lördag 10 juni 2017

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sedan får vi då verkligen hoppas att hon mår hyfsat här nere så att det inte blir jobbigt för henne. Ja kanske för mamma själv också förstås - att se henne så under isen som hon kan bli är INTE roligt....

Finally så pratades Es pappa och chefen på psykiatrin med varandra och ett möte kommer att vara på onsdag till veckan uppe på psykiatrin. Vilka som närvarar vet jag icke men det blir ju pappan, chefen, E och kanske hemtjänsten samt samtalskontakten som vår dotter har på psyket.

Dem kommer garanterat att återigen ta upp det här med gruppboende eller som dottern skrev i går ( serviceboende ) och tydligen så kan faktiskt flickan tänka sig ett serviceboende för då bor hon själv som jag fattar det men har personal i huset. Ja något sånt är det i alla fall! Men allra helst så vill hon ju bo kvar i byn i sin egen lägenhet. Lenagården verkar hon helt ha uteslutit nu tyvärr! Jag och hennes pappa har verkligen försökt att övertala henne till att säga till dem på mötet på onsdag att hon vill åka för vi tänker som så att hon då har världens chans att få det genomförbart då chefen ändå är på plats.

Men som sagt...hon vill inte och vägrar in i sten att lyssna på oss! Eftersom att hon är myndig och sin egen person så är det ju självklart att hon ska bestämma det själv men vi ser det som kanske en sista lösning på hennes allvarliga självdestruktiva beteende. Att få en konkret hjälp och vård vilket ju Umeå har misslyckats med. Totalt!! Nu kommer dem som sagt var att återigen ta upp det där med gruppboende / serviceboende för det är ju så jävla enkel lösning på alla problem - tror dem...verkar det som...men faktum är ju att hennes ångest och självskadade ju finns kvar.

Nå väl nu har vi gjort vad vi kan! Vill vår flicka inte ha en riktig hjälp så kan vi inte göra mer åt det utan nu får det vara. Nu får hon göra precis som hon själv vill och vi kommer inte att " tjata " mer om det med henne. Men det känns väldigt sorgligt och tungt för det är som att stillatigande se på när vår älskade flicka förstör sig själv med att skära sig och överdosera och kanske till och med skadar sig så illa i en överdos att hon inte hinner ringa efter hjälp och dör ifrån oss. DET är en högst verklig tanke för något som faktiskt kan ske...



lördag 3 juni 2017

Döläge

Dottern är inlagd igen! Inte förvånad tyvärr! Men lika ledsen blir jag som alltid över att höra det. Man önskar ju det bästa för sitt barn här i livet. Om ungefär två veckor kommer dem hit och jag kan bara hoppas att det blir två bra veckor för E. Har tyvärr Turkiet förra sommaren i färskt minne då hon mådde fruktansvärt dåligt den veckan och sista dagarna som en zombie. Den synen av henne liggandes på solstolen glömmer jag aldrig för i hennes blick fanns bara tomhet. HEMSKT ATT SE! Men det klart...tar man 30 tabletter veckan innan och naturligtvis blir inlagd så är det nog inte så konstigt.

Den där Sara på psykiatrin har fortfarande inte hört av sig! Es pappa ringde upp henne och hon sade då att hon skulle återkomma efter att hon hade pratat med vår dotter vilket hon inte heller hade gjort efter mitt samtal med henne. Den 22 maj skickade jag henne ett sms och den 22 maj ringde hon mig och lovade att kolla tillstånd med vår dotter och sedan ringa hennes pappa. Det skulle ske den veckan eller nu i måndags som jag uppfattade det men då hon inte hörde av sig så ringde alltså Es pappa upp Sara igen. Hon skulle ju då connecta med E och höra av sig under förra veckan men som sagt det har hon INTE gjort. Jag blir så trött på det här!

Es pappa skulle ta ett snack med E nu om LG och allting och skulle sedan till veckan ringa upp chefen på psykiatrin igen så får vi se vad som händer. Förmodligen ingenting som vanligt!

Här i Spanien flyter allting på som vanligt! Dagarna har sin gilla gång och går rätt fort måste jag säga. Snart har jag varit här i två veckor i värmen! Just nu klockan 18.30 så är det nästan 30 grader varmt i skuggan. Jätteskönt!

Hemtjänsten skulle höra av sig till mig men har ännu inte gjort det! Hon ville berätta lite om hur det gick på mötet som var och hade visst några ideer också.
Vi får väl se när hon hör av sig!

Bjussar på en glimt av mitt hem här i Spanien! Enjoy :)



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...