick på BUP är familjen inte nöjd med..
– Det var värdelöst, säger pappa Lars.
– En där sa att Lisa bara rispade sig när hon skar sig. Att vi kunde känna oss trygga. Men det blev bara värre, säger Lena.
När Lisa kom till vuxenpsykiatrin fungerade vården rätt bra även om hon har lagts in ett flertal gånger genom åren.
– Det har också blivit otaliga besök hos läkare för att sy ihop sår på armarna.
Inläggningarna på grund av överdosering av medicin har också varit många. Lisa har vid flera tillfällen tagit tabletter för att ta sig liv eller skada sig själv. Sedan har hon ångrat sig och ringt efter hjälp.
Numera bor Lisa i en egen lägenhet och klarar sig själv med hjälp av hemtjänsten. Hon har tidigare bott i ett gruppboende men där trivdes hon inte. Även när hon bodde där gjorde Lisa flera självmordsförsök.
Lisa har regelbunden kontakt med psykiatrin och medicinerar mot sin ångest. Det är bland annat starka lugnande mediciner, sömnmedel och ett antipsykotiskt läkemedel.
– Man ser under årens lopp hur medicinerna har förändrat Lisa, säger Lenas före detta sambo som också har varit med under Lisas sjukdomsförlopp.
Det stora problemet tycker familjen är just medicineringen. Lisa har ett eget ansvar för sin medicinering. Hon hämtar ut doserna tre gånger i veckan på hälsocentralen.
– Men ingen kontrollerar om hon tar dem och därför kan hon lägga undan lite som hon själv vill. Och det händer allt som oftast, berättar Lena.
Att dottern själv ska sköta sin medicinering är något som de anhöriga ifrågasätter.
– Det är som att ställa fram en spritflaska till en alkoholist, säger Lars.
Föräldrarna har försökt kontakta psykiatrin om detta men inte fått något svar från sjukvården. De upplever sig illa behandlade. Lena, som också är Lisas gode man, tycker att de i vart fall borde tala med henne i den rollen.
– Det känns som om de inte tar det här på allvar. Det här är en ung tjej som vill ha hjälp. Hon vill leva men hon vill inte ha den här ångesten, säger Lena.
– Jag upplever det som om det har blivit en prestigefråga, tillägger Anders som är en vän till familjen och som under lång tid följt deras kamp för dottern.
Familjen känner sig maktlös i synnerhet för att de inte får någon respons från vården. Lisa har flera självmordsförsök och överdoseringar med mediciner bakom sig. Dagen efter att VK träffar familjen händer det igen.
– Jag är alltid rädd att hon ska ta en massa piller och inte hinna in till sjukhuset i tid, säger Lena.
Både deras och Lisas önskan är att hon får komma till en behandlingshem för personer med självskadebeteende. Hon har själv varit på studiebesök på ett där de sagt att de kan hjälpa henne men någon remiss har Lisa inte fått från psykiatrin. Ett annat alternativ är att via Lagen om psykiatrisk tvångsvård skicka Lisa till ett behandlingshem.
– Så att hon för en gångs skull kan få chansen att tillfriskna för här i Umeå kan de inte hjälpa henne, säger Lena.
Familjen lever med en ständig oro för vad som ska hända med Lisa.
– Det finns som alltid där även om man börjar bli van. Man blir som härdad, säger Lars.
NOT: Personerna i texten önskar vara anonyma och heter i verkligheten något annat.

HEMTJÄNSTENS ORD:

Hemtjänsten kritisk till medicinhantering

VÅRD OCH OMSORG.
Lisa har ingen kunskap om hur hon ska dosera sin medicin. Det säger den hemtjänstpersonal som har haft hand om hennes omvårdnad i ett och ett halvt år och som reagerat starkt på att kvinnan med självskadebeteende själv får hantera sin medicin.
Monica G Engström
Publicerad 21 maj kl. 19:30
– Jag förstår inte hur man kan ge henne eget ansvar för sin medicinering, säger Anna som är en av dem som arbetat inom hemtjänsten med Lisa.
Anna bekräftar den bild som Lisas anhöriga ger. Hon är också förvånad över att psykiatrin har haft så lite kontakt med hemtjänsten när det gäller den omvårdnad Lisa får då hon inte är inlagd för sjukhusvård.
– Hon är väldigt svårt sjuk i det beteende hon har. Alla situationer som Lisa hamnar i är ett rop på hjälp.
Det Anna tror skulle hjälpa Lisa är om hon får komma till ett behandlingshem för att få stöd i att bryta sitt självdestruktiva beteende.
– Det är det som behövs för att det ska bli bättre.
Anna berättar om ett tillfälle när Lisa varit inlagd på psykiatrin över en helg och sedan skrevs ut.
– Då hon kom hem satt hon med en dosett vid köksbordet. Alla tabletterna hade hamnat fel och Lisa fick sitta där och sortera dem.
Det resulterade att Lisa samma kväll lades in på sjukhus för att hon överdoserat medicinerna.
– Hon har ingen kunskap om hur hon ska dosera.
En viktig roll för hemtjänstpersonalen, förutom den dagliga omsorgen, är att försöka peppa Lisa och ge henne förhoppningar om att det går att ta sig ur den ångest och självdestruktivitet som hon lätt hamnar i.
– Lisa klarar inte av att föra sin egen talan. Hon är rädd för att få nej om hon tar upp sitt behov av att få professionell hjälp.
Förutom förhoppningen om att Lisa ska få komma till ett behandlingshem menar Anna att Lisa behöver hjälp med medicineringen. Hon anser att detta är något som Hälso- och sjukvård i hemmet borde ha ansvar för.

Jag kontaktade chefen efter artikeln lades ut och fick därefter ett samtal ifrån henne om att hon ville ses men jag befinner mig ju utomlands, så det blir Es pappa som får ställa upp. E själv var med på det enligt hennes pappa som talade med henne om detta. Även hemtjänsten skulle ta ett snack med vår dotter om att detta kan vara världens chans till att få åka i väg och kanske kanske få en konkret hjälp en gång för alla. Hoppet överger oss inte!




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...